Petter resonerar: "Årets hittills viktigaste match"
Arbetet började mot GAIS, togs vidare mot Malmö, hackade mot Häcken och i kväll är det dags att starta maskinen igen. Snart kan det vara för sent.
Idag åker ÖSK till bruksorten Åtvidaberg för att spela säsongens hittills viktigaste match. Senast lagen möttes var i den allsvenska premiären. Då vann Åtvidaberg med 4-3 i en match där ÖSK demonstrerade hur man inte skall spela försvarsspel. Senast lagen drabbade samman på Kopparvallen var 2010. Då vann ÖSK med 2-0, bland annat efter ett drömmål signerat Nordin Gerzic.
Sedan den där kvällen 2010 har mycket vatten runnit under broarna. ÅFF har varit och vänt i Superettan för att den här säsongen bli en positiv överraskning i Allsvenskan. Efter 16 omgångar parkerar bruket på en imponerande 7:e plats i taballen, endast fyra poäng bakom tredjeplacerade Helsingborg. ÖSK har som bekant den motsatta utvecklingskurvan. I princip hela laget från säsongen 2010 har lämnat klubben och så har också tränarduon Boström och Mosander gjort. Även om den vackraste av alla sportklubbar har ryckt upp sig under nye tränare Per-Ola Ljung ligger man kvar på en sista plats, nu med sex poäng upp till Gefle som ligger på kvalplats.
Ett Gefle som i den 17e omgången tar emot Malmö hemma på Strömvallen. Malmö har under säsongen visat prov på ängsligt och taffligt bortaspel, faktum är att MFF med sina två segrar parkerar på en 7:e plats i bortatabellen. Gefle har i sin tur vind i seglen efter utklassningen av IFK Göteborg, det är på sin plats att utfärda en skrällvarning. Just därför är matchen mot Åtvidaberg den viktigaste för ÖSK hittils under säsongen. Förlust ikväll samtidigt som övriga resultat går åt fel håll för ÖSK kan det vara såpass mycket som nio poäng till kvalplatsen och tio till säker mark.
ÖSK står här vid ett vägskäl. Efter två raka segrar blev BK Häcken för svårt två gånger om. Det är nu det är dags att bevisa om de två segrarna var två förlösande olycksfall i arbetet eller om ÖSK numera är ett lag att räkna med. Känslan är att det lutar åt det senare. Grunderna till ett vinnande spel finns där, men det finns fortfarande mycket kvar att jobba på. Tyävrr finns inte tiden. Resultaten måste börja gå med ÖSK och det är fort, annars kan det snart vara för sent.
Per-Ola Ljung förfogar fortfarande om en skadedrabbad trupp. Mot ÅFF saknas Tobias Grahn, och även om Ilir Berisha oväntat är med i truppen är fortfarande den ordinarie anfallsdoun Ataskadeh och Haddad indisponibla och ingen tycks veta när de kan vara tillbaka på planen. ÖSK måste värva när transferfönstret öppnar. Klubbens agerande på transfermarknaden under de senaste åren har ibland varit högst tvivelaktigt. Värvningarna av spelarne som Anthony Flood (2010) och Brunet Hay Pino (2011) kvalar med all säkerhet in på en topp fem-lista på den allsvenska historiens märkligaste och kanske även sämsta värvningar. Man har inte lyckats behålla intressanta spelare som Astrit Ajdarevic och stått för en rad övriga chansvärningar. Torsdag den 26e juli uppdagades en ny värvningsmiss signerad ÖSKs sportsliga ledning.
Vi minns alla när media inför säsongen rapporterade om att Lennart Sjögren och den övriga sportsliga ledningen jobbade på att hitta en ny anfallare. Kim Olsen ville hem till familjen i Danmnark och blev lovad att få lämna under sommaren. Ledningen letade med ljus och lykta efter hans ersättare. En av spelarna som scouatades var den svenskättade honduranske U-21 landslagsmannen Jerry Bengtsson.
Det blev ingen affär, Bengtsson ansågs helt enkelt inte vara tillräckligt bra för ÖSK och toppen av Allsvenskan.
Istället anslöt Paulinho Guára. Paulinho kom, sågs, gjorde en okej säsong och gick till Hammarby. Jerry Bengtsson har för oss svartvita varit bortglömd. Bortglömd tills igår när han gjorde två mål för sitt Honduras mot Marocko i den olympiska premiären. Det är inte säkert att Bengtsson fått samma utveckling i ÖSK, men om vi leker med tanken att han hamnat i ÖSK och karriären fortsatt uppåt skulle det vara fullt möjligt för Lennart Sjögren att dra in ett par sköna miljoner till klubbkassan under sommaren.
Det är sedan en tid tillbaka klart att Lennart Sjögren lämnar sin post som sportchef efter säsongen. Hans sista riktiga utmaning blir att hitta en eller ett par spelare som kan kliva in och leverera i allsvenskan direkt. Alternativen finns. Marcus Pode sitter på bänken i Mjällby och håller på Allsvensk nivå. I Malmö FF sitter Viktor Noring på bänken och har svårt att peta duktiga Johan Dahlin. Noring är en duktig målvakt som ingjuter ett lugn i sina försvarare, något som både Tomer Chencinski och Jonas Sandqvist misslyckats med under våren som sommaren.
En annan spelare som också har svårt att få speltid är Helsingborgs anfallare Erik Sundin. Att Per-Ola Ljung var populär i Helsingborg är allmänt känt och han har goda kontakter i mästaföreningen. Erik känner Per-Ola, Per-Ola känner Erik och jag skulle inte bli förvånad om ”Sudden” ansluter till ÖSK på ett lån under hösten.
Kvällens match mot Åtvidaberg är den viktigaste ÖSK spelat på länge. Efter omgång 17 kan tåget mot Allsvenskan 2013 avgått med elva svartvita spelare kvar på perrongen. Oavsett vilka spelare som Sjögren och hans högra hand Sköldmark lyckas locka till Örebro under augusti är det upp till den nuvarande spelartruppen att ge höstens ÖSK de bästa förutsättningarna.
Arbetet började mot GAIS, togs vidare mot Malmö, hackade mot Häcken och i kväll är det dags att starta maskinen igen. Snart kan det vara för sent.
