Tottenham - Stoke 2 - 2
Örebro SK-Djurgården 0-3 (0-1)
Det var klasskillnad på Eyravallen när ÖSK och DIF gjorde upp om poängen inför knappt 12 000 åskådare.
ÖSK drabbades av en rejäl jobspost på matchdagen då man kunde konstatera att lagets viktigaste spelare - Mikael Steen - tvingades kasta in handduken. Att lägga till detta avstängningar på Chris Pozniak och Fredrik Nordback och uppförsbacken var påtaglig redan in domaren blåst för avspark. Djurgården å sin sida mönstade ett skadefritt manskap och med ett massivt publikstöd i ryggen talade mycket för bortaseger idag.
ÖSK inledde relativt piggt och skapade några - vill inte ens kalla dem halvchanser - 1/4-dels chanser i matchens absoluta upptakt och vi hemmafans på läktaren började ana att detta kanske inte skulle bli den enahanda matchbild med ständig Djurgårdspress som de flesta siat om på förhand.
Men när ÖSK lekt rommen av sig under de fem inledande minuterna tog Djurgården över taktpinnen totalt. Kim Källström hade alltsomoftast lekstuga på innermitten och kantspelarna Samuel Wowoah och Lolo Chanko firade stora triumfer mot ÖSKs ytterbackar som inte hade någon form av understöd utan ofta allena ställdes mot kvicka motståndare som i hög fart attackerade och utmanade.
Djurgårdens tidiga ledningsmål var dock inte frukten av en fin individuell prestation eller ett lysande passningsspel utan kan sorteras in under fliken målvaktstavla modell grövre. Peter Westman var så fel ute man kan vara som målvakt och DIFs duktige mittback Patrik Eriksson-Olsson hade inga bekymmer att styra in frisparken från vänsterkanten signerad Lolo Chanko i tom kasse.
ÖSK hade ett fint läge att kvittera sedan Patrik Anttonen hittade Johan Wallinder i djupled. Passningen var dock något för hårt slagen och "Walle" hann inte få till den chip han eftersträvade då Andreas Isaksson var långt - och snabbt - ute.
Det enda glädjeämnet för ÖSK i den första halvleken var Mirza Jelecáks fina tekniska nummer på mittfältet som överglänste självaste Kim Källström. Djurgården var så mycket bättre i allt att den uddamålsledning man hade vid halvtid var rejält i underkant. Prickfritt försvarsspel ackompanjerat av offensivlust och vettigt kantspel är alltid en lyckad mix.
Matchens andra hälft inleddes som den första avslutades - Djurgårdspress. Man skapade dock inte de där klockrena målchanserna och Peter Westman behövde inte ingripa speciellt ofta. Andreas Isaksson hade det än lugnare i sitt mål och kunde mest stå lutad vid sin ena stolpe, sippra lite vatten och njuta av det LIR hans lagkamrater presterade.
I den 64:e minuten samarbetade trion Johan Elmander, Kim Källström och Linjemannen perfekt och trots att Elmander var offside med en 5-10 meter lät man spelet gå vidare och han kunde enkelt sprinta fri och placera in bollen bakom en förgäves sprattlande Peter Westman. Ett av de mest horribla feldomslut jag någonsin sett på Eyravallen och denna gång totalt matchavgörande. ÖSK tappade all vilja att försöka få till stånd en förändrad matchbild efter detta och man kunde se på långt håll att man redan givit upp denna match och börjat fundera kring lördagsfighten mot Bajen. Paul Oyuga fick visserligen ett jätteläge att reducera och sportklubben rånades på en solklar straffspark men vi var i ärlighetens namn inte värda en reducering i detta skede av matchen.
Gästerna kunde sedan avgöra kampen definitivt i slutskedet sedan Johan Elmander spelat in bollen till en totalt fri Babis Stefanidis. Att Djurgårdens seger var helt rättvis är inget att säga om och det DIF som gästade Eyravallen ikväll var det bästa lag jag sett "live" här sedan... tja, kan inte komma på något på rak arm men jävligt bra var de. Man spelar en teknisk och offensiv fotboll som ÖSK inte kunde behärska.
Jag skäms över mitt lag idag. Det är en sak att förlora en match om man ger järnet. Det är en helt annan sak att torska när man inte kämpar. Jag tycker det är oförlåtligt att som vissa spelare springa omkring och lalla och tänka på annat. Att såsa runt på planen och imponeras av den fina publiksiffran och det härliga sensommarvädret. När man har tappat bollen håller det inte att springa lite lojt tillbaka och hoppas att lagkamraterna grejar biffen. Ibland är det också helt okej att gå in och ta en frispark och kanske få lite ont på kuppen för att förhindra ett motståndaranfall.
ÖSKs taktik ger jag inte heller mycket för idag. 4-5-1 på hemmaplan när man behöver tre poäng är så förbannat fegt att det bara är att skratta åt eländet. Man praktiserade en långbollstaktik som "Drillo" skulle skämmas för.
Jag kräver stora förändringar till nästa match. Bort med sås-Oyuga som mest kladdar med bollen och inte gör en gnutta nytta för laget. Väck även med Jonas Pelgander. Det är som jag ser det inte försvarbart att spela med en central mittfältare i allsvenskan vars bollkontakter i matchen kan räknas på ena handens tumme.
Mirza Jelecák, Patrik Anttonen och Mikael Danielson var minst dåliga i ett mycket slätstruket ÖSK. Plus i kanten även till Boniek som med sitt säregna löpsteg visade gott gry. I Djurgården haglade det fina prestationer men ett speciellt omnämnade till mittbacken "PEO" som förutom målet var felfri i försvarsspelet.
