Krönika: Vem kan eller vill lösa justitiemordet på ÖSK?
Dom förstår/tolkar det inte helt, vi förstår det inte alls, men ändå har man tagit ett beslut som äventyrar hela vår existens och fortsatta överlevnad.
För drygt ett och ett halvt dygn sedan så satt man där ovetandes om Appellationsnämndens ofattbara och grymma beslut.
Man satt där dåraktigt blåögd och oskuldsfull. Totalt sprängfylld av nervositet och bara inväntade det positiva beskedet som äntligen skulle komma och bära frukt. Beskedet som skulle ge oss en välsignad julklapp och en välförtjänt sinnesfrid inför det stundande och mer än försenade vinteruppehållet.
Sedan, kom domen, helt utan mänsklig pardon. Som en slagborr rakt in i vår mänskliga själavägg. Som en obarmhärtig cancerdiagnos från en överläkare. Som en iskall istapp skärandes genom ett vilt bultande hjärta.
Så omilt, omedelbart och mördande etsade sig beslutet fast långt, långt in i sinnet.
Ett chocktillstånd som fortfarande sitter i, och jag väntar ännu på att det skall släppa.
Var jag en idiot som trodde på en vändning på beslutet, var vi alla idioter som törstade efter något som vi trodde var en rättvis bedömning och därmed ett rättvist ändrat resultat.
Nej, jag tror inte det. För det enda vi föll på vid målsnöret var ett ytterst tveksamt tolkningsförfarande.
Alltså mina stackars plågade ÖSK-systrar och bröder: Ett TOLKNINGSFÖRFARANDE!
Hjälp mig att förstå logiken i att fälla en anrik klubb som nu kanske inte får uppleva sin 100-års dag på grund av ett egenmäktigt, ytterst tveksamt och svävande tolkningsförfarande.
Jag kan inte acceptera, ej mindre kunna förstå ett sådant vagt och taffligt beslut som Appellationsnämnden inte ens själva helt efterlämnar utan tvetydigheter.
Dom förstår/tolkar det inte helt, vi förstår det inte alls, men ändå har man tagit ett beslut som äventyrar hela vår existens och fortsatta överlevnad. Är detta meningen med elitlicensen?
Som alla vet och utomstående naturligtvis lägger fokus på, så vet man att vi haft ett mer än värdelöst ekonomiförebyggande arbete genom senaste åren. Totalt verkningsfattigt med huvudlösa satsningar och icke inbringande framgångar och uteblivna, vinstgivande spelarförsäljningar.
Vi har haft en dålig ekonomi helt enkelt. Så är det utan tvekan. Men det är ingen som är intresserad utav dem faktiska, pågående åtgärder vi tidigare i år har påbörjat. Ingen journalist någonstans har ens varit minsta detaljrik i sitt behandlande av oss och vårat saneringsjobb. Det pågår ju åtgärder som aldrig tidigare har tagits:
1.) Spelartruppen bantas markant.
2.) Lönen gentemot spelartruppen kommer sänkas markant.
3.) Hela kansliet avvecklat.
4.) Kommande omförhandling av arenahyran.
Detta och mer därtill har totalt passerat förbi för samtliga strafftörstande medier.
Jag blir så vanmaktigt ledsen. För det var precis nu med alla dessa åtgärder och den förmodade kommunaliska hjälpen runt hörnet som det inte fick bli ett nej. Det var precis nu när arenafrågan äntligen tycktes lösas det inte fick bli ett avslag.
Alla våra gemensamma ansträngningar känns rätt så hopplösa och meningsfattiga om man ändå som det verkar bara struntar i oss och våra ärliga planer. Förbundet har ju nu så tydligt visat med Appellations och Licensnämnd som sin högra hand hur lite "maratontabellens elva" betyder för Allsvenskans värde och svensk fotboll. Vi bevisade ju faktiskt oss oskyldiga till den punkt som Licensnämnden anklagat oss för, men vad hjälpte det när de prestigeprydda herrarna hittade en ny ståndpunkt att slå ner på. Tro mig, vi skulle kunna överklaga vidare i en livstid, dem skulle ändå bara hitta minst lika många invändningar. Dem skulle bara ha sitt offer, så är det. Att det sedan blev ÖSK utan glamour och publiktillströmning gjorde ju saken genast mycket enklare.
Visst talar bitterhetens röst ur mig, men ingen kan förneka att sanningen är denna:
Vi är alla lika inför lagen, men fotbollsklubbarna är definitivt inte lika inför SvFF:s lag.
Återkommer förhoppningsvis med en något positivare krönika:
ÖSK-Boldt
