Gästkrönika: Tid för insikt
"ÖSK har något fantastiskt på gång. På planen, i styrelserummet, kansliet, sponsormötena och läktarna. Resultatet av ett arbete som inleddes för flera år sedan och börjar bära frukt. För att vi skall spela i Europa 2012..."
Vi har kommit till tiden i allsvenskan då människor kommer till insikt. Dagssländorna har dansat. Lagen har hittat sin tillhörighet som topp, mitten eller botten. Lagen som underpresterat tittar innåt och börjar ställa de svåra frågorna om resultat, förväntningar, tränare, spelare, organisation, värvningar eller frånvaro av dom. För ett år sedan var vi där trots att det började bra, ja spelmässigt. Resultaten saknades och tränaren saknade en centertank. Styrelsen tittade efter den saknade spelaren och när det inte gick längre tittade man innåt, grunnade och vi fick en ny tränare.
I år är det betydligt trevligare att vara ÖSK:are, framför allt nu, efter 3 lovande och 3 enastående matcher. Men låt oss minnas säsongen en stund.
Det började trots allt likadant som förra året med positivt och lovande spel. Kihlberg överträffade mina förväntningar och på kanterna hade Roni Porokara och Kristoffer Näfver lekskola. Därtill visade Patrik Haginge sina kvaliteter som man mot man-spelare och raderade stjärna efter stjärna. Men när målen saknades och försvaret började läcka. När spelet så gick i stå kom ropet efter en centertank. Till skillnad från 2007 kom dock leveransen på värvningsfronten och vilken leverans! I Kim Olsen fick vi en erfaren färdig centertank och med Robin Staaf en talang som snabbt tog ett steg till i sin utveckling. Framför allt återvände John Alvbåge och med John återvände tryggheten i försvarsspelet. Tummen upp till sportchefen, Lars Larsen, Spelarinvest, Malmbergs och vilka mer som nu var inblandade.
Värvningsarbetets succé handlar inte bara om sommarvärvningarna. Från förra årets startelva är det i princip bara Nordback som fått starta lika mycket. Wikström och Anttonen har tagit fastare tag om sina platser sen förra året och acklimatiseringen av Nordin, Bertin och Bassombeng får dem att framstå som helt nya spelare den här säsongen. När Magnus Kihlberg och Samuel Wowoah värvades suckade jag djupt över dessa hemvändande fotbollspensionärer. Så fel, Magnus Kihlberg har nästan burit ÖSK när det var som mest tungt och trots att han varit småskadad så har han ändå inte gått att peta så att man undrar hur mittfältet skall klara sig utan honom. Samuel Wowoah tog över den omöjliga platsen efter Joel Riddez och trots tveksamt spel så spelar han upp sig med mindre fel defensivt och ett ökande antal målassist. Till sist har vi ett av våren och sensommarens stora glädjeämnen - Roni Porokara. Irrationell och snabb som Näfver men betydligt tuffare.
Ytterligare en jämförelse mellan 2007 och 2008 är konflikten mellan spelare och klubben. 2007 var det Nedim Halilovic som inte tålde en petning medan det 2008 var vår kelgris Kristoffer Näfver. Till skillnad från 2007 släppte man Näfver och fick till ett utbyte i form av Per Johansson vilket ännu är en spelare som fått mycket speltid sedan han kom till klubben. Trots Nordin-kontroversen tycker jag att det är tydligt att man inom ÖSK har lärt sig sin läxa kring värvningar och att hantera spelare. Detta trots att man tappat två av klubbens mest lovande spelare i form av Näfver och Haginge. Att gnälla över att Patrik gick till Djurgården är väl tämligen meningslöst. Fanns det intressenter från större klubbar i andra länder hade han gått dit. Utan Haginges insatser hade situationen innan vändningen säkerligen varit betydligt värre. Att bänka Patrik för att han inte vill skriva på ett nytt kontrakt hade säkerligen påverkat gruppen negativt och 2007 års konflikt mellan tränare och spelare hade riskerats att upprepas. Jag är inte upprörd över att vi tappade Haginge på det sättet vi gjorde. Jag delar dock frustrationen att ÖSK:s mest lovande ur startelvan är attraktiva utanför Nordens gränser och följer spänt utvecklingen kring kontrakten på våra spelare.
Livin' on the edge.
20 matcher spelade varav de senaste 6 matcherna varit "vändningen". Trots det sexiga spelet och de spektakulära värvningarna balanserar vi på kanten. Det känns som om halva laget har två gula kort och småskador. Två förluster och vi kan vara indragna i bottenstriden igen. Kanske är vi precis som Ljungskile? LSK som slagit Elfsborg, Helsingborg och IFK Göteborg men förlorat alldeles för mycket av de viktiga poängen mot bottenrivaler. John Alvbåge talade om ödmjukhet. Han talade om att ena dagen spelar man runt dom som koner men nästa förlorar man. ÖSK har 3 fantastiska matcher bakom sig och spekulationerna om hur mycket bättre vi skulle klarat oss i UEFA-kvalet än våra kollegor är i full gång. Högmod går före fall heter det och jag hoppas att John och de andra kommer ihåg orden om ödmjukhet, om inte annat påminde Djurgården oss nu senast.
Min insikt är att ÖSK har något fantastiskt på gång. På planen, i styrelserummet, kansliet, sponsormötena och läktarna. Resultatet av ett arbete som inleddes för flera år sedan och börjar bära frukt. För att vi skall spela i Europa 2012 och ta SM-guld 2015 krävs det att det fortsätter. Att spelare som Bassombeng och Berra kan värvas och acklimatiseras för att sedan kunna prestera. Det räcker inte med två spelare för när vi lyckas och når fram då måste det finnas folk som ersätter. Kan vi vänta oss att Benny Lennartsson ställer upp gratis igen? Nej, givetvis är det en fråga om resurser när det kommer till att ta hand om både utländska värvningar och unga hungriga spelare som Nordin, Oskar, Per, James, Mikael, Robin etc. Nu har vi turen att ha en styrelse som precis presenterat en ökad omsättning med 9 miljoner och att vi inom 2-3 år skall nå 60-70 miljoner i total omsättning. FANTASTISKT.
Slutligen, drömmer jag om:
* Joel Riddez på sin vänsterbacksplats i Svartvitt
* En ÖSK-spelande och Örebrofostrad spelare i svenska landslaget
* ÖSK spela europacupspel
* Lennart Johanssons pokal på Behrn Arena
Till dess nöjer jag mig med fler ÖSK-segrar och John Alvbåge i landslagsdressen.
