Krönika: Nordins revansch
"Vi som brukade lira med honom kände till hans storhet. Vi brukade driva om hans stora rumpa som inte tillät någon ta bollen ifrån honom."
Det är med glädje jag kan skriva det som är tänkt. Vad som var och vad som därefter skedde och vad som blev. Att glädjas är en känsla alla människor nödvändigt behöver uppleva ty den som inte känner glädje någon gång förlorar syftet med livet mellan benen och i nätmaskorna. Människan är inte bara en social varelse utan han är även en positiv sådan. Det är således inte på något sätt förvånande att det är människor som skapar sin och andra människors glädje. Det är bara enligt den hypotesen vi kan förklara och försvara vår kärlek till fotbollen och Örebro SK. Vad som en gång var och vad som därefter skedde och vad det till sist blev kan jag bara med nostalgi berätta för er.
Jag minns för några år sedan då barnets lekfullhet fortfarande levde i ungdomen och då vi spelade fotboll så fort möjligheten gavs. Roligast var under vintern då vi med en borttappad extranyckel kunde ta oss in i ridhuset på norr under nätterna. En inomhushall, två mål och fem spelare i vardera lagen. Ibland kunde vi vara upp emot fem-sex lag och då spelade vi givetvis en turnering med pengar i prispotten.
Nordin Gerzic, en gammal bekant och numera ett utropstecken i Örebro SK, var oftast med och spelade. Han spelade då i Forward om jag inte minns fel. Vi hade ibland med oss härliga spelare som Mirza Jelecák, numera Landskrona, och till och med Axel Kjäll var med och lirade en natt. Just den natten minns jag väl. Vi var ovanligt många och hade alla kommit dit med våra respektive lag. Vi hade ett lag baserat på grabbar från Vivalla, ett annat från Vasa, några var slumpmässigt sammansatta medan Mirza bildade ett eget lag med profiler från ÖSK:s A- och ungdomslag. Nordin tillhörde inte det senare.
Vad jag minns bäst av själva spelandet den natten var två saker. Två från varandra helt skiljda saker.
Det ena var Nordins briljans. Vi som brukade lira med honom kände till hans storhet. Vi brukade driva om hans stora rumpa som inte tillät någon ta bollen ifrån honom. Med den låga tyngdpunkt och teknik han besatt förstod vi inte varför inget storlag värvade honom. I en match mot ÖSK-spelarna var han klart överlägsen och jag minns det som att han upplevde det som en liten revansch.
För inte så länge sedan så hade Nordin under bråkiga omständigheter lämnat ÖSK. Man valde att satsa på en av de två största talangerna i Örebro på lång tid. Den ÖSK satsade på var Mirza och den andre var Nordin. Det föll väl ut för Mirza till en början men vad som hände därefter vill jag inte spekulera i.
Den andra händelsen i stark kontrast till Nordins revansch var när Axel Kjäll gick in hårt i en duell med en målvakt som slängde sig på bollen med huvudet före. Målvakten som hade ridhusets kortaste temperament gick upp ursinnig och örfilade Axel. Där tog turneringen slut.
Vad som en gång var, vad som sen hände är historia men det som blev är en Nordin Gerzic i en viktig roll som targetplayer i Örebro SK. Det är roligt när sådana sagor slutar gott. Det är roligt när personer som Pelle Blohm kryper till korset och erkänner Nordins briljans. Om Nordins spel i ridhuset var en revansch törs jag inte beskriva det han lyckats med idag.
