Håkan Juhlin om sina år i ÖSK
Håkan Juhlin, hur har dina år i klubben sett ut?
- Jag har varit i ÖSK i tio år varav de sista sju på heltid. De första tre jobbade jag på en skola och kombinerade det med ÖSK. 2007 var jag assisterande tränare till Patrick Walker och sen Urban Hammar i Allsvenskan. Så ett år har jag i A-laget och resterande i talangutvecklingen.
När började det kännas fel i ÖSK?
- Jag kände väl inte direkt att något blev ”fel” men däremot att jag kände tydliga förändringar med talangutvecklingen i ÖSK 2008, det går inte att sticka under stolen med att det var det året Sixten Boström kom till klubben. Efter det kände jag att det blåste helt andra vindar. Vissa saker på gott, vissa på ont. Jag gillar väl inte allting som har blivit. Så 2008 har varit en klar markering att det började hända andra saker i klubben som jag tycker känts konstigt. Sen blev det ännu mer 2010 när Lasse Mosander kom in.
Jag måste se till mina uppdrag i klubben som har varit talangutvecklare och i min tjänst ingår vissa saker som jag ska jobba med och det har blivit en otrolig bromsning på de unga spelarna, väldigt mycket negativt. Det är det som är den stora skillnaden de senaste åren.
Jag värnar om de unga spelarna, det har varit mitt uppdrag och det vore tjänstefel om jag inte gjorde det. Men det är nästan bara jag, assisterande Magnus Samuelsson, Lars-Erik Anttonen, Bert Dimberg och Tommy Ohlsson som har gjort det. Alltså vi som har haft hand om ungdomslaget. Det är bara vi som varit positiva till de här spelarna. Det hade varit roligt och bra för spelarna om det hade varit lite mer positiva tongångar även från den sportsliga ledningen i klubben.
Jag måste nämna en person till som har varit positiv till de unga spelarna och talangutvecklingen, och det är Arvi Taaler.
De har fått så mycket negativ kritik, att de har för dålig nivå osv. Det är det enda de får höra och det blir ju ingen bättre av. Jag har hållit på i tio år, och de sista två, 2010 och 2011 har vi fått fram fyra spelare som varit med i landslaget och spelat landskamper. Visst är det viktigaste att få fram spelare till vårt A-lag och inte till vissa landslag MEN det borde vara ett kvitto på att inom ÖSK så har man en del talanger ändå som håller så hög kvalite´så man blir uttagen till landslaget.
Man kan inte jämföra u-lagspelarna mot a-lagspelarna. Färdiga allsvenska spelare har jag inte haft i u-truppen men man måste försöka se potentialen att bli, om de får chansen med bättre spelare. Utvecklas till att bli en allsvensk spelare.
Jag pratade med sportchefen Lennart Sjögren om det här men de får ju aldrig komma upp och sparra och möta betydligt bättre spelare. De behöver ju ta nästa steg och få känna på att träna med A-laget men sedan 2008, speciellt 2010 är det i stort sett stängt. De är inte intresserade av att ens låta dem träna och då talar vi om landslagspelare som är 17-18 år och inte får vara med på en träning knappt.
De senaste fyra åren har det inte gjorts annat än prata värvningar. Jag tycker att det är bra att det värvas, det ska värvas men vad är det vi värvar? Vilken kategori av spelare? Man ska värva spelare som man vet går in och tar en plats, som Roni Porokara, Paulinho visste man innan vad han går för, Valdet Rama, den kategorin. Satsa pengar på att ta hit dem. Men att värva hit komplementspelare, breddspelare och yngre spelare för att ha dom på sikt? De har vi ju själva! Hur mycket pengar lägger man inte på att värva 8-9 spelare varje säsong, istället för att lägga den kraften på 3-4 ”tyngre” namn.
På de sista fyra åren har det värvats fyrtio (40) spelare! Det är ett snitt på tio spelare varje år, nästan ett helt lag! Inte många av dem finns kvar idag.
Man kan väl säga att jag ibland har känt att jag jobbat i uppförsbacke med talangutvecklingen när det värvats så många spelare.
Det är knappt någon som frågat mig tidigare vad jag tycker om de här sakerna och anledningen till att jag inte har pratat ut tidigare är att man lätt kan bedömas som bitter, avundsjuk på någon och gnäller för att man får sluta men så är det inte kan jag säga. Jag går ut med det här för att jag värnar om de unga spelarna i ÖSK. Jag är orolig för de unga spelarna i ÖSK så länge den här ledningen finns på A-sidan. Jag vet att spelarna själva upplever det så här. Ingen går och tror eller tycker att de ska få en friplats bara för att de är unga men att de inte ens får komma upp på vintern, under försäsong och vara med på några träningar? Jag har eftersökt att man i klubben har en PLAN för ex. En landslagsspelare, vad vill man med denne? Hur slussas en sådan spelare in i A-verksamheten? Inom talangutvecklingen har vi haft individuella utvecklingsplaner för alla spelare, men vad händer sedan? När de ska ta nästa steg...
Tyvärr så åkte vi ur division 2 och det var tråkigt och inte alls bra nog av oss, det vet vi mycket väl men man måste förstå att vi spelade med ett väldigt ungdomligt lag. Det finns inga i hela Sverige som lyckas spela i div 2 med ett så ungt lag. Det är många andra tränare i den serien som jag pratat med som gett oss mycket cred och tyckt att vi haft flera intressanta och duktiga talanger. Vår medelålder var 19 år.
Hur kommer det sig att ni inte fick låna några spelare från A-laget? Det hade kanske räckt med några matcher för att få poängen som behövts för att klara sig kvar?
-Ja, det är en bra fråga. Det fanns spelare som var uppskriva på en så kallad utlåningslista som skulle kunna gå mellan lagen från dag till dag utan några problem. Kalle Holmberg var den enda som var med kontinuerligt under säsongen och spelade med oss. Ahmed Yasin och Josef Ibrahim var med, jag tror det var en eller två matcher. Så den listan fungerade inte alls. Vi fick inte den spetsning på laget som vi hade behövt för att göra ett bättre resultat plus att dessa spelare på utlåningslistan hade väldigt lite speltid i A-laget och det hade ju varit en bra möjlighet för dem att få betydligt mer speltid i kroppen inför eventuellt spel i allsvenskan.
Sixten och Lasse är ju inte direkt kända för sin kommunikation.
- Nej så är det ju och många har nog vetskapen om att vi inte gick helt ihop, och vi har inte pratat med varandra överdrivet mycket. Jag har ju också min del och mitt ansvar i det så klart men faktum är att kommunikationen har varit bedrövlig.
Var det bättre på Axéns tid, innan Lars Mosander kom?
- Ja, jag och Axén kommunicerade bra med varandra . Det gjorde även jag och Rikard Nilsson.
Med facit i hand nu så är jag tacksam och glad för de åren jag varit i ÖSK. Jag är ÖSK:are från barnsben så hjärtat klappar för klubben så jag har känt mig priviligierad att få jobba med ÖSK. Men man kommer ju till ett slut och som tränare byter man uppdrag. Man slutar i en klubb och börjar i en annan. Det är inget konstigt med det, det är spelets regler. Det får man ta. Men det här är det bästa eftersom Lasse och Sixten är kvar och då ska inte jag vara kvar för vi går inte ihop. Bättre att det kommer någon annan och tar över och som förhoppningsvis fungerar bättre ihop med A-tränarna. Jag hoppas verkligen det för ÖSK:s bästa.
Borde det inte ligga i Sportchefen Lennart Sjögrens intresse att kolla av lite mer, stämningen i ungdomstruppen även om inte a-lagstränarna bryr sig?
- Jag tror Lennart vet om en hel del av de här sakerna men jag vet inte hur mycket han kan göra åt det, hur mycket mandat han har. Jag tror det är andra som styr och det borde i så fall vara styrelsen.
Hur chockerande var det då för dig när Sixten fick fortsatt kontrakt?
- Chockerande var det väl inte, det är alldeles för starkt ord, men lite förvånande ärligt med tanke på att det hade ju inte gått så bra för a-laget som gjorde ett av de sämre åren på många, många år. Jag trodde väl att det stod och vägde om han skulle få fortsätta eller inte. Men jag förstod ju att när de bägge blev kvar, två år till, att då var nog Juhlins dagar snart över.
Det känns som att det är viktigt, för klubben, och ofta när Lennart pratar, hur det ser ut utåt. Hur man ser på talangutveckling för sponsorer, samarbetspartners, fans och så vidare. Men sen ser jag som jobbat i gruppen hur vi faktiskt jobbar internt och den ekvationen går inte ihop. Hur man ger ett sken av utåt och faktiskt gör annat internt. Det är jag trött på.
Om klubben skall agera trovärdigt så skall de vara ärliga och gå ut och säga , vi tänker värva oss till framgång. Det får man köpa, men då säger man inte att man ska satsa på talangutveckling och sen värva tio spelare om året. Det blir inte trovärdigt.
Det har ,de flesta åren, varit otroligt roligt och stimulerande att gå till jobbet. Man har jobbat nästan dygnet runt med ÖSK eftersom man trivts så bra och känner så starkt för klubben. Men något som försvunnit är identiteten. Det har blivit lite av en främlingslegion.
Samtliga 40 övergångarna mellan 2008 och 2011:
John Alvbåge
Tommy Wirtanen
Patrik Haginge
Michael Almebäck
Bertin Ze
Per Johansson
Simon Nurme
Samuel Wowoah
Emil Berger
Alejandro Bedoya
Paulinho
Robin Staaf
Andreas Haddad
William Atashkadeh
Valdet Rama
Kushtrim Lushtaku
Roni Porokara
Henri Belle
Eric Bassombeng
Kim Olsen
Adriano
Josef Ibrahim
Ahmed Yasin
Johannes Skoglund
Michael Jidsjö
Oskar Johansson
Denis Abdulahi
Emra Tahirovic
Magnus Kihlberg
Hasan Sesay
Simon Leonidsson
Kalle Holmberg
Anthony Flood
Riku Ristu
Hay Pino
Eidur Stigbjörnsson
Christoffer Wiktorsson
Peter Samuelsson
Jonas Sandqvist
Tomer Chencinski
