Veckans tre tummar: Tre raka treor och tre raka nollor

Tumme upp även för tre raka nollor. Inga insläppta mål och väldigt få misstag bakåt ingjuter trygghet, något som också avspeglar sig i anfallsspelet. Efter Almebäcks avsked saknades länge den stabilitet som svartvitt haft och som nu börjat återkomma. Exempel på det darriga försvarsspelet såg vi inte minst i dubbelmötet mot Elfsborg. Sex mål insläppta på två matcher ger inga segrar utan istället tunga förluster. Haginge har växt in alltmer i sin position som mittback. Frågan är bara om han ska förpassas till ytterback, med tanke på den ökade konkurrensen som nu råder i backlinjen efter islandsvärvningen och provspelandet med den amerikanska collegespelaren.

 

Lagarbetet > Individuella prestationen
Den tredje och sista tummen blir en till tumme uppåt. Den riktar sig främst mot Valdet Rama, Kushtrim Lushtaku och Nordin Gerzic. Tidigare har passningsspelet och ”laget före jaget” varit något underordnat den individuella prestationen. Visst är det en njutning för publiken att få se snabba överstegsfinter och läckra klackar, MEN om det lyckas en gång av tjugo så är det helt enkelt inte värt det. Under den senaste matchen fick vi äntligen se ett fungerande passningsspel och lite mindre fokus på att hela tiden själv göra den avgörande dribblingen. Istället valdes det lättare alternativet med en passning. Resultatet av detta har gett ett mer laganpassat spel som vi senast såg mot Häcken, 4-0 och total dominans på planen.