Hundra mil för tre poäng
ÖSK tog tredje raka segern då Mjällby besegrades med 2-1 (1-1). Ricardo Costa matchvinnare. Kvalplatsen rycker nämare.
Visst tusan var det mödan värt att göra resan till Listerlandet och alla kubaner, samt andra, som valde att avstå färden till Blekinges fotbollsmetropol Hällevik har all anledning att ångra sig. En klassisk resa helt enkelt.
Inledningen på matchen var dock inte speciellt trevlig då det gulsvarta hemmalaget surrade som ettriga getingar kring ÖSK:s straffområde. Nu fick man visserligen inte in det avgörande sticket men tre poäng kändes väldigt avlägsna även om det bara var tio minuter spelade och resultattavlan visade 0-0. Så sakteliga lyckades de svartvita ta tag i spelet, främst anförda av Fredrik Nordback och Patrik Anttonen, och etablera något slags tryck på offensiv planhalva.
Efter nitton minuter kom så ledningsmålet. Domare Karlsson pekade på straffpunkten efter att Jon Lundblad blivit fälld av hemmalagets målvakt Ola Wendel. Oerhört starkt jobbat av Super-Jon som först slet sig loss från mittbacken Markus Lindberg och sedan offrade sig hänsynslöst för att hinna före målvakten på bollen. Någon sade till mig på läktaren, halvt på skämt, att "om vi haft Herish på planen i stället för Jon hade den situationen aldrig uppstått. Dels hade han förlorat duellen med backen och dels hade han blivit avvinkad för offside".
Kubanerna drog i gång ramsan "Thomas Andersson gör alltid mål..." när det stod klart att ÖSK verkligen tilldömts en elfmeter. Till mångas förvåning klev dock Fredrik Nordback fram och de där ohyggliga mantrat "han missar, han missar, han missar" gjorde sig sällsynt påmint i mitt medvetna undermedvetna. Men Nordbacks straff var helt perfekt slagen och trots att Wendel slängde sig åt rätt håll kunde han inte nå skottet. En kopia av straffen mot Västerås som också innebar 1-0 på bortaplan.
Mjällby lyckades kvitterade innan pausvilan då man på ett excellent sätt avslutade en lysande kontring. Kvicke Fredrik Olsson skruvade elegant in bollen sedan Peter Westman befunnit sig på mellanhand. Dessförinnan hade lagen haft varsin ramträff; Fredrik Nordback träffade stolpen och Jonas Andersson placerade en frispark från bra läge i överliggaren. 1-1 i halvtid kändes motiverat och kiosken besöktes för inhandlade av isglass(!) och läskeblask.
Mjällby inledde den andra halvleken allra bäst och Markus Ekenberg kunde ha gett sitt Mjällby ledningen då han sprang till sig ett friläge. Peter Westman revanscherade sig dock för missen på kvitteringsmålet och avvärjde läget med en elegant benparad. ÖSK hade också fina lägen och två gånger om satte vi supportrar jublet i halsen då Mjällbys backar var ofina nog att stå i vägen för skott som tycktes vara på väg in i mål. Efter en dryg timmes spel tvingades Patrik Haginge avbryta matchen och tränarduo Walker/Hammar gjord några, av mig mycket uppskattade, rokader. Riddez ned som ytterback, Costa ned på mitten, Jelecák ut på kanten och Munster in på topp. Det kändes verkligen som att ÖSK ville vinna matchen och inte var nöjda med den pinne man hade.
Till kubanernas taktfasta hejande (imponerande insats i värmen) kunde också ÖSK avgöra matchen. Det blev Ricardo Costa förunnat att avgöra sedan dagens bäste ÖSK:are, Patrik Anttonen, hittat honom med en sådan där patenterad snett-inåt-bakåt-passning som är så svår att försvara sig mot. Ricardo sköt ett, inte alltför märkvärdigt, skott som letade sig in i nätmaskorna. ÖSK kontrollerade sedan matchen utan att Mjällby ens kom i närheten av att åstadkomma en kvittering. Tredje raka segen var ett faktum och ÖSK har nästan fördubblat sin poängskörd via de tre raka viktorierna. Sex poäng upp till kvalplatsen och nästan halva serien kvar att spela. Optimismen och framtidstron börjar så sakteliga visa sin vackra nuna igen.
Segern mot Mjällby var på intet sätt lika säker och "vacker" som de mot Ljungskile och Brommapojkarna men den var heller på intet sätt orättvis. Det var helt enkelt ÖSK som hade flytet med sig på Strandvallen och kanske kan man man tillskriva segern det faktum att ÖSK hade rutinen på sin sida. Försvaret hade dock undestundom stora problem med de gulsvartas kvicka djupleddsspel och Fredrik Jansson, så lysande mot Ljungskile, hade en tung match. På mittfältet låg Patik Anttonen bakom det mesta i anfallsväg och Fredrik Nordback säkrade bra i defensiven. Anfallarna sprang mycket men hade svårt att komma till rejäla avslutningslägen. Där finns mer att hämta, förhoppningsvis redan i returen om en vecka. Nye Paul Munster måste bevisa mycket mer för att han skall kunna motivera en plats i startelvan men visade ändå hyfsade intentioner med ständigt löpande, rivande och slitande.
Lite reflektioner:
* Thomas Andersson avstängd. Hoppas man får se Haginge som innerback och Riddez som vänsterback nu om inte Magnus Samuelsson är åter från sina ryggbesvär.
* Kubanernas insats sista 20 var något i hästväg.
* Om inte bortaläktaren hade varit försedd med tak och på sätt bidrog med skugga hade jag förmodligen varit och fått behandling för värmeslag. Sommaruppehåll är kanske inte så dumt trots allt.
* Kan inte undgå att tycka lite synd om Mjällby. Man har ett bra lag, trevlig arena och bra publik. Vore synd om de trillade ur Superettan.
* Sören Cratz uppges ha varit mycket besviken med domarinsatsen. Visserligen är jag enögd på andra ögat men var inte lagen lika goda kålsupare vad gäller ruff, armbågar och tröjdragningar?
* Hoppas nu ingen blir "bigheaded" och tror att alla våra problem är lösta och allsvenskan är ett faktum. Det kommer att krävas ett stenhårt jobb i femton matcher till och Mjällby om en knapp vecka blir absolut inget lätt nöt att knäcka.
Matchfakta:
Mjällby-ÖSK 1-2 (1-1)
0-1 (19) Fredrik Norback
1-1 (37) Fredrik Olsson
1-2 (76) Ricardo Costa (ass. Patrik Anttonen)
Varningar ÖSK: Thomas Andersson, Niklas Klinberg
Domare: Jonas Karlsson, Brämhult
Publik: 2504
ÖSK: Peter Westman - Axel Kjäll, Fredrik Jansson, Thomas Andersson, Patrik Haginge (Paul Munster, 63) - Patrik Anttonen (Kristoffer Näfver, 92), Mirza Jelecák (Niklas Klinberg, 91), Joel Riddez - Ricardo Costa, Jon Lundblad
