Mackans krönika
Synden straffar sig själv.
Förlusten mot Helsingborg var ytterst smärtsam. Kanske inte förlusten i sig dock utan snarare var det det ytterst tragiska efterspelet till debacklet som var den riktiga källan till smärtan. Förbannad som alltid efter torsk stängde jag av TVn så fort slutsignalen ljöd - inte kan man frossa sig i tokträliga bortförklaringar och Helsingborgsk glädje - och började vandra mot affären för att handla diverse ätbara nödvändigheter i något slags taffligt försök att glömma det elände jag just beskådat.
Men matchen föll inte direkt i glömska och för var steg som togs mot Konsum blev ilskan mer påtaglig och när jag slutligen kom till en järngrind så var måttet rågat. Jag vräkte upp den med full kraft för att få utlopp för alla mina inneboende aggressioner. Något jag inte skulle gjort vilket jag bittert fick erfara hundradelen senare då pajas-grinden svungas tillbaka mot mig i våldsam fart och snudd på kapar min vänstra arm. Har inte kunnat lyfta någonting på jobbet idag då smärtan varit extremt påtaglig och tycks intensiferas hela tiden.
.. vem skall man skicka läkarbesöksfakturan till - Midas? Mattias Lindström? Comhem?..
Efter att ha rabblat upp alla svordomar som någonsin överhuvudtaget yttrats vände jag på klacken och tågade hem igen i oförättat ärende för att kurera min brutna arm.
När jag kommer upp i lägenheten står där en skurhink full med smutsvatten som blir nästa objekt som får sota för ÖSKs förlust och min nyskadade onda arm. Hinken begåvas med en spark som skulle få Eric Cantona grön av avund och sekunden senare är min tämligen nytapetserade hall komplett förstörd.
Jag är en dålig förlorare och kommer alltid att så förbli oavsett om det handlar om Monopol, Championship Manager eller allsvensk fotboll. Jag låter dock aldrig mitt sura förlusthumör gå ut över någon annan än mig själv eller min inredning. Möjligtvis kan min numer luttrade lillebror få sig en skopa ovett men han räknas inte då han ju tillhör familjen.
.. på nåt sjukt sätt känns ändå dessa förlustaggressioner som något slags sundhetstecken då det känns bra att våga vägra förlora..
Paul Oyuga har fått mycket kritik för insatsen mot HIF men jag förstår ändå hur Jingblad resonerade då han behöll honom på planen. Paul har kvaliteter - även om han dolde dem väl på Olympia - som ingen annan ÖSK-anfallare besitter. Kvaliteter som ger våra mittfältare och backar en extra dimension i uppspelsfasen som inte existerar om vi skulle använda exempelvis Walle, SuperJon eller Herrlich.
Micke Danielson var inte heller speciellt lyckad i sundets pärla men när han efter matchen säger att "det fanns tio gladiatorer och en idiot där ute på plan" är hans heder i ett huj återupprättad och jag är nästan säker på att han gör en stormatch mot Sundsvall då revanschlustan lär spruta ur öronen på honom fram till måndag.
Kortisar:
* Inget ont som inte har något gott med sig. Den dassiga insatsen mot HIF betyder att spekulationerna rörande nästa startelva blir intensiv. Något jag verkligen gillar då det är det roligaste som finns att debattera.
* ÖSK skall inte spela helgmatcher om man vill ha fina publiksiffror. 8600 mot HBK på måndagen förbyttes i 7400 mot IFK Göteborg söndagen därefter. Vardagsmatcher framöver tack.
* Hoppas alla är med i hattrick (www.hattrick.org) ett stimuli för själen som är oroväckande beroendeframkallande.
* Enligt uppgift skall jag även ha haft sönder en galge när HIF tog ledningen för första gången men det varken har - eller vill jag ha - något minne utav.
* Min data är fortfarande inlämnad men det kan vara en lösning på gång denna vecka. Jag vågar inte hoppas längre då jag blivit så lurad i en vecka nu. Den skulle ha varit klar förra måndagen.. :-)
