Bedoya-bloggen: "Oh, What a Night"

ÖSK:s amerikanske mittfältare Alejandro Bedoya bloggar på söndagar på Svartvitt om vad som har hänt i veckan.

Namn:	Alejandro Bedoya
Född:	1987-04-29
Klubb:	Örebro SK
Position:	Mittfältare
Favoritliga:	La Liga
Favoritklubb (förutom ÖSK):	Barcelona
Om du inte var fotbollsspelare:	Förhoppningsvis skulle jag då vara en framgångsrik affärsman.
Lyssnar på:	R´n´B, Hip hop, Soft rock, Club´n´House
I stereon just nu:	Ryan Leslie
Tittar på:	Sport, film, Entourage, Friends, Californication, Family Guy
Läser:	4-4-2, ESPN (The magazine)
Favoritfärg:	Blå
Favoritmat:	Steak and potatoes. Kinesisk mat älskar jag också.
Favoritdryck:	Banan- och jordgubbssmoothie

This week has gone by really fast. There really isn’t much to say about the last game other than it is not the kind of game we would like to remember. It was a bad game in which we didn’t create enough when we had so much possession but was a game where we really paused and were able to look at ourselves and ask what went wrong. It might have been good to have a game like that because it allowed us to prepare better this week and really work on improving in many areas. We have worked hard all week in training specifically on our attacking game and how we can play better so that when we get to the final third we can become more effective. I hope we give a strong showing on Monday and get some revenge against Hacken.

The rest of the week besides training has been really relaxing. My girlfriend was away visiting her friend in Rome, Italy so I had the place to myself and no longer had to go on treacherous walks around town. I finally had the chance to take power naps and just lounge as well as hanging out with teammates haha… but of course I still missed her. I spent a lot of time with the usual suspects of Sammy, Nordin and especially Roni because his girl had also been away. We would go out to lunch after training and have some nice talks.

On Tuesday after training Nordin and I went over to Michael Almebacks place to play some NHL 09 on PS3. When we got there Jocke Gren, Gustaf, Rob Walker, Rosen, and Staaf were also there. We played for a few hours two on two and then once some people left we played 1 against 1. It was real fun and we had some serious games while also having fun. Sometimes these games can get to the head and you have to take a breather haha.

On Wednesday we had a game against Karlslund and it served as a game for those who haven’t been playing much or injured to get some playing time. For me it was good so that I could get my match fitness back and play a game after I had been quite injured from a hit on my ankle. It didn’t go the way we would have liked but it was nice to get some touches on the ball in a match.

The rest of the week was spent lounging around as well as cleaning up the apartment and making it look all nice before I got into trouble.

On Friday it was time to pick her up from the train station in which she would arrive by bus at Sodra Station. But it ended up being the longest wait ever. Her bus was supposed to arrive at 8 at night so I went over and arrived at around 7:50 thinking that was good time to get their a little early. I ended up waiting around for 20 minutes before then riding my bike around and asking myself questions. I ran into Yunus Ismail who let me go into his place and check the computer. It turns out that yup I was right the schedule for the bus says it arrives at 8. So I then went back to the train station to wait longer and was just thinking that it might have gotten delayed or something happened and it was late. However, after waiting for another 30 minutes I went back up the road to Sammys apartment which is nearby.

I went to his place and Sammy and his wonderful girlfriend helped me with calling the bus company and seeing what was wrong. It was good to have someone who spoke Swedish haha. The first phone call made said that the bus actually ran into problems and had to return and that the people had to get on a different bus and that it wouldn’t be arriving for another almost 2 hours. WOW...so I waited and waited at Sammys place drinking some Cola and watching the Barcelona against Tottenham game as well as youtube videos. At around 11 we called again and this time they had said that the other bus left late and that it would not be arriving until after midnight again WOW...so I was about to go home when all of a sudden they got a call and the person said that actually they were wrong…the bus had actually been on time, there had been no problem and that she should have arrived at 8 at night. WOW...ok so that left us thinking and going insane.

Sammy put his jacket on and we left in his car to come back to my apartment to see if she was here. Ok you may be wondering why don’t you just call her or something but that’s where I think the main problem lies. She forgot to bring her charger to Rome so HER PHONE HAD DIED!!! So with no communication at all I was left to just wait or guess what was happening. So we got into Sammys car and drove to my place. I thought that she would have taken the spare key with her and maybe just went to my apartment. I got out and nope she wasn’t there. So we got into the car and drove around Orebro looking to see if she would have gone to any other locations that she may have been waiting or looking for me.

After about another 20 minutes of driving around we went back to Sammys place. As soon as I arrived I was fed up and didn’t want to bother Sammy anymore so I told him I would take my bike and go home and just wait for her there. I thought that maybe the bus people got confused and that maybe she did get delayed or that she went on a later bus and would just take a taxi to my place later on and I would be home. So I was unlocking my bike but for the first time ever my lock doesn’t open. Just before Sammy went inside I asked for his help. We were banging on the lock and just trying so hard to open it up that we broke like to 2 spokes to the tire. I just thought that my day couldn’t get any worse. As Sammy was fixing the bike my phone vibrated and Nordin was calling me. Strange that he would call me at 1130 at night but I knew he was up to something. He just sounded really weird and was asking me what I was doing. I told him the story and he asked to talk to Sammy. They were talking Swedish obviously and Sammy started to laugh. After he hung up he immediately just said, "Come on Ale, get in the car, Lets Go."

I was like wait what is going on but he wouldn’t tell me and would just laugh and told me to just wait and see.

So we get in the car and drive off and end up parking right outside the Clarion Hotel in the city center. As we get out of the car there she is coming out of the hotel in tears. She actually had arrived a lot earlier because the bus must have drove really fast or something and got in at around 7 at night. She had waited at the station for a bit before then coming to the apartment and standing/sitting outside of it waiting for me to come. After waiting 2 hours at my place she decided to get into a cab and then go back to the station to check for me before also driving around with the driver around the city. After no luck the driver gave her a suggestion of just going to the hotel and telling them what is going on and maybe just having to stay a night at the hotel. So she got dropped off at the Clarion and ended up using the business room for Internet. She got online and of course Facebook ended up saving the day. She signed on Facebook and saw that Nordin was also online. He was online playing the game that he is obsesses with called Bouncing Balls in which I have seen him get so pissed about it because he couldn’t get passed a level haha. But Nordin was online so my girlfriend sent him a message asking about me. They talked and of course with him having his phone charged and working he was able to call me and ask me what I was doing. This is when he called me and told Sammy that he knew where Devin was. WOWWW…while I thought I was being smart waiting at Sammys place because it was near and I could see the station she had been waiting at my apartment and at the hotel.

It was a night to remember or better yet maybe forget. We had some laughs on the way home and we both were mad, relieved and just happy to finally see each other. In the words of the song by Four Seasons, “Oh, What a Night”.

As I forget about the bad stuff from this week I am defiantly looking forward to the better things that can be on the way. The rest of the season lies before us and I can’t be any more focused on doing well and seeing the team to stay up towards the top. I know this week in training we have all worked hard to get better on what needs to be improved and hope to put on a good showing at Hacken. It is time to show what we are capable of and also show that we can bounce back after a tough loss and going even harder at an away game and get that revenge we want and also need to get back on track. Let’s hope for a good game in which we will come out victorious. Forza OSK!

Översättning av redaktionen:
Den här veckan har verkligen gått fort. Det finns inte så mycket att säga om vår senaste match mer än att det inte är en match vi vill minnas. Vi gjorde en dålig match och skapade inte tillräckligt trots att vi hade stort bollövertag, men det var också en match efter vilken vi fick stanna upp och betrakta oss själva och fråga oss vad som gick snett. Det kan vara nyttigt att få en sån match, för det gör att vi förbereder oss bättre den här veckan och förbättra oss på många områden. Vi har tränat hårt hela veckan, särskilt på anfallsspel, och hur vi kan spela bättre så att vi blir mer effektiva närmare motståndarmålet. Jag hoppas att vi gör en stark insats på måndag och får lite revansch mot Häcken.

Resten av veckan har varit avkopplande, frånsett träningen. Min flickvän hälsade på en vän i Rom, så jag hade lägenheten för mig själv och behövde inte ge mig ut på farliga promenader på stan. Äntligen har jag haft tid att verkligen sova ordentligt och bara strosa omkring och hänga med lagkompisar haha. Men det är klart att jag har saknat henne. Jag har umgåtts en hel del med de gamla vanliga: Sammy, Nordin och särskilt Roni eftersom även hans flickvän har varit bortrest. Vi gick ut på lunch efter träningen och hade bra samtal.

I tisdags efter träningen gick jag och Nordin hem till Michael Almebäck för att spela NHL 09 på PS3. När vi kom var Jocke Gren, Gustaf, Rob Walker, Rosen och Staaf redan där. Vi spelade i några timmar två mot två, och när några gick hem spelade vi en mot en. Det var väldigt kul, och vi hade några tuffa matcher samtidigt som vi hade kul. Ibland kan man ta sådana matcher alltför allvarligt så att man behöver en paus haha.

I onsdags spelade vi mot Karlslund, och det var ett tillfälle för dem som inte har spelat mycket eller varit skadade att få speltid. För mig var det en bra chans att få tillbaka matchtempot efter att ha fått riktigt ont efter en smäll på vaden. Matchen slutade inte som vi önskade, men det var skönt att få känna på bollen i en match.

Resten av veckan tog jag det lugnt och städade lägenheten så att den blev fin, innan jag råkade illa ut.

I fredags skulle jag hämta min flickvän vid tågstationen; hon skulle komma med buss till Södra Station. Det blev min längsta väntan någonsin. Bussen skulle anlända klockan åtta på kvällen, så jag gick dit omkring tio i åtta eftersom jag ville vara i god tid. Jag väntade där i 20 minuter innan jag började bli tveksam och satte mig på cykeln. Jag stötte på Yunus Ismail som lät mig komma in och använda hans dator. Det visade sig att jag hade läst rätt, och bussen skulle anlända klockan åtta. Så jag återvände till tågstationen och väntade lite till, medan jag tänkte att den förmodligen bara var försenad av någon anledning. Men efter att ha väntat i ytterligare en halvtimme åkte jag bort till Sammys lägenhet som ligger i närheten.

Jag gick hem till Sammy, och hans underbara flickvän hjälpte mig genom att ringa upp bussbolaget och fråga vad förseningen berodde på. Det var bra att ha någon som faktiskt pratade svenska haha. Hon fick beskedet att bussen hade fått problem och tvingats återvända, så att passagerarna måste ta en annan buss som inte skulle anlända förrän om nästan två timmar. OJ… Så jag väntade och väntade hemma hos Sammy och drack Cola och såg matchen Barcelona-Tottenham och även lite filmer på YouTube. Omkring klockan elva ringde vi igen, och den här gången fick vi beskedet att den andra bussen hade kommit iväg sent och inte skulle anlända förrän efter midnatt. OJ… Så jag skulle just åka hem då bussbolaget ringde och sa att de hade lämnat fel besked: bussen hade startat i tid; det hade inte inträffat något problem; och den borde ha anlänt klockan åtta. OJ… Vi undrade om vi hade blivit tokiga.

Sammy tog på sig jackan och vi tog hans bil hem till min lägenhet för att se om hon var där. Okej, ni kanske undrar varför jag inte bara ringde henne eller nåt, men det var problemet. Hon hade glömt att ta med laddaren till Rom, så HENNES MOBILTELEFON HADE LAGT AV!!!
Vi hade alltså ingen kommunikation alls, och jag kunde bara vänta och undra vad som hade hänt. Vi tog alltså Sammys bil hem till mig. Jag trodde att hon hade tagit med sig reservnyckeln och kanske åkt raka vägen hem. Jag tittade efter men hon var inte där. Så vi satte oss i bilen och åkte omkring i Örebro för att se om hon hade gått till nåt annat ställe där hon kanske väntade eller letade efter mig.

Efter att ha åkt omkring i ungefär 20 minuter återvände vi hem till Sammy. När vi kom fram var hat trött och kände att jag inte ville besvära Sammy längre, så jag sa att jag skulle ta min cykel hem och vänta på henne där. Jag tänkte att bussbolaget kanske hade tagit fel och att hon ändå blev försenad eller tog en senare buss och tog taxi hem till lägenheten, och då skulle jag vara hemma. Jag skulle låsa upp cykeln, men för första gången gick inte låset att öppna. Jag hann be Sammy om hjälp just innan han skulle gå in. Vi slog på låset och försökte på alla sätt, så att vi till slut hade sönder två ekrar på däcket. Jag tänkte att min dag knappast kunde bli värre. Medan Sammy fixade cykeln så ringde min mobiltelefon, och det var Nordin. Lustigt att han ringde halv tolv på natten, men jag förstod att han hade nåt lurt på gång. Han lät konstig och frågade vad jag hade för mig. Jag berättade om vad som hänt och han bad att få prata med Sammy. De talade förstås svenska och jag hörde hur Sammy började skratta. När han hade avslutat samtalet sa han direkt: "Kom, Ale, hoppa in i bilen. Vi åker."

Jag undrade vad han menade men han vägrade tala om det, utan skrattade bara och sa åt mig att vänta och se.

Vi hoppade in i bilen och åkte till parkeringen utanför Clarion Hotel mitt i stan. När vi klev ut ur bilen kom min flickvän springande ut ur hotellet i tårar. Hon hade faktiskt kommit fram i förtid, omkring klockan sju, eftersom bussen hade kört fort eller nåt sånt. Hon väntade på stationen ett tag, sen gick hon till lägenheten och väntade utanför i förhoppningen att jag skulle komma hem. Efter att ha väntat där i två timmar beslöt hon sig för att ta en taxi till stationen och kolla om jag var där, vilket jag inte var. Sen åkte hon omkring med taxin i stan ett tag och höll utkik efter mig, utan framgång. Chauffören föreslog att hon skulle åka till hotellet och förklara situationen, och i värsta fall övernatta där. Så hon klev av vid Clarion och använde deras dator. Hon gick in på nätet och Facebook blev räddningen. Hon såg att Nordin också var online, vilket han var för att spela Bouncing Balls, ett spel han är besatt av – jag har sett honom bli jättearg när han inte passerat en nivå haha. Men Nordin var online, så min flickvän skrev till honom och frågade om mig. De pratade, och eftersom hans telefon var laddad så kunde han ringa mig och fråga vad jag sysslade med. Det var då han ringde mig och berättade för Sammy att han visste var Devin var. OOJJ… Medan jag tyckte att jag smart som väntade i Sammys lägenhet som ligger inom synhåll från stationen, så hade hon väntat på mig utanför lägenheten och vid hotellet.

Det vet en natt att minnas – eller kanske hellre glömma. Vi skrattade åt det på vägen hem, och vi var både sura, lättade och glada att äntligen träffa varandra. Som Four Seasons sjunger: ”Oh, What a Night.”

Nu glömmer jag det negativa från veckan som gick och ser trotsigt fram emot bättre saker. Resten av säsongen ligger framför oss, och jag är helt fokuserad på att göra mitt bästa och hjälpa laget hålla sig kvar i toppskiktet. Jag vet att vi alla under veckans träning har jobbat hårt på att bli bättre på det som behöver förbättras, och vi hoppas göra en bra match mot Häcken. Det är dags att visa vad vi går för och även visa att vi kan komma igen efter en jobbig förlust, kämpa ännu hårdare vid bortamatcher och få den revansch vi är ute efter och behöver för att vara på rätt spår igen. Låt oss hoppas på en bra match där vi tar hem segern. Forza ÖSK!

____________________