Legend: Hlynur Stefansson
Hlynur Stefansson var den första i paraden av islänningar som skulle ikläda sig ÖSK:s matchställ.
När Hlynur kom till klubben inför säsongen-92, blev han synnerligen uppmärksammad eftersom han var en av de första islänningarna som kom för att förgylla allsvenskan. Det visade sig ganska snart att "Stefan" var en viking som gärna satte till lite extra i närkamperna och genast reste sig efter att själv ha åkt på en smäll. En sån där spelare som alla älskar att ha i laget men som alla hatar att möta. Roffe Zetterlund hade till en början valt att placera Hlynur på mittfältets högerkant. En roll som inte alls passade honom ty där kunde ju inte hans bollvinnaregenskaper uttnyttjas till fullo och, låt oss inte hymla - någon lirare som utmanar sin ytterback och slår precisa inlägg var han inte.
1992 var ett år som man som ÖSK-supporter inte har alltför många minnen utav men nog minns man matchen mot IFK Göteborg på Ullevi, avgörande för vilket lag som skulle gå till mästarskapsserien, då Alingsåsdomaren Christer Drottz utdömde tre straffsparkar till sitt kära IFK. Matchen hemma mot IFK Sundsvall, "Korvmatchen", kanske också några minns. Bl.a gjorde Hlynur sina två första ÖSK-mål i den matchen som vi vann med 7-0.
Inför nästa säsong och med ny tränare, Kennet Karlsson, så flyttades Hlynur in på innermitten på ett femmannamittfält och genast lyfte han sig ett antal snäpp. För ÖSK gick det dock riktigt trögt och efter en 7, 8 matcher såg det verkligt mörkt ut, då varken spelet stämde eller någon tur infann sig (antar att de hänger ihop på något oförklarligt sätt). Det var så dags för det första länsderbyt mot Degerfors, en match som vi ÖSKare gärna minns, seger 4-1 och över 12 000 på läktarna. "Stefan" stod för en jätteinsats på innermitten då han raderade ut Degerfors spelgeni Milenko Vukcevic fullständigt. Ibland kanske raderandet gick till lite för tufft då han efter en dryg timmes spel fick syna det röda kortet. Segern var dock redan bärgad och detta anser jag var Hlynurs genombrott i svartvitt. Han fortsatte att spela bra, men för ÖSK gick det trögt. I matchen mot HIF hemma slog han till med tre mycket vackra mål, islossning och ketchupeffekt av högsta grad. Sedan ledde säsongen till kvalspel, men det gick lyckligt och behöver inte ordas alltför mycket om även om det såg kritiskt ut i slutet av hemmamatchen mot Vasalund.
Under "Silly season" inför den lyckosamma säsongen -94 gjorde Hlynur förmodligen en av sina allra viktigaste insatser som Örebroare. Han lyckades övertala sin landslagskollega och kompis, Arnor Gudjohnsen, att välja ÖSK framför andra mer lukrativa erbjudanden. Hlynur och Arnor firade stora triumfer på mittfältet hela säsongen, Hlynur vann närkamper och gjorde grovgörat medan Arnor fick stå för grannlåten och pressuppmärksamheten. Hlynur gjorde ett par mål denna säsong, hans allra bästa i ÖSK. Dessvärre räckte det ju inte hela vägen och enligt tidningarna var han den som var mest besviken av alla ÖSKare. Han ansåg att vi förlorat guldet och inte vunnit det stora silvret.
1995 gick det jobbigare för Hlynur, han hade en del skadebesvär och såg ofta ut att inte hänga med. Passningarna gick fel och närkamperna vanns inte alls lika ofta som vi supportrar vant oss vid. Dock gjorde inte Hlynur någon dålig säsong men efter hans insatser året innan ansåg vi väl oss kunna kräva mer av honom. Så tycktes även "Dala" tänka för i de sista matcherna på säsongen var Stefan petad till förmån för en ung, lovande spelare med samma egenskaper som honom, inte helt obekante Jonas Pelgander. Detta blev sista säsongen för "Stefan" i svartvitt som omedelbart efter att den var över flyttade hem till Island igen.
Hlynurs främsta egenskaper enligt undertecknad:
Spelarfakta Stefansson
Position: Mittfältare
Kom från: IF Vestmannaeyir
Gick till: IF Vestmannaeyir
ÖSK-debut:12 april 1992 (ÖSK-DIF 3-1)
Allsvenska matcher i ÖSK: 99
Allsvenska mål: 11 st
Varningar: 4 stycken
Utvisningar: 1 (Degerfors hemma -93)
