Matchtankar: En hedersam förlust?
"...under någon av de matcherna och det kommande transferfönstret måste det avgöras - vem som skall göra mål eller om vi skall återbesöka Superettan?"
Helsingborg - ÖSK avnjöts på O'Learys i Göteborg med en god kamrat, även han utvandrad närking. Spelet har kommit av sig allt mer och mer och senast på vallen var det otroligt jobbigt att beskåda laget. Ommöbleringar i laget och tufft motstånd gjorde att jag på förhand var rädd att det skulle bli mer svenska långbollar en finsk samba. Otroligt skönt att se gubbarna gå ut och spela boll mot ett så starkt motstånd efter en sån hård förnedring. Trots att det var jämnt och Helsingborg såg lite starkare ut var jag ändå nöjd med att ÖSK spelade sig ur situationerna och rullade boll efter marken. En stunds vagt agerande av Wikström och Holgersson och Henke gör segergesten. Ridå. Inför mitt inre såg jag Malmö-matchen spelas upp igen. Hur laget slutade arbeta. Hur Holgersson tvekade och kom fel. Hur målen rann in...men de svartvita föll inte ihop. De reste sig. Fortsatte spela boll och rulla längs marken. Mentalt starkt att tro på sig själva.
Tyvärr räcker inte mentalstyrka och att spela sig ur situationer. Inte när vi inte spelar oss in i särskilt mycket situationer. Likadant som efter IFKs snyting reser sig laget och trots förlust är den...hedersam. Kan en förlust vara hedersam? Kan man vara nöjd med att förlora även om motståndet är hårt? Absolut inte när det är 2/3-delar av serien kvar. Laget tror på sitt spel trots bristen på mål. Onsdagens match visade att det ändå fanns alternativ än den startelva Sixten konstant matchat. Jag hade nästan glömt bort det. Det ska bli väldigt spännande att se matcherna mot GAIS och AIK för under någon av de matcherna och det kommande transferfönstret måste det avgöras - vem som skall göra mål eller om vi skall återbesöka Superettan?
