Petter resonerar: "Att gå tillbaka till grunderna hjälper ÖSK att lyfta"
Men exakt vad är det egentligen Ljung har förändrat sedan ankomsten till ÖSK? Egentligen inte speciellt mycket, mer än att gå tillbaka till grunderna i hur man spelar fotboll i allmänhet och försvarsspel i synnerhet. Ljung har valt att packa in två fysiska praktexemplar i Patrik Haginge och Boris Lumbana framför backlinjen med uppgiften att trasa sönder moståndarnas mittfältsspel och tvinga ut bollen på kanterna.
Efter måndagens seger mot Malmö FF på Behrn Arena har Per-Ola Ljung redan uppnått oerhörd popularitet i svartvita kretsar. Naturligtvis är det helt välförtjänt. Malmö är det lag som har högst högstanivå i hela Allsvenskan och har dessutom varit ett av de lag ÖSK haft allra svårast med sedan återkomsten till svensk fotbolls finrum. Några större förändringar har inte skett. Spelarmaterialet är detsamma som under våren, även spelsystemet, 4-4-2, som laget avslutade vårsäsongen med. Trots detta är lagets uppträdande på planen som natt och dag när man jämför våren med hur det har sett ut efter seriens omstart.
Men exakt vad är det egentligen Ljung har förändrat sedan ankomsten till ÖSK? Egentligen inte speciellt mycket, mer än att gå tillbaka till grunderna i hur man spelar fotboll i allmänhet och försvarsspel i synnerhet. Ljung har valt att packa in två fysiska praktexemplar i Patrik Haginge och Boris Lumbana framför backlinjen med uppgiften att trasa sönder moståndarnas mittfältsspel och tvinga ut bollen på kanterna. Mot Malmö fungerade det mycket bra. I slutet av första halvlek hade Wilton Figueiredo sökt sig ända ner mot backlinjen för att kunna hämta boll ostört. Dessutom har yttrarna Bamberg och Rama kommit igång ordentligt.
Per-Ola Ljung är en taktiker, det råder det inget tvivel om. Visst var det de 11 spelare Ljung ställde på planen som vann matchen mot Malmö i måndags, men vi får inte glömma att Per-Ola tog hem tränarmatchen på knock rätt omgående. Inte helt oväntat kom Malmö att äga mycket boll, men vad gjorde det när vägen genom mittfältet stängdes så fint av Haginge, Lumbana och Tobias Grahn. Rikard Norling och hans Malmö hittade inte igenom och fick istället förlita sig på Jiloan Hamad och Jimmy Durmaz individuella kvaliteter och förmåga att förse Mathias Ranégie med fina inlägg.
Spelet på kanterna höll på att fungera, en gång, men då nickade Ranégie över från två meter. Allt annat nickades tämligen enkelt bort av pålitlige Wikström och matchens gigant Ilir Berisha. När Norlings drag ganska direkt efter Berishas ledningsmål var att lyfta upp Pontus Jansson som en tredje anfallare och fortsätta med långa bollar kändes det aldrig riktigt farligt.
Utöver det förbättrade försvarsspelet och viljan att ge allt märks det verkligen att Ljung har jobbat med gruppsammanhållningen, något som han själv har sagt att han har lagt tid på. Numera är truppen med och tar beslut som när träningarna ska ligga etc. Det finns ett uttryck som spelarna verkar tro på projektet, arbetar tillsammans för varandra som en enhet och jobbar stenhårt såväl offensivt som defensivt i 90 minuter.
Att Per-Ola har börjat bygga sitt ÖSK bakifrån är ett bevis på att han har en sund syn på hur man uppnår resultat. Det har vi redan avhandlat. Konsekvensen av det är precis lika slående som den är logisk; anfallspelet blir lidande. ÖSK har än så länge problem att få till några riktigt konstuktiva anfall som pågår ett tag. Det riktiga trycket uteblir. Mot GAIS och Malmö skapades de hetaste chanserna antingen via fasta situationer eller via omställningar där en mindre kreativ spelare i princip gav bollen till Valdet Rama eller Daniel Bamberg och hoppades att någon av dessa skulle hitta fram till Marcus Astvald i djupled. Det såg sådär ut mot GAIS, mot Malmö såg det stundtals bra ut. Lås oss hoppas att även utvecklingen av anfallsspelet tar ännu ett kliv framåt mot Häcken på söndag.
Dubbelmötet mot Häcken är ett gyllene läge för sportklubben att plocka in poäng på lagen över strecket. Bottenkonkurrenterna GAIS spelar sitt dubbelmöte mot Malmö FF, Gefle tar sig an det svajiga IFK Göteborg samtidigt som Kalmar FF möter serieledande IF Elfsborg. Även om Häcken inte är ett dåligt lag har övriga bottenlag ett ännu tuffare dubbelmöte. Det ska bli intressant att se hur Ljung väljer att formera laget på söndag. Chansen att ÖSK kommer behöva ta än mer egna initiativ i anfallsspelet och inte bara vänta in fina kontringslägen och fasta situationer är överhängande. En möjlighet är att ställa en av Boris Lumbana och Patrik Haginge åt sidan, låta Tobias Grahn spela i sin naturliga centrala mittfältsposition och ge Kalle Holmberg förtroendet från start som släpande anfallare. Ett mer offensivt balanserat lag som trots allt borde ha möjligheten att stänga igen bakåt och inte släppa till för mycket ytor. En annan möjlighet är naturligtvis att fortsätta med måndagens vinnande lag.
Vi kan alla enas om att ÖSK under Per-Ola Ljung har fått en flygande start. Nu är det upp till Per-Ola, spelartruppen att ta det här vidare i rätt riktning. Efter matchen mot Malmö förklarade Ljung att han inte tänkte ta ner spelarna på jorden. ”Bara flyg, så högt och länge det går” var orden. Jag kan inte annat än att hålla med honom. ÖSK, se till att flyga länge.
