Krönika: Skämmes tamigfan!
Jag förväntar mig inte en seger i varje match. Jag förväntar mig inte ens en poäng i varje match. Det kan man nämligen inte göra som ÖSK-supporter, det har jag fått lära mig den hårda vägen. Något jag däremot förväntar mig är att få se ett ÖSK som kämpar, visar inställning och VILL vinna matchen. När såg vi det senast?
Jag förväntar mig inte få se ett ÖSK som presterar utmärkt fotboll 30 matcher i rad. Jag kan till och med acceptera ett par plattmatcher, alla har en sämre dag ibland. Men 4-5 djupdykningar på 11 matcher? Nej, jag kräver en förbättring!
Jag är förbannad, otroligt förbannad. Det som inledningsvis såg så lovande ut är nu något helt annat. Vart finns fantasin? Vart finns löpviljan? Vart finns kämpaglöden? Vart finns klubbhjärtat?
I dagsläget finns inget i Örebro…
ÖSK vill ha en target, supportrarna vill ha nyförvärv i varje lagdel. Kanske är det en psykolog ÖSK behöver allra mest? Kanske finns förklaringen till de senaste årens plattmatcher i det mentala?
AIK 2005, Qviding 2006, Umeå 2006, IFK Göteborg 2007, Malmö FF 2008, GAIS 2008 och betydligt fler matcher har en gemensam nämnare. Spelarna på planen har vikt ned sig och underpresterat något enormt. Inställningen är som bortblåst och spelarna ser ut att vilja bort från planen istället för att ta tag i situationen och kriga.
Något är fel i spelartruppen. Många skyller på tränarna, det vore väl enklast så? Vad har då Patrick Walker, Urban Hammar och Sixten Boström gjort som är så fel?
Jag är tämligen säker på att felet finns i huvudet på spelarna. Det finns en starkt förankrad loosermentalitet i Örebro. Vid framgång på planen ber man nästan om ursäkt, vid första bästa motgång hänger man med huvudena istället för att knyta näven och ta i lite mer.
4 gjorda mål på 11 matcher är katastrofalt dåligt. Fem matcher utan ett endaste mål framåt är om möjligt ännu sämre. Givetvis ska tränarna ha en viss kritik men de har det inte enkelt när spelarna inte vill vinna matcherna. Offensivt spel utan boll är obefintligt, ingen visar att man vill ha boll, ingen underlättar för den andre genom att ta de jobbiga löpningarna och de öppnande passningarna lyser med sin frånvaro. Det här är ÖSK anno 2008.
Jag skrev det förut och jag gör det igen. Jag förväntar mig inte tre poäng i varje match, däremot kräver jag att man krigar för klubbmärket, visar respekt för supportrarna och försöker vinna matchen. När jag ser spelarna underprestera gång efter annan gör det ont i hjärtat. Det känns som att spelarna slår ned mig med knutna nävar, ställer sig runt mig i en ring och urinerar på mig en efter en samtidigt som tränarna hånler och spottar mig i ansiktet.
Kvällspressen skrev nyligen att den Allsvenska snittlönen ligger runt 60 000 kr i månaden. Vi tar det en gång till, sextiotusen kronor! Lönerna i ÖSK ligger förmodligen inte i närheten av dessa summor men det är likväl dags att ni gör skäl för pengarna. Välj ut en valfri person från de centrala delarna på västra läktaren och erbjud personen en bråkdel i lön för att representera världens vackraste sportklubb och jag kan nästan garantera att personen i fråga inte slutar kämpa förrän han/hon spytt X antal gånger och hostar blod.
Jag vet att ni kan spela fotboll. Jag tror att ni vill vinna matcherna, men jag är tyvärr inte längre säker på den saken. Ännu en gång ligger ÖSK i bottenträsket och anledningen till det är grov underprestation i ett antal matcher. Nyförvärv lär knappast hjälpa laget om det inte är fråga om riktiga fullblodsproffs och klasspelare.
En spelare i ÖSK ska ha ambitioner, höga ambitioner. Man ska se uppåt i tabellen istället för nedåt, man ska sikta mot de europeiska toppligorna och landslaget istället för att nöja sig med att sitta på bänken i en medelmåttig liga. De flesta drömmer om att bli proffs utomlands, men för att bli professionell spelare utomlands måste man visa att man är professionell i Allsvenskan. Vem är professionell i ÖSK?
Visa oss lite hjärta, visa oss lite kunnande. Jag vill se Örebro Sportklubb på den övre halvan i år, kan ni ge mig det?
