Krönika: Vad är det som händer?
Det är ruggigt och otäckt hur vi i match efter match ser våra drömmar efter revansch sakta termineras
Tack skall ni ha, tack för visat intresse. Vi tackar Öster med ett hej.
Ja, hej och hejdå lär det skall bli om vi inte vaknar upp snart.
Vad är det som försiggår under matcherna som vi spelar i Superettan?
Vem vill spela fotboll med ett hjärta som brinner för det man gör?
Varför kvartar vi i början, och varför börjar vi när det är en kvart kvar?
Varför slår vi långbollar när vi har bollen i ägo utan press på oss?
Att det är något som inte stämmer i dagens ÖSK, syns så obarmhärtigt tydligt.
Men hur och varför? Säg det. Frågorna är många med svar som bara kan ges av spelarna som har våra fotbollsliv i sina händer.
Jag som trodde att smärtan från tvångsnedflyttningen och ekonomibaletten skulle lindras i takt med vår egen glädje att spela fotboll i ett tempo som åtminstone skulle hålla oss i toppen på Superettan.
Men nu vet jag knappt om laget ens vill strida för sin egen stolthet.
Det är så fruktansvärt förutsägbart och tjongaktigt, så stelt och inspirationslöst.
Det är ruggigt och otäckt hur vi i match efter match ser våra drömmar efter revansch sakta termineras av en kämpaglöd som skulle få den största Majbrasa att falna ner och dö.
Vi skall inte behöva ligga i botten på Superettan med detta lag. Ändå så gör vi det.
Vi skall inte behöva få stryk så lättvindligt av "sämre" motståndare. Ändå så får vi det.
Vad är det som händer?
Jag är inte känd för att skriva så här dystert i dessa negativa ordalag, jag mår inte bra av det. Men när vårt hjärtas levebröd nästintill har stannat så måste man ta till chockmetoder för att överleva. Den man älskar agar man ju, men det här är värre än aga. Det är framkallande av fara för andras liv.
Så snälla, svartvita ÖSK, vi älskar ju er, kämpa och börja leva igen, kom tillbaka till oss och visa vilka vi är och står för. Vi vet att ni kan.
Jag vet också att det kan vända, jag vet att kvalitén finns där inom laget. Men då måste man ta ansvar för sitt jobb som fotbollsspelare, man måste vilja spela, och man måste framförallt kämpa hela matchen. Det är inte för mycket begärt.
Tycker inte alla i Örebro SK att vi själva är värda att spela fotboll på ett mer revanschsuget sätt? Tycker inte alla att vi skall tillbaka med raketfart?
Jo självklart tycker alla det, men då krävs det blod, svett och mål.
Jag hoppas jag får äta upp dessa ord så otroligt mycket, jag hoppas att jag skall få skämmas som en galning för allt negativt jag formulerat här och nu. Jag vill ha ett svar på tal från laget med en fem segrar i rad på direkten med start mot AIK. Jag vill leva och andas med det ÖSK jag lärt mig att älska, för vi kommer alltid igen.
Ni kommer aldrig att bli av med mig som supporter, så sluta försök, Kom låt oss istället kämpa oss sanslösa mot toppen för det är vi faktiskt värda.
KOM IGEN SVARTVITT !!!
Tills nästa gång.
ÖSK-Boldt