Krönika: "Welcome to the jungle"
Ett halvårs längtan efter allsvensk fotboll förstördes under ett fåtal minuter av ett pack klätt i gult som tror sig ha rätten att göra vad de vill med supportrar. Tiden är kommen för att supportrarna säger ifrån på skarpen och här har SFSU en mycket viktig arbetsuppgift de kommande åren.
Premiären utav Allsvenskan blev en parodi av fotboll. Allsvenskan håller verkligen en excellent nivå när matcherna spelas på ovanligt stora beachvolleybollplaner och domarna intalar sig själva att de kommer hålla en bättre nivå när de får mer betalt för dömandet. Christer Youseff hade en så katastrofalt dålig dag att han inte ens kunde stå på benen på grund av sin nervositet, men likt förbaskat fick han frisparkar med sig när han halkade och snubblade på sandplanen. Domaren lade en nivå där närkampsspel inte tilläts i årets första seriematch och lyckades hitta felaktiga frisparkar åt bägge håll med jämna mellanrum. Inte nog med detta, utan ett direkt felaktigt beslut av honom avgjorde givetvis matchen. Inte fan får man ett allsvenskt lag av ett division 7 gäng bara för att man ger dem allsvenska löner så på vilket sett förväntar man sig att domarna ska bli bättre? Hur som helst, den här krönikan ska inte handla om mina bittra intryck från matchen i sig, utan mer om incidenterna på läktarna och den vidriga eftersmaken från en allsvensk premiär.
De senaste åren har ultraskulturen blivit allt mer populärt och den har tagit supporterkulturen i Sverige till nya höjder med läktarkoreografier av hög europeisk standard. Den positiva utvecklingen hotas inte bara av det Svenska Fotbollsförbundet, som vill se sittplatser besittas av rika sponsorer, utan även av ordningsvakter som ser sin möjlighet i att få utlopp för sina aggressioner samtidigt som supportrarna saknar rättssäkerhet och kan råka illa ut av godtyckliga bedömningar.
Djurgården har tidigare haft problem med sin säkerhetsorganisation. Jag trodde de hade fått bukt på problemen, men uppenbarligen hade jag fel då de i stället har flyttats till bortasektionen.
Många arenor har jag hunnit besöka i mina förhållandevis få dagar i det här livet, men aldrig har jag nog blivit så dåligt bemött av ordningsvakter och poliser som på Stockholms Stadion. Jag förväntar mig inte att motståndarsupportrar ska välkomna oss till deras så kallade borg, men att ordningsmakten ska ha en sådan attityd som de hade på Stockholms Stadion… vilken funktion uppfyller de då? Fotbollssupportrar reser inte hundratals kilometrar för att ställa till med bråk på läktarna, varför ska då ordningsvakter göra sitt bästa för att provocera fram incidenter?
En ordningsvakt såg tydligen en yngre kille ”heila” mot domaren efter en horribel blåsning. Ett antal poliser + ordningsvakter tar sig in på bortasektionen för att slänga ut den här killen och ta in honom på förhör. Vart ligger problemet frågar ni er? Jag förstår er till fullo, sådant hör inte hemma på läktarna eller någon annanstans heller för den delen. ”Problemet” är bara att den här killen är helt oskyldig till anklagelserna. Det den här ordningsvakten såg var det 90% av klackmedlemmarna gör när domaren gör en horribel bedömning av en situation, eller när till exempel en motståndare filmar. I ilskan viftade han med armarna, precis som resten av klacken, men att kalla det för att ”heila” är ingenting annat än en rejäl förolämpning mot den här killen som drabbades.
Ordningsvakten gjorde en felaktig och subjektiv bedömning som på grund av den nya huliganlagen kan få horribla konsekvenser för supportern ifråga. Är detta acceptabelt i en rättstat som Sverige?
Hotet mot svensk fotboll är inte supportrarna, utan snarare behandlingen av supportrarna som är hjärtat i svensk fotboll. Vad vore Allsvenskan utan fansen som år in och år ut befinner sig på plats och betalar enorma överpriser sett till vad man får för pengarna? Fotbollsförbundet blickar avundsjukt mot England och försöker få in deras modell till Sverige och hoppas att samma "lösning" klarar av att lösa problem av olika slag. Jag är tveksam. Ännu mer tveksam blir jag till den nya lagstiftningen som kommer drabba många oskyldiga, det är jag övertygad om. När exempel väl har statuerats kan det få stora konsekvenser för ståplatskulturen i Sverige och den utvecklingen vill inte jag se.
Lika fall behandlas lika? Inte på Stockholms Stadion!
Under andra halvlek kommer ett antal ordningsvakter fram till några supportrar och säger att de inte får stå på räcket längst ned på läktaren. 10 - 20 Djurgårdssupportrar gör likadant på långsidan men uppenbarligen gäller inte samma regler för dem. Efter lite tjafs uppstår tumult när ordningsvakter börjar knuffa ned folk från räcket och sedermera tar fram sina mäktiga batonger och börjar vifta hej vilt, men siktet verkar inte riktigt vara inställt efter några månaders frånvaro från fotbollsscenen.
Efter matchen fortsätter ordningsmakten med sina godtyckliga bedömningar och utövandet av våld på oskyldiga personer. En person, som jag inte ser göra någonting fel, blir i princip nedbrottad och sånär spetsas mot de vassa grindarna samtidigt som 3-4 ordningsvakter tävlar internt om vem som först lyckas bryta armen på stackaren. Supportern släpps senare in på supporterbussen och hur det gick med armen kan jag inte svara på, inte mer än att jag såg honom kraftigt bandagerad under hemmapremiären idag. Varför släpps han ens in i bussen om han har gjort någonting allvarligt, för det måste han ha gjort för att en sådan behandling ska kunna motiveras? Alla försöker hitta lösningar till huliganproblemen UTANFÖR arenorna, men är det inte dags att man börja granska de så kallade lösningarna? Majoriteten av de supportrar som har blivit skadade på de allsvenska arenorna de senaste åren har med största sannolikhet skadats av ordningsvakter och polis samtidigt som massmedia har mage att kalla supportrarna för fotbollsmördare. Jag ser inte logiken i det hela!
”Welcome to the Jungle” visade sig vara ett mer träffsäkert tifo i efterhand än vad jag någonsin hade kunnat ana. De största aporna under premiärdagen var klädda i gult och då syftar jag inte på Elfsborg!
