Jon sänkte Gefle
ÖSK var bättre än Gefle på alla positioner och borde vunnit med större siffror än de 3-1 slutresultatet skrevs till.
Jon Lundblad inledde matchen piggt och nickade redan i inledningen in sin första kasse för dagen på ett inspel från höger. Dessvärre befann han sig i offsideläge och målet blev följdriktigt underkänt men det kändes som om vi fått en tidig fingervisning om var skåpet skulle stå.
Sportklubben mönstrade en ny uppställning till denna match och om man omsätter den till siffror skulle den förmodligen kunna slutsummeras till 3-4-1-2. Om det var den rådande bristen på tillgängliga backar som "tvingade" Jingblad till detta spelsystem eller om det är något som man kan spela med även när det drar ihop sig återstår att se. Det första testet var utan tvekan mycket spännande och spelarna fann direkt ytor, harmoni och bredd i spelet.
ÖSK hade ett markant grepp om spelet och Gefle tilläts inte ha bollinnehav på offensiv planhalva några längre perioder. Istället var det vi som skapade chanser - om än inte några solklara - och ivrigt jagade en förlösande ledningsboll. Vi 400 själar som stod ut med småregnandet kring "konstgruset" fick så till slut lön för mödan då de svartvita eleganterna efter en dryg halvtimmes spel kunde ta ledningen. Micke Danielson snurrade upp sin gubbe till Vallens gatukök nere vid kortlinjen och slog sedan ett hårt och lågt inlägg mot främre stolpen där Jon påpassligt dök upp och skarvade in lädret.
Slutkvarten av den första halvleken förlöpte i samma stil med ett glänsande spel av ÖSK. Yttermittfältarna Danielson/Anttonen slickade långlinjen och fick ofta stora ytor att attackera på. Centralt jobbade Nordback och Per Andersson på formidabelt men Paul Oyuga fann sig inte riktigt till rätta i sin offensiva mittfältsroll.
Till andra halvlek kom Jonas Pelgander in då "Nobbe" tvingades - av okänd anledning - kasta in handduken. Ett byte som inte kom att förändra spelbilden överhuvudtaget. På ett par blixtrande minuter kunde Jon trycka dit både 2-0 och 3-0 och definitivt punktera matchen, båda gångerna framspelad av vårt kalasförvärv från TFF - Mikael "Midas" Danielson. Dessutom hade Patrik Anttonen ett par fina skottlägen och Herrish Kuhí en skarv strax utanför så ledningen var helt klart i underkant sett till spelövertag och skapade chanser.
Gästerna hade bara en vass frispark som tvingade Westman att fläka sig rejält för att rädda. Det blev också lite halv kalabalik i straffområdet i samband med någon hörna men man var enormt - överraskande - bleka. Ett gott betyg för vårt tremannaförsvar där främst Chris Pozniak övertygade. Gefle fick så till en reducering på sin andra chans i matchen - med någon minut kvar att spela - sedan ÖSK agerat tämligen oinspirerat i försvaret.
Med inställningen till matchen och den härliga ilska som uppvisades över att man inte fått hålla nollan är lovvärd. Både Midas och Weggen blev duktigt irriterade över detta faktum.
Summa summarum, en övertygande insats som stillade en del av den oro som infann sig efter den taffliga insatsen mot Brage förra lördagen. Fanns många duktiga svartvita lirare att skriva hem om men undertecknad vill främst framhålla redan nämnda Chris Pozniak, Mikael Danielson, Per Andersson och - självklart - Jon Lundblad. Man kanske också bör nämna att vi i denna match saknade bl.a. Per Gawelin, Mikael Steen, Gustav Andersson och Boniek Maruti så det kanske är dags att drabbas av en härlig dos hybris igen.
Matchfakta:
ÖSK - Gefle 3-1 (1-0)
1-0 Jon Lundblad (31)
2-0 Jon Lundblad (55)
3-0 Jon Lundblad (58)
3-1 Johan Berg (89)
Publik: Ca 400
ÖSK: Peter Westman - Chris Pozniak, Tomas Andersson, Fredrik Jansson - Patrik Anttonen, Fredrik Nordback (Jonas Pelgander, 45), Per Andersson, Mikael Danielson - Paul Oyuga - Jon Lundblad, Herrish Kuhí
