- -
ÖSK-HIF 2-0: Säker seger mot serieledarna
Tre ramträffar, en missad straff och det såg ut att bli en ny frustrerande hemmamatch på Behrn Arena. Men med lite hjälp av domaren fann ÖSK ett sätt att vinna matchen och ta en rättvis seger mot ett blekt Helsingborg.
Jag hade en väldigt bra känsla i kroppen inför matchen mot Helsingborg. När jag traskade hem från Behrn Arena kändes det ännu bättre efter en klar seger över serieledarna som var - eller kanske gjordes - väldigt dåliga på den härliga plastmattan.
Första halvlek:
Gästerna kändes lite hetare inledningvis och även om man inte skapade de där stora målchanserna så var det rödblå färg på taktpinnen den första kvarten. ÖSK kändes lite tama och slarvade oerhört mycket i passningsspelet, främst var det Bassombeng som syndade på den här fronten. Om Sixten Boström hade varit Mourinho hade han säkert kunnat plocka av kameruniern efter den miserabla inledningen men dessbättre är Sixten "bara" Sixten och behöll - dessbättre - Eric på plan. Det skulle komma att löna sig.
Runt den 20:e minuten börjar ÖSK få mer grepp om händelserna och man vinner mycket fasta situationer på offensiv planhalva. Man är också ytterst nära att ta ledningen då Nordback styr Kihlbergs dåliga avslut med pannan men bollen går klockrent i överliggaren. Den första av tre(!) ramträffar för ÖSK-kaptenen denna småkyliga men soliga afton. Nästa gång, bara minuten senare. var det utstidan av stolpen som skulle träffas, detta efter en, nästan, perfekt skruvad frispark.
I 43:e minuten vann Bassombeng ett motlägg med Christoffer Andersson och stormade in i straffområdet. Gästernas mittback Joel Ekstrand kom på efterkälken och misstajmade sin tackling så till den milda grad att ÖSK fick straff och han själv fick spegla sig i domarens röda kort. Kim Olsens straff slogs dock inte bättre än att Pär Hansson kunde rädda. Danskens elfmeter var på intet sätt dålig men Hanssons räddning mycket vass. ÖSK (läs: Nordback) hade ytterligare en boll i ribban innan paus och spelarna fullkomligt lös av frustration när man traskade ut i omklädningsrummet.
Andra halvlek
Helsingborg valde att göra ett par byten och spelade 4-3-2 i andra halvlek. Det tog fem minuter innan spelet satte sig och det var svartvitt - tack vare sitt numerära övertag - som började trumma igång. Nordin Gerzic hade en jättechans att ge ÖSK ledningen men sköt över från nära håll och det kändes som en sån där typisk kväll där HIF skulle kontra in ett skitmål och att vi återigen skulle få plikta dyrt för alla våra missar.
Efter en timmes spel bröts dock dödläget och ÖSK tog ledningen. Efter ett långt inspel in i straffområdet kunde Kim Olsen liggande sparka in bollen i tomt mål. Det råder delade meningar om huruvida målet skulle godkännas eller inte men undertecknad tycker det såg ut som att Pär Hansson hade bägge händerna på bollen och att målet därmed inte skulle ha godkänts. Helsingborg hade därefter ett jätteläge att utjämna per omgående men en ÖSK-försvarare kunde täcka undan Rasmus Jönssons skott i sista sekunden.
Helsingborg förstökte åstadkomma någon form av tryck på ÖSK:s planhalva men den formidabla mittbacksduon Wikström/Almebäck hade full kontroll på HIF:s attacker. Sixten Boström lät sin landsman Tommy Wirtanen göra debut med drygt en kvart kvar att spela och den kvicke ålänningen firade stora triumfer med sin snabbhet då han plågade Christoffer Andersson som hade tampats med Bassombeng hela matchen. På två minuters stopptid punkteras matchen efter att ÖSK:s tre inhoppare samarbetat. Alejandro Bedoya vinner boll på mitten och spelar fram Wirtanen. Tommy och Emra kommer 2 mot 1 och den sistnämde får bollen i precis rätt läge och lägger in 2-0 via stolpen. Stort jubel på Behrn Arena och de tre poängen var i hamn.
ÖSK vinner helt rättvist vilket all form av statistik skvallrar om. Helsingborg hade bara någon halvchans i matchen och oavsett vilken bortförklaring (plastmatta, domartabbe, motstuds) så kan man inte blunda för det faktum att den svartvita segern är helt i sin ordning sett till både spel och chanser.
Spelarkritik:
Michael Almebäck fortsätter att briljera i den svartvita tröjan och utses återigen till bäste ÖSK:are. Det fanns dock många kandidater till det epitetet och kanske var främst utmanaren hans kollega i mittförsvaret, Magnus Wikström. Även Samuel Wowoah och Patrik Anttonen gjorde det väldigt bra. Roni Porokara var vårt främsta offensiva hot ännu en gång och Eric Bassombeng kom igång väldigt bra efter en usel inledning.
Två raka segrar blir förhoppningsvis tre redan på torsdag då formsvaga Kalmar FF kommer på besök.
Spelarpoäng:
5p Michael Almebäck
4p Magnus Wikström
3p Roni Porokara
2p Samuel Wowoah
1p Patrik Anttonen