Med svartvitt för ögonen: Alvbåge vs Robert Laul
Efter matchen mot HIF gjorde Aftonbladets utsände Tobias Wolf en intervju med Alvbåge som publicerades dagen därpå. Artikeln kretsade kring att John var sur på Rasmus Jönsson för att denne hindrat honom från att ställa sig upp efter att de båda låg ner i gräset efter en frilägeschans. Wolfs titel på intervjun blev "Alvbåge arg på Jönsson: "Han gör en Durmaz" Syftningen på Durmaz gäller händelsen mellan Jimmy Durmaz och någon utav Real Madrid-spela... ehm, spanjorerna, i mötet mellan MFF - HBK då Jimmy höll sin motståndare i ett nackgrepp.
John reagerade på intervjun på sin blogg där han bl.a. kallar Wolf för "en utmärkt konstig journalist". Vidare skriver han:
"Ger man den journalisten lillfingret så tar han hela armen. Jag talade till 95% om matchen med honom och 5 % om incidenten då jag fick Rasums Jönsson över mig i stridens hetta. Det kändes som en "Durmaz Light" sa jag, menat som lite kul, komik ( i efterhand dum komik)."
Alvbåge avslutar med att hävda att det inte är första gången som han stört sig på denne Wolf och att han inte längre tänker låta sig intervjuas av honom.
Skönt att John sätter ner foten. Vi hör allt för ofta att diverse fotbollspelare eller andra mediala personer inte litar till mediekåren, resultatet blir ansträngda intervjuer där det får kramas ordentligt för att en ynka droppe av något intressant ska pressas ut. I vintras berättade t.ex. Almebäck att han inte längre vill prata om sin kontraktssituation för att journalister förvrängde eller förstorade upp hans ord. Nu har John valt att stå på sig, han ryter tillbaka då han känner att det som skrevs i artikeln och det som sades efter matchen inte alls hängde ihop. Nu när även andra människor än enbart journalister har tillgång till det sociala rummet är det bara bra att de tar möjligheten att måla om felaktiga bilder som återberättas till folket. Jag ser absolut inget fel i Alvbåges ord och trodde först heller inte att någon tyckte annorlunda.
...ja tills Robert Laul, kollega till Wolf på Aftonbladet, gick till motattack på sin blogg. Enligt Laul var Alvbåges reaktion patetiskt och poänglöst. Så här skriver han:
"att på det här poänglösa och grova sättet ge sig på en vanlig, okänd reporter som inte gjort något fel utan bara skriver den typ av artiklar som är hans arbetsgivare kvällstidningen Aftonbladets affärsidé sedan typ 150 år. Ge dig på tidningen om du vill jabbas, John, jag trodde faktiskt att du var större än så här."
Nu blir det snurrigt. Av Lauls argument att döma är det väldigt tydligt att det handlar om en solidaritetsaktion för kollegan Wolf. Robert ger sig alltså på John för att han reagerar på en felvinklad intervju av en författare som dessutom gjort liknande saker tidigare. Det John skriver är absolut inte poänglöst, det är en blogg och fungerar lite så. Person reagerar på något under sin dag. Person sätter sig vid datorn för att skriva om sin dag. Person skriver vad han känner. Dessutom finns det en stor poäng i det hela, nämligen att det som skrivs i media inte alltid är hela sanningen. Jag tror faktiskt att det är ett mantra i grundskolan.
Att Wolf är både vanlig och okänd som Laul hävdar spelar ingen större roll i det här fallet. Får man bara kritisera ovanliga och kända personer?
Fortsättningsvis menar Laul att det inte är journalistens fel att artikel blev som den blev, utan istället ska man skylla på arbetsgivaren som bara är ute efter en viss typ av artiklar. Det här är tvetydigt, men också en roundkick i käften på Jan Helin, chefredaktör för Aftonbladet. Förmodligen är det ju ingen som tvingar Wolf att skriva på ett visst sätt, och känner han sig tvungen att leva upp till Aftonbladets generellt sett låga standard får han 1. hitta sig ett nytt jobb på t.ex. Dalademokraten typ, eller 2. formulera ett klagomål om att tidningen aktivt bryter mot pressetiska regler.
Jag vill dock avsluta det hela med att nämna att Laul vanligtvis är en underhållande bloggare och duktig journalist. Han har gladligen svarat på panelfrågor från oss tidigare ett par gånger, vilket vi är tacksamma för, men de argumenten han använder mot Alvbåge är helt enkelt bara dumstridiga. Visst förstår jag dem, men det är lite väl svagt - och dumt, som sagt.
