ÖSK vann utan att imponera
Det bjöds inte på någon propagandafotboll, långt därifrån, när ett stabilt ÖSK besegrade Djurgården med 2-0 inför drygt 9000 åskådare på Behrn Arena.
ÖSK har haft chansen att haka på i toppen så många gånger men ständigt vikit ned sig mot, på pappret, sämre motstånd. Dagens match mot Djurgården var ytterligare en sådan där "nu har vi chansen-match" så det mesta var upplagt för ännu en besvikelse. Dessbättre gav de svartvita oss belackare svar på tal.
Det dröjde bara tre minuter innan ÖSK tog ledningen. En långboll från Fredrik Nordback hittade fram till Roni Porokara som skarvade mot Kim Olsen. Djugårdens bägge mittbackar hamnade på efterkälken och med gemensamma krafter tvingades man fälla dansken. Straffen var solklar och Fredrik Nordback gjorde inget misstag från elvameterspunkten.
Direkt efter målet hade Djurgården en bra period och man spelade stundals riktigt bra men vid straffområdet tog det tvärstopp. Något som till stor del måste tillskrivas ÖSK:s eminenta mittbacksduo Almebäck/Wikström som återigen bevisade att man är ett av seriens vassaste mittlås. Men kanske också till viss del Djugårdens trubbighet, Johan Oremo och Kebba Ceesay var iskalla på topp. Skönspelet lyste, liksom målchanserna, med sin frånvaro och jag har bara ett harmlöst skott från Rajalakso och en hörnnick från Magnus Wikström antecknade i mitt block. Vi fick bara se kamp, felpass och mittfältslir och det var helt enkelt en väldigt tråkig halvlek på Behrn Arena. Ledningen var det enda som egentligen gladde när det vankades pauskaffe.
Den andra halvleken blev, vilket borde vara en omöjlighet, ännu sämre spelmässigt. Djurgården försökte anfalla men kunde inte. ÖSK kan anfalla men ville inte. Gästerna hade mycket boll men kom egentligen ingenstans. Hemmalagets anfall blev alldeles för korta och inbytte Adriano som var tänkt att förändra det lyckades inte speciellt bra som bollhållare heller. Jag tycker att ÖSK gick på knäna och det är märkligt att spelare som Per Johansson och Marcus Astvald hölls kvar på bänken så länge när det fanns spelare som inte alls kom till sin rätt och uppenbart var väldigt sega i benen.
Med bara minuter kvar att spela punkterades matchen då de pigga inhopparna samarbetade elegant och DIF-förvärvet Per Johansson pricksköt in 2-0 med "fel" fot efter en smart passning snett-inåt-bakåt av Astvald. De fåtalet minuter som återstod spelades bara av och ÖSK hade tagit en seger, som Alvbåge så passande uttryckte det, på italienskt vis.
Givetvis känns det jätteskönt med tre poäng, en hållen nolla och allmän defensiv trygghet. Offensivt lämnar matchen förbaskat mycket att önska. Vårt spel bygger på att yttrarna skall ha mycket boll, utmana och slita sår i motståndarnas försvarslinje. När både Porokara och Bassombeng underpresterar har vi inte mycket att komma med framåt tyvärr. Olsen fick inget understöd eller bollar att jobba med och är ursäktad för en mindre bra insats.
Defensivt kändes det mycket stabilt och det märks att spelarna är trygga i sina positioner. Wikström/Almebäck har koll på det mesta och kompletterar varandra mycket bra, Bedoya spelade upp sig rejält efter en tyngre första halvlek och längst bak agerade Alvbåge precis så tryggt som vi förväntar oss. Kapten Nordback gör ännu en riktigt bra match och tycks vara på gång efter sommarens formsvacka.
ÖSK står för en medioker insats men lyckas ändå vinna tack vare sin stabila defensiv och stunder av briljans offensiv (Porokaras skarv mot Olsen innan straffen och Kihlens offensiva räd innan 2-0). Det räcker för att slå Djurgården anno 2009. Elfsborg borta härnäst och det blir naturligtivs enormt tufft. Men kan Gefle vinna i Borås så kan vi.
Spelarpoäng:
5p Michael Almebäck
4p Magnus Wikström
3p Fredrik Nordback
2p John Alvbåge
1p Alejandro Bedoya
Matchfakta ÖSK-Djurgården 2-0 (1-0)
1-0 (4) Fredrik Nordback (straff)
2-0 (86) Per Johansson (ass. Marcus Astvald)
Varning ÖSK: Adriano
Varning DIF: Marcus Johansson
Domare: Åke Andreasson
Publik: 9094
ÖSK (4-3-3): John Alvbåge - Alejandro Bedoya, Michael Almebäck, Magnus Wikström, Samuel Wowoah - Fredrik Nordback, Magnus Kihlberg, Nordin Gerzic (Per Johansson, 78) - Eric Bassombeng (Adriano, 63), Kim Olsen, Roni Porokara (Marcus Astvald, 83)
