Lagrell, sanningen och falskheten (uppdaterad)
Om en supporters stundtals fåfänga jakt på sanningen och en pamp som slingrar sig.
1. Appelationsnämnden beslutar att ÖSK skall tvångsförflyttas till Superettan. Man anger ett enda skäl till beslutet: ÖSK har inte tagit upp eventuell framtida spelarförsäljning på ett korrekt sätt i sin kontrollbalansräkning. SvFF har tagit fram regler för hur sådan här bokföring ska ske och ÖSK har anlitat den kanske största expertisen i landet för att granska att man verkligen följer de anvisningar som finns. Ändå får man bakläxa. Det fanns inga hänvisningar till några av förbundets skriftliga anvisningar i nämndens beslut.
2. Jag mejlar flera personer på SvFF för att få läsa de anvisningar som finns, så att jag själv ska kunna förstå skälen till degraderingen. Hur jag än försöker får jag aldrig läsa några anvisningar. Däremot nämns ibland i förbifarten att ÖSK ju haft dålig ekonomi under lång tid. Något som inte har med sakfrågan att göra eftersom det ju klart och tydligt proklamerats att det var om kontrollbalansräkningen var i balans eller ej den 31/6 2004 som var avgörande för ÖSK:s framtid. Lars-Åke Lagrell påpekar att han inte haft någon påverkan på beslutet, men hänvisar till regelverket. Jag skriver under med "Mats, Medlem i ÖSK".
3. Jag blir alltmer misstänksam eftersom SvFF trots flera påstötningar konsekvent vägrar att berätta vad nämnden stöder sitt beslut på. Däremot nämner man flera gånger att ÖSK haft dålig ekonomi under lång tid. Jag börjar misstänka att detta är det egentliga skälet och att det kanske inte är så vattentäta skott mellan Licensnämnd, Appelationsnämnd och SvFF i stort.
4. Örebro SK publicerar ett öppet brev i Aftonbladet med flera konkreta sakfrågor om beslutet. I princip ställer de samma frågor som jag förgäves försökt få svar på. Lagrell kommenterar det öppna brevet med "De gör allt för att komma bort från sakfrågan".
5. Nu känner jag mig både uppgiven och arg på samma gång. Om inte sakfrågan handlar om kontrollbalansräkningens innehåll och Förbundets regler, vad är då sakfrågan? Jag skickar iväg ett mejl till Lars-Åke Lagrell för att se om jag får andra svar om jag ansluter till den uppfattning som jag misstänker råder på förbundet, nämligen att det finns andra skäl till de strikt juridiska att flytta ned Örebro SK. Nu håller Lagrell plötsligt med om att "Att man inte bara ska stirra sig blind på den sista kontrollbalansräkningen inför beslutet".
6. Mina frågor och Lagrells svar publiceras rakt upp och ned, ord för ord på SvenskaFans och i Nerikes Allehanda.
7. Lagrell förnekar innehållet i mejlväxlingen till Nerikes Allehandas reporter. Han beskyller mig för att ha klippt och klistrat i mejlen. Han menar också att någon är efter honom personligen.
8. Lagrell ber mig att inte sända några fler mejl. Jag skickar ändå ett sista mejl för att förklara att jag förstår hans reaktion, att jag inte vill honom något personligt ont, men att det var fegt av honom att inte erkänna den mejlväxling som vi båda vet att vi haft.
9. Lagrell svarar och förnekar nu sin förnekelse från kvällen innan. Vi har haft en mejlväxling, Nu är det tydligen NA: s reporter som ljugit. Ändå anklagar han mig för att vara "bland de falskaste människor som finns".
10. Lagrell börjar skicka mejl till min chef som förstås inte har ett dyft med frågan att göra.
11. Lagrell erkänner dagen därpå mejlväxlingen i Nerikes Allehanda. Han säger också "Jag måste än en gång påpeka att jag inte är inblandad i licensnämndens beslut. Men hela Fotbollssverige vet väl att ÖSK haft underskott i flera år", samt, "Får jag ett mejl från ett företag, så är det för mig en garanti på att det är seriöst menat".
12. Jag noterar att Lagrell på nytt upprepar mantrat om ÖSK: s underskott under flera år samt glädjer mig åt att Lagrell trots allt verkar ha svarat seriöst och sanningsenligt eftersom han sett seriöst på frågorna.
13. Jag får i en rubrik i Sveriges största dagstidning att jag är "den falskaste person han mött på 20 år". Lagrell lyckas också, på sedvanligt makthavarmanér, flytta fokus från varför SvFF: s ordförande inte tycker att siffrorna i kontrollbalansräkningen är helt avgörande, till hur Mats Dernánd i Örebro använder sin jobbdator. Aftonbladets reporter spelar med.
14. Mitt samvete är inte vitt som snö, men det känns ändå lite konstigt att få ett så utomordentligt hårt omdöme från en man som håller sig med en officiell och en inofficiell ståndpunkt i frågan, som felaktigt beskyllt mig för att jag klistrat ihop en mejlkonversation, indirekt utpekat Nerikes Allehandas journalister som lögnare och som hela tiden tycks byta ståndpunkt beroende på vem som frågar och vad som för tillfället tycks vara det mest taktiska.
15. Lagrell menar nu också enligt Aftonbladet att han står för allt han har skrivit i mejlen. Men han ger en helt annan tolkning av de svar han givit. Hans "ja" är inte alls ett svar på frågan jag just ställt. Istället, menar han, är det en fortsättning på en egen formulering om ÖSK: s ledarskap som han skickade mig långt tidigare i ett annat mejl.
16. Jag hänger inte riktigt med.
17. Jag funderar vidare. Det jag egentligen har gjort är att ställa tre frågor till Lagrell, låta honom svara i lugn och ro och sedan låtit detta publiceras. Om jag nu ska tro den allra senaste versionen av sanningen enligt Lagrell, så har jag ju faktiskt bara hjälpt honom att publicera vad han grund och botten tycker. Och då infinner sig frågan - varför är karln egentligen är så sur?
18. Aftonbladet, som nu helt och hållet tycks spela Lagrells spel, en fantastisk konspirationsteori där min arbetsgivare pekas ut för att ha deltagit. Alltihop är förstås rent nys, bara ett trick för att föra fokus så långt bort från sakfrågan som möjligt. Dessutom räknar väl Lagrell med att få fler sympatier för denna omvända David mot Goliat tolkning; hellre lille Lagrell mot Den Stora Konspirationen än den lille supportern mot den stora pampen.
19. Jag står rakryggad för det jag gjort. Jag kan bara beklaga att min arbetsgivare och mina underbara arbetskamrater oskyldigt dras in i något som de inte har haft en aning om förrän Lagrell berättade sitt hjärtats mening i vår mejlkorrespondens.
20. Det är förstås i grunden fel att använda sin arbetsgivares dator, och för all del även fax och telefon, för privata meddelanden. Jag känner dock i botten av mitt hjärta att Lagrell är av en ädlare sort och aldrig skulle drömma om att göra något liknande.
De viktigaste frågorna återstår dock:
Är det verkligen vattentäta skott mellan de olika instanserna, eller har de samrått med varandra?
Vad var det egentliga skälet till degraderingen?
Vad står det egentligen i instruktionerna och varför får vi aldrig se dem?
Ger de ÖSK rätt eller fel?
Jag överlåter dessa frågor till alla riktiga grävande journalister. Själv har jag fått mer än nog av att vara i rampljuset för den här gången. Sanningen finns där någonstans i förbundets pärmar och korridorer. Även om de som vet svaren sannolikt kommer att fortsätta slingra sig som den berömda masken på kroken.
