Tankar efter länsdebyt
Dags för säsongens första efter-matchen-krönika. Efter 1-1 mot Degerfors står det klart att ÖSK har mycket att arbeta på fram till seriepremiären i slutet av mars.
Det kan tyckas lite överambitiöst, ja säkert också nördigt, att sönderanalysera en träningsmatch i januari men med tanke på att abstinensen varit så påtaglig (jag var inte på plats i Kristinehamn) och det är så mycket nytt i klubben kan jag heller inte undgå att skriva ned lite reflektioner jag gjorde denna - inte så kalla som jag förväntade mig - sista januari.
Det rådde inget tvivel om att det fanns en stor nyfikenhet på detta "nya" ÖSK och jag skulle vilja hävda att den officiella publiksiffran (1100) var rejält snålt tilltagen och den borde nog dubblats. Det muttrades en hel del i åskådarleden efter match, det ryktas även om att de förekom burop, men jag tycker att denna första version av ÖSK 2008 gav en del positiva svar.
De främsta spelarna i undertecknads ögon i derbyt var Samuel Wowoah och Joakim Green. Det förstnämnde inledde svagt och slog bort onödigt många enkla passningar men spelade upp sig efterhand och bidrog mycket både offensivt och defensivt. Jocke visade med sin genomstabila insats att han inte lär ge upp kampen om positionen till höger i försvaret speciellt lättvindigt. Framför allt upppskattar jag hans snabbhet och det syns att han lirat en del på mittfältet då där finns en naturligt begåvad bollbehandling vilket kanske inte är helt vanligt hos renodlade försvarare.
Resultatet i sig är inte speciellt viktigt, även om Degerfors alltid SKALL besegras naturligtvis, men jag har försökt resonera mig fram till varför det bara blev 1-1 i dag. För det första, vilket noterades redan tidigt i första halvlek, hotade vi överhuvudtaget inte värmlänningarnas sega försvar i djupled. Nu hade vi Sebastian Henriksson som target och han är inte den typen av striker som går på djupet men jag hade hoppats att Nedim, Eric, eller någon av de centrala mittfältarna skulle erbjuda ett djupledsalternativ när läge fanns men det lyste helt med sin frånvaro. För övrigt var laget väldigt stillastående och ofta fanns bara ett passningsalternativ för bollförande spelare varför det blev enkelt för Degerfors att försvara sig.
En annan "synd" som yttrarna gjorde sig skyldiga till var att man nästan uteslutande vandrade inåt i planen när man hade bollen. På så sätt gjorde yttrarna det ännu "grötigare" centralt i banan och det blev för många ben att passera när man försökte små kvicka instick eller väggspel. Tyvärr blev också Sebbe alldeles för ensam i mitten där han fick tampas med - åtminstone - två mittförsvarare. Rollfördelningen i anfallstrion måste helt enkelt klargöras ytterligare så man drar nytta av det faktum att man använder tre spelare i kedjan.
Att fler skott bör tas utifrån är något som blivit ett mantra för undertecknad att tjata om. Denna efter-matchen-krönika är inget undantag. Gerzic, Wowoah och Bassombeng hade alla mycket fina skottlägen men valde andra lösningar och chanserna rann ut i .. plasten. Nu hade vi bara ett egentligt vasst skott utifrån och det resulterade i mål. Behövs mer sägas?
Defensivt såg det inte speciellt bekvämt ut under de inledande tjugo minuterna men så sakteliga fann man positionerna och hjälpte varandra på ett bättre sätt. Men om vi hade mött ett skickligare lag än Degerfors så hade vi straffats betydligt hårdare än vi nu gjorde i matchinledningen. Framför allt var det ytan bakom "bortre" ytterback som ofta var milsvid och här noterades en av de mest markanta skillnaderna mellan 4-3-3 och 4-4-2 då det i det senare systemet blr en mer naturlig samverkan mellan ytterback och yttermitt att samverka. Det kommer ställas höga krav på ytterbackarna i Svartvitt anno 2008 helt enkelt.
Jag gladdes enormt över det faktum att långbollarna från ÖSK-försvaret denna match kunde räknas på ena handens tumme. Däremot slogs ett par väldigt läckra crossbollar, med rätt addresat (!) från både "Berra" och Glenn. Tyvärr var felprocenten i "det enkla" passningsspelet alldeles för hög, speciellt innan paus och det måste definitivt förbättras.
Att det var första träningsmatchen, att det saknades några viktiga pjäser, att det är mycket nytt ursäktar till viss del allt slarv och jag tror att detta kan bli bra till slut. Men det är mindre än två månader kvar till allsvensk premiär och det finns mycket att arbeta på. Med Kihlberg, Anttonen, Rodevåg, (Porokara?) och Näfver tillbaka bör det offensiva spelet bli ännu ett snäpp bättre. Det får gärna visa sig redan mot Gefle i Avesta nästa lördag då ett par av dessa spelare bör vara i matchdugligt skick. Vågar man också hoppas på fler avslut då?
*****
Matchen i kortform: Blä. JA! Ok. Skjuuut. Zzzz. Hmmm.
Bäst: Att så många tagit sig till Behrn Arena en torsdag 17:00.
Sämst: Uddlösheten, oviljan att ta avslut
Märkligast: Att jag inte frös över huvud taget
Läckrast: Nording Gerzics "blinda" direktskarv till Yunus
Roligast: Den lille Degerfosaren som tog sig ton mot linjemannen
Argast: "Tomten" då Degerfors fick inkast
*****
Domaren: Var väl egentligen helt okej. Men frågan är om han egentligen såg vad som hände när Robert Walker gick i backen och började blöda ymnigt ur näsan.
*****
Citaten:
"Han mittbacken (skratt) var ett nervpiller. Bjöd på väldigt konstiga grejer ibland."
- Samuel Wowoah till FANTV
"Degerfors flyttade boll snabbt och utan stress hela matchen"
- Humor på degerforsif.se
