Spårvägen - ÖSK 1-2
Det krävdes förlängning för att Sportklubben skulle avancera i cupen.
På en liten blåsig och kall grusplan i sydöstra Stockholm vankades det 16-delsfinal i Svenska cupen inför ett 150-tal, mestadels Örebroare, tappra åskådare som trotsade hockeyfinalen på TV för att följa denna högintressanta drabbning.
ÖSK inledde matchen hyfsat piggt och Niklas Skoog kunde gett oss ledningen redan efter fem minuter då han vände snabbt och i samma rörelse avlossade ett fint skott på halvvolley som dessvärre gick mitt i målet och sålunda var ganska enkelt att parera för hemmalagets duktige målvakt. Istället kunde Stockholmarna nicka in ledningsbollen efter att man sågat sig igenom på vänsterkanten och levererat ett fint inspel som gick över Westman och en hemmaspelare kunde märkbart omarkerad forcera in bollen över mållinjen med kvarten spelad.
ÖSK var dock inte sena att replikera och redan två minuter senare var det utjämnat. Niklas Skoog kom så när igenom "Spårets" försvar som tvingades ta till ojusta medel för att få stopp på hans framfart och frisparken, som borde varit straff eftersom förtelsen skedde inne i boxen, förvaltades på bästa sätt av Micke Steen.
Resten av halvleken var ett enda stort elände med väldigt få målchanser. Hemmalaget försvarade sig frenetiskt och krympte ytorna effektivt vilket iochförsig inte var någon jättebedrift eftersom planen var i allra minsta laget.
I halvtid roade sig undertecknad med att försöka finna så många kända ansikten som möjligt och det var tätt bland kändisarna i korvkön; Johan Wallinder, Mats Rubarth, Roffe Zetterlund, Sören Cratz, Pär Millkvist och Olle Nordin var alla på plats och såg denna "fantastiska" fight.
Till den andra halvleken och förmodligen för att få till en mer slagkraftig offensiv ändrade Jingblad från det för dagen fruktlösa 4-2-3-1 till en mer klassisk 4-4-2:a vilket innebar att Pålle fick ta steget upp i anfallet och Micke flytta ner på högermitten. Det "genidraget" skulle dock visa sig göra varken till eller från då det egentligen inte finns så mycket att säga om andra halvlek då spelarna verkade mer än lovligt ointresserade och stillastående.
Medan Spårvägenlirarna kämpade, kämpade och kämpade men man varken hade orken eller kunnandet att komma förbi ÖSK-försvaret och man skapade i ärlighetens namn inte ens en tillstymelse till målchans i den senare hälften av matchen. Möjligtvis hade man någon resultatlös hörna.
Med tjugo minuter kvar att lira tände dock hoppet hos oss supportrar då Jingblad slängde in Maruti på topp istället för den i dennna match så anonyme och ofarlige Johan Paulsson. "Boniek" hann inte visa så mycket även om man kunde ana hans fina löpsteg vid ett par tillfällen (bäva månde David Ljung i premiären).
När det vankades förlängning verkade det som om ÖSK knöt näven i fickan och bestämde sig för att avgöra denna urusla match. Micke Steen fick bollen mitt på offensiv planhalva och kunde med ett vackert bananskott avgöra kampen bara tre minuter in på Sudden death.
Som helhet en oroväckande svag insats av Svartvitt som måste höja sig åtminstone 50-talet klasser för att kunna utgöra någon form av hot mot Gnaget i premiären. Något som bör has i åtanke är att ÖSK i stort sett spelade med bästa laget i eftermiddags och egentligen "bara" har Per Gawelin att stoppa in. Gustaf, Jon och Per A är inte att räkna med i
allsvenskan redan i april.
Matchfakta
Spårvägen - Örebro SK 1-2 (1-1)
1-0 (16)
1-1 (19) Mikael Steen
1-2 (93) Mikael Steen
Publik: Ca 150
ÖSK: Peter Westman - Einar Brekkan, Fredrik Jansson, Lars Zetterlund, Peter Karlsson - Jonas Pelgander, Fredrik Nordback - Johan Paulsson (Boniventure Maruti, 70), Mikael Steen, Patrik Anttonen - Niklas Skoog
