Krönika: Besvikelse stavas med ett "i" och 0-3
Det finns en viss likhet mellan ÖSK och en höjdrädd simhoppare med vattenfobi.
Det är märkligt hur man kan lita på vissa företeelser. Att Djurgården förlorar, att Gais inte drar mer än 4 000 åskådare och att Örebro har så otroligt svårt för att ta chansen så fort den finns. Det allsvenska krymplingsracet till toppstrid hade dukat upp ett smörgåsbord för oss där vi kunde välja och vraka bland topplaceringarna. Detta var fram till avspark för matchen mot Gais. Tio minuter senare var drömmen över. Ytterligare 80 minuter plus halvtidsvila senare var årets bottennapp ett faktum. Vem trodde att det skulle komma mot Gais? Som jag fastslagit tidigare, Gais är allsvenskans mest underskattade gäng. Häcken inräknat.
Gais spelar fotboll. Med en enkel spelidé. Rakt anfallsspel, med näsan mot målet: Kör! En långboll mot Lindström eller ett instick till Wanderson innebär alltför ofta en farlighet. Krydda med Axéns nötande av ett fläckfritt passingsspel och en defensiv mittfältare av betong, Richard Spong, (som speakern på Gamla Ullevi uttryckte det) och Gais har ett lag som kanske borde ligga lite längre upp i tabellen. De tidigare gånger jag sett grönränderna lirat i år har de imponerat stort med storsegrar mot både Häcken och Gefle.
Detta utgår jag i från att Sixten har koll på.
Då har jag svårt att förstå startelvan han valde att satsa på, med "köttmuren" Kihlberg och Nordback uppiffat med lite bosnisk krydda. Av formen Nordin visade senast mot IFK syntes inte mycket. Mittfältet hade otroligt svårt att nagla fast bollen och sekunderna vi hade bollen på offensiv planhalva var lätträknade - åtminstone första fyrtiofem. Bedoya och Nordin med någon utav duon Kihlberg/Nordback hade nog varit att föredra. Säger jag nu med det klassiska facit i handen.
Spelarna måste ha fått en skopa finsk utskällning i halvtid (Vid det här laget borde t.ex Bedoya och Berra ha lärt sig betydelsen av "Perkele" både en och två gånger). Under första fem minuterna i andra halvlek skapade ÖSK mer än vad de gjorde under hela första. Porokara fick en jättechans att reducera när Gais redan ledde med 2-0, men Dime "den rosa Pantern" Jankulovski kom ut bra och tog bollen med sidan av ryggen.
Gais två sista mål föranleddes av försvarsslarv av Wikström och Almebäck (jag har verkligen svårt för att skälla på den karln alltså). Efter tre matcher på Gamla Ullevi anno 2009 kan vi kvittera ut en 1-0 seger mot ett dåligt Örgryte, en uddamålsförlust med en man mindre mot IFK och så nu en tydlig storförlust mot Gais. På ett sätt har ÖSK lite oflyt med spelschemat. Vi möter både Gais och härnäst Malmö lagom till att de prickat in storformen. Vinner Malmö, som på sistone verkligen kommit underifrån som ett Pågatåg modell Express, på Behrns fina Arena, ja då går de plötsligt om oss.
Innan den matchen har oktober tagit sin början, och mörket och kylan tagit Närkesslätten i besittning. Jag hoppas innerligt att när så också oktober går mot sitt slut och man kan förnimma känslan av frost i Likkistan, att ÖSK likt förbaskad är med "där uppe". Skulle vara otroligt kul om vi fick kröna denna säsong med ett utsålt Behrn Arena mot Trelleborg... och chansen på Europa. Det tåls att upprepa.
