Veckokrönika # 4
"Undrar nu hur länge det dröjer innan första inlägget på forumet dyker upp som handlar om att jag är en bonde med Stockholmskomplex som gör bäst i att hålla käft?"
Gustav Andersson fick inte deltaga i någon av U21-lagets kamper i veckan då han ställdes över till förmån för Fredrik Risp och Jimmy Tamandi. Som ÖSK-supporter var det givetvis mycket välkommer att han fick vila upp sig inför DIF-fighten men annars tycker jag det var ett väldigt konstigt val av Dubbel-Göran ty jag tycker både Risp och Tamandi är sämre fotbollsspelare än ‘Gurra’.
Matchen mot Djurgården gick helt i domarens tecken och det ämnet börjar kanske bli lite väl uttjatat nu, men jag har nu i lugn och ro kunnat åskåda matchen på video utan allt det adrenalin och den nervositet som alltid infinner sig vid matchdags och jag kan bara konstatera att ÖSK verkligen missgynnades av den förbaskat inkompetente domherren.
Att han helt och hållet använde olika bedömningsnivåer för lagen står helt klart och det kan inte någon annan än möjligtvis den mest inbitne Djurgårdssupportern och Herr Ingvarsson själv förneka.
Djurgårdssupportrarna har i veckan försökt framställa våra Kenyaner som rena rama brottslingarna och att de inte har något på en allsvensk fotbollsplan att göra. Jag är böjd att hålla med till viss del, då Marutis armbåge inte var vacker och Oyuga fick en helt välförtjänt varning då han kom för sent i en duell med en DIF-spelare, men det var mer olyckliga omständigheter som resulterade i de ”intermezzona”. Man har också försökt att framställa DIF-försvaret som oskyldiga fromma lamm som inte skulle göra en fluga förnär men låt mig då, efter viss videostudering, konstatera att; Patrik Eriksson-Ohlsson, Magnus Samuelsson och Markus Karlsson verkligen inte är guds bästa barn och att de också var våldsamt tuffa i ett antal dueller varav de flesta gick omärkta förbi utan åtgärd från domaren.
Vad hade hänt om det istället var Djurgården, Hammarby eller AIK som blivit behandlade som ÖSK blev av domaren i måndags? Då hade det skrivits protestlistor till förbundet, det hade tjatats om omspel, alla media hade tagit upp det och löpsedlarna på fredagen hade skrikit om ”DOMARSKANDALEN PÅ STADION”.
Undrar nu hur länge det dröjer innan första inlägget på forumet dyker upp som handlar om att jag är en bonde med Stockholmskomplex som gör bäst i att hålla käft?
Ur ett rent matchperspektiv var det kul att se att försvarsspelet börjar hitta rätt, det fanns antydningar till det redan mot Sundsvall och något säger mig att Lasse Zetterlund aldrig mer kommer spela allsvensk fotboll. Fredrik Jansson har växt in i den allsvenska kostymen och var klart bäste Örebroare på Stadion senast. Han uppvisar alltmer ett lugn och en stabilitet i sitt spel samtidigt som felprocenten i passningarna hålls till ett minimum. Jag har bara beskådat vår nye kanadick vid några träningstillfällen men han håller en mycket god klass och jag hoppas verkligen att han får en rejäl allsvensk chans snart då han inte kommer att göra någon besviken. Vad sägs om följande backlinje nästa säsong: Pozniak, Gurra, Frippe och Kjäll.
Det är annars väldigt kul att se hur klacken alltmer börjar ta form. Vi som har varit på Eyravallen har kunnat se, och framförallt höra, hur klacken från match till match ökat i antal och röststyrka. Att 30 ÖSKare reser i organiserad form till Halmstad och 50 stycken åker för att stödja Sportklubben en vanlig vardag i Stockholm är unikt och kanske början på en riktig, fungerande klackverksamhet i ÖSK. Många andra supportrar må fnysa åt dessa siffror men för ÖSK som knappt kunnat fylla en minibuss förut är det fantastiskt. Någonstans skall man ju börja och jag inbillar mig att den resande skaran ÖSK-supportrar bara kommer att öka och öka, för nu är bollen satt i rullning och den är nog lika svårstoppad som en kenyan med målvittring.
Mina egna erfarenheter av bortaresor med klacken är inte många. Men en resa har etsat sig fast på näthinnan. Den gick av stapeln en kulen oktoberdag 1994 och förde mig, givetvis, till Landskrona. En riktigt kul resa med hög stämning på både nedresa och hemresa trots att ÖSK precis missat guldet. Vill minnas att vi var nära 800 Örebroare i Skåne den höstdagen, hur länge dröjer det tills vi kan skryta med sådana siffror på en bortaresa igen?
Nu väntar match mot Blåvitt på måndag och Jingblad tvingas möblera om sina trupper och det skall bli intressant att ser hur han löser det dilemmat. Jag har verkligen försökt laborera med allehanda formationer men jag får inte riktigt ihop det och ibland är det ganska skönt att man inte är en allsvensk fotbollstränare.
En liten fågel viskade i mitt öra att Martin Ingvarsson precis tilldelats nya kort inför matchen på Stadion av fotbollsförbundet och givetvis ville han testa deras funktionalitet.
Janne Westlund kommer att avgå som ordförande vid årsmötet i mars. Han har fått en hel del, i många fall oförtjänt, kritik och jag tycker verkligen att han har gjort ett himlans gott jobb. Ekonomin är nu i balans, laget har riktig slagkraft och genidraget att sälja nyttjanderätten av träningsplanerna måste gå till historien som en av de mest sluga fotbollsaffärerna i Sverige någonsin. Skoog-försäljningen och Oyuga-förvärvet var väl så här med facit i hand inte speciellt dumma heller? Man bör också ha i åtanke att Jan-Erik lagt ned allt sitt arbete för ÖSK gratis utan en enda krona i ersättning. Jag hoppas därför att alla kan stämma in i ett:
”Tack för allt du gjort för ÖSK, Jan-Erik, och stort lycka till med vad du än företar dig i framtiden.”
Om nu bara någon ur trion Gawelin/Jingblad/Paulsson kunde visa vägen genom att signera ett nytt kontrakt skulle det vara riktigt bra för min nattsömn som blir alltmer orolig då säsongens slut närmar sig med alldeles för stora kliv. Gissar förresten att ÖSK kommer hamna nia när tabellen slutsummeras och att Johan Wallinder återigen kommer att vara aktuell som nyförvärv för Sportklubben under silly season.
Fotnot: Att förra veckans krönika uteblev var ett olycksfall i arbetet och förhoppningsvis sker det inte igen.
