Laul, Jarelind, Orrenius & Lühr tycker till om ÖSK (Fråga 6)
Då har det återigen blivit dags att samla ihop fyra av landets mer kunniga journalister i allsvensk fotboll och ställa några frågor. I år består expertpanelen av Expressen krönikörerna Mathias Lühr och Johan Orrenius, Aftonbladets programledare, bloggare och åsiktsmaskin Robert Laul samt fotbollskommentatorn Niklas Jarelind från TV4. Sju dagar, sju frågor och fyra experter med fokus på ÖSK.
ÖSK är inte känd för att vara en klubb som lyckas med sina försäljningar. Som bäst betalt fick Örebro för försäljningen av Nicklas Skoog till MFF i början på 2000-talet, för ca 6-8 miljoner kr.
Fråga 6)
Med tanke på att den nästan efterlängtade försäljningen av Porokara gick i stöpet undrar jag hur stor del sportchefen har i lyckade försäljningar?
Robert Laul, Aftonbladet:
- En fråga vi kan diskutera länge. Det handlar om att ha bra relation med spelaren och agenten för att våga sätta press på köparen och inte tvingas ta första bästa bud. Det handlar också om att bygga upp en bild av att "den här klubben säljer inte sina spelare för kaffepengar" och inte tvärtom. Se på Hasse Borg. Men den absolut viktigaste biten är förstås att ha en spelare med rätt talang, i rätt ålder och att sälja honom i rätt läge, när flera klubbar slåss om spelaren.
Niklas Jarelind, TV4:
- Haha, nej, jag minns t.ex. klausulen i Dan Sahlins kontrakt och ett par andra mindre lyckade spelaraffärer på 90-talet. Det är klart att sportchef och styrelse har en stor del i det, det är ändå de som är klubbens ansikte utåt i förhandlingsläget. Sedan ska ju en agent vara inblandad och föra spelarens talan och det har man ju lärt sig i det här yrket att den yrkeskåren kan vara halvknepig ibland. Sist, men kanske inte jätteminst när det handlar om lite mindre klubbar runt om i Europa, så ska ju spelaren göra ett gott intryck på tränare och sportchef i det andra laget. En del spelare är nog mer svårsålda än andra på grund av den biten. När man sedan kommer till själva summan som ska överföras mellan klubbarna är ju sportchefen odiskutabelt viktigast och här måste man kunna föra sig lite buffelaktigt, annars blir det inga stora pengar. I viss mån som att spela poker, kanske inte bluffa, men åtminstone få motparten att tro att man sitter på en förbannat bra hand och är den som "styr" förhandlingarna. Jag tror att mycket handlar om rutin och, faktiskt, social kompetens, inte bara att ha koll på vad en spelare är "värd" exakt.
Johan Orrenius, Expressen:
- En bra kombination är en sportchef med ett starkt kontaktnät och som dessutom kan affärer. Håkan Mild i Blåvitt är ett bra exempel. Men man ska ha klart för sig att allsvenskan är en oattraktiv liga internationellt sett. Det är väldigt svårt att sälja spelare för dyra pengar, särskilt om han inte är ung och mycket lovande. Är han dessutom inte EU-spelare blir det ännu tuffare. Men jag är inte rätt man att uttala mig om ÖSK:s sportchefs egenskaper.
Mathias Lühr, Expressen:
- Stor roll. Vill man sälja en spelare så gäller det att ha de rätta kontakterna, om man inte får något oväntat jackpot-bud. Och i en förhandling så krävs det is i magen.
