Petter resonerar: "Cirkus Örebro rullar vidare – nu är det dags för direktörerna att ta sitt ansvar"
Vem vill ta över en klubb där styrelsen uppenbarligen inte klara av att köpa och sälja spelare på ett framgångsrikt sätt och som meddelar sin tränare att man söker en ny via media? Det sätt som styrelsen agerar i frågan är ett praktexempel på hur en klubb inte skall skötas.
(Tekniskt strul gjorde att Petters krönika inte kunde publiceras förrän nu. Krönikan skrevs alltså innan Per-Ola Ljung blev klar för klubben. Svartvitt ber om ursäkt för det inträffade)
Cirkus Örebro SK har rullat vidare in i juni och snurrar nu snabbare än någonsin. På måndag återupptas träningen efter EM-uppehållet. Styrelsen som lovade att lämna besked i tränarfrågan senast i måndags har ännu inte lämnat något officiellt besked. Ett inofficiellt besked (på svenska; en läcka i styrelsen) har dock getts till media, och det är glasklart; Örebro SK söker ny tränare. Hela cirkusen kring vem som ska leda laget gör mig trött och frustrerad. Jag börjar tröttna nu. Tröttna på att i princip skriva samma krönika vecka ut, vecka in med annorlunda ord, men med samma tema; tränarfrågan. Frågan är dock vad finns det att göra när det fullkomliga kaos som råder i frågan aldrig verkar ta slut?
Det står utom alla tvivel att Sixten Boströms sejour som tränare i ÖSK är över. Dels har Roland Nilsson fått frågan om att ta över rodret men tackat nej, och dels har det läckt ut till allmän beskådan att styrelsen nu letar med blåslampa efter finländarens ersättare. I veckan ryktades det intensivt om Per-Ola Ljung som tvingades lämna sin roll som assisterande tränare i Helsingborg i måndags. Urban Hammar skymtades på Behrn Arena i söndags för att tillsammans med Jan Karlsson ”inspektera konstgräset”. Den förklaringen ger jag inte mycket för, men samtidigt tror jag att om Urban Hammar varit riktigt aktuell hade han redan presenterats som tränare.
Jag kan inte minnas när jag såg en klubb sköta ett ärende av den här typen mer oprofessionellt eller amatörmässigt än vad ÖSK gör nu. Tänk er in i situationen. Du tränar en klubb, det går minst sagt knackigt och du åker hem på ett par veckors semester med en aning om att du kanske ändå riskerar sparken. En dag kollar du in nyheterna på nätet och får där reda på att klubben söker din ersättare och redan har erbjudit andra den tjänsten som du innehar. Måla upp det scenariot, blunda och tänk efter vad som hänt med motivationen att utföra ett bra arbete så länge som du har jobbet kvar. Den hade inte varit så hög, eller hur?
Det här är exakt vad som hänt Sixten Boström. Jag hoppas innerligt att styrelsen ändå har försökt kommunicera ut det här till Sixten men ett missförstånd har gjort situationen såpass märklig som den blivit. Om de helt sonika bara struntat i det är det pinsamt, amatörmässigt, oprofessionellt och inte på något sätt värdigt en klubb med ”kommunikation” som ledord. Det är faktiskt inte värdigt någon klubb över huvud taget. Om styrelsen inte ens kommunicerar med sin tränare när denne är på väg att få sparken, vem kommunicerar man med då? Som supporter har jag inte sett mycket av den omdiskuterade kommunikationen med oss på läktaren heller.
Frågan som är relevant att ställa sig i det här läget är vilken seriös tränare med någorlunda ambitioner som skulle vilja ta över ÖSK efter den här cirkusen? Jag kan inte komma på en enda. Vem vill ta över en klubb där styrelsen uppenbarligen inte klara av att köpa och sälja spelare på ett framgångsrikt sätt och som meddelar sin tränare att man söker en ny via media? Det sätt som styrelsen agerar i frågan är ett praktexempel på hur en klubb inte skall skötas. Det kommer att bli svårt att rekrytera en tränare med gott rykte i Sverige efter det här. Detsamma gäller spelare som är unga och på väg uppåt. Ingen vill ju arbeta på en dåligt skött arbetsplats. Med andra ord kan vi glömma Roland Nilsson, Jonas Thern, Tom Prahl och möjligheten att sno åt oss succéspelare från de lägre divisionerna så som Teteh och Mohammed Bangura. Det som känns mest troligt i dagsläget är att en utländsk tränare, kanske lite på dekis, utifrån kommer in ser det som karriärens räddningsplanka.
Tyvärr är det här inte första gången ÖSK:s ledning har misslyckats totalt med sitt arbete. Målsättningen att ta ett SM-guld inom två år känns allt mer som antingen en naiv önskan alternativtsom ett dåligt skämt. Vårens kräftgång M Å S T E få konsekvenser i styrelserummen. Att sportchef Lennart Sjögrens och försäljningsansvarige Magnus Sköldmarks arbete inte ifrågasätts mer av etablerad media är och förblir ett under. När Alejandro Bedoya och Michael Almebäck efter säsongen 2010 meddelade att de inte tänkte förlänga sina kontrakt hade Sjögren gott om tid att hitta deras ersättare. Resultatet blev att två av seriens bästa spelare såldes för kaffepengar och ersattes med Eidur Sigurbjörnsson och Riku Riski. Eidur skulle klubben ha följt länge och ansågs redo att ersätta Iron-Mike rakt av. Jag vet inte riktigt hur resonemanget gick när Eidur värvades och även om jag fick det förklarat för mig skulle jag med all säkerhet ändå inte förstå. Det enda som är riktigt glasklart är att han inte håller samma nivå som Almebäck gjorde. Att man dessutom direkt gav islänningen ett fyraårskontrakt medan Astrit Ajdarevic året innan fick nöja sig med sex månader och en option om förlängning visar bara ännu mer på att någonting i Sjögrens arbete är skevt.
Att sparka Sixten Boström är för tillfället den enda vägen ut. Dock kommer det inte att lösa några problem på längre sikt. På ett och ett halvt år har ÖSK gått från ett toppen till botten av Allsvenskan. En stor anledning till det finns att hitta i styrelserummen.
Sjögren, Åqvist, Sköldmark och Karlsson; ni kan inte gömma er längre. Det är dags för er att ta er del av ansvaret för sportklubbens förfall!
