Att inse den smärtsamma sanningen
Som hängiven supporter till ett fotbollslag består drömmarna av glädje, välfyllda läktare, framgångsrikt spel och i ÖSK:s fall en åtminstone stabil och anständig tabellplacering i Allsvenskan. När föreningen för stunden är hundratals mil ifrån den tillvaron svider det enormt i alla svartvita själar och frustrationen är hög och tar sig olika uttryck. Det är tyvärr ett måste att vi som brinner för Örebro Sportklubb accepterar var vi har hamnat och tillsammans är med och sätter riktningen framåt.
Slutsignalen ljuder på Grimsta IP. Det är en skön, ljummen onsdagskväll tidigt i augusti i Västerort i Stockholm. I 90 minuters ordinarie tid plus sex minuters stopptid har ÖSK-supportrarna, som återigen slutit upp i hundratals, gett allt för de som representerar klubben på planen och tränarbänken och dominerat läktarkulissen på en i övrigt väldigt tom och tyst arena.
Resultatet: 2–1 till Brommapojkarna – trots såväl en straffräddning som ett ledningsmål redan i den sjätte minuten. Rättvist sett till spel- och chansfördelningen? Tveksamt. Borde ÖSK ha fått med sig minst en poäng om allt vore rättvist? Absolut. Men så fungerar varken livet eller idrotten.
ÖSK borde inte ligga på en nionde plats i Superettan efter 18 omgångar av serien anno 2022. ÖSK borde inte ha ett kortare avstånd till kval- och nedflyttningsplatserna än till placeringarna som leder fram till en allsvensk återkomst. Spelarna borde inte vara så ineffektiva framåt eller stå för avgörande, individuella misstag på egen planhalva i helt fel lägen.
Scenariot ovan är tyvärr dock helt sant. Siffrorna ljuger inte, hur gärna jag än önskar att fallet vore så.
Inte heller går det att blunda för att Eyravallens läktare gapar tomma, att satsningen på en, för nivån, dyr spelartrupp inte ser ut att bära frukt och att den mycket misslyckade rekryteringen och det snabba avskedandet av tränaren Joel Cedergren sätter ytterligare tryck på en redan pressad ekonomi.
Det är otvivelaktigt att Örebro SK har misslyckats på oerhört många punkter – både under 2021 och 2022. Det är mycket som fattas och många inblandade personer som kan, och ska, ifrågasättas och kanske till och med lämna sina uppdrag och ge plats för nya influenser i vad som behöver bli en nyttig omstart.
Min skicklige kollega Per Ohlsjös artikel om Örebro SK som “svensk fotbolls kameleont” är både vaket och engagerat skriven och innehåller många kloka tankar angående förbättringar som behöver ske för att klubben ska ta sig tillbaka på rätt spår och etablera sig i det allsvenska finrummet igen. Läs den.
Mycket måste göras och förändras. Det står alldeles klart. Men här och nu gäller det också någonstans att hålla huvudet kallt och att, om än inte köpa, så i alla fall acceptera den situation som nu råder.
Snacka snyggt
Det betyder inte att man inte ska vara kritisk eller inte ställa riktigt, riktigt jobbiga och kluriga frågor. Naturligtvis är det alltid bättre om diskussionerna, oavsett var de äger rum, sker i konstruktiv form, i god ton och med respekt för alla inblandade. Ingen är det minsta nöjd hur läget är i Örebro SK. Det kan vi alla vara överens om.
Just nu, i augusti 2022, är dock inte Örebro SK där vi vill att föreningen ska vara. Jag vill oftast tänka balanserat, positivt kring klubben, men just nu kan inte ens jag säga att det ser särskilt ljust ut i närtid.
Först och främst är min förhoppning att de nödvändiga poäng som krävs för att hotet om nedflyttning till Division 1 verkligen inte ska riskera att bli konkret bärgas. Allsvenskan och drömmen om medaljer och Europaspel får läggas på is.
Det gör oerhört ont att skriva det. Men det är där vi befinner oss nu.
Det är viktigare än någonsin att vi fortsätter att sluta upp, trots de många besvikelserna, och tar oss till Eyravallens läktare och reser runt om i Sverige för att stötta vårt lag. Fler behöver ta vid och bygga vidare på den fantastiska stämning som finns i de riktigt initierade supporterleden nu med massvis av fina och roliga initiativ på många plan.
Ur den aspekten är det faktiskt roligare än någonsin att hålla på ÖSK. Gemenskapen är på topp och vänskapen otroligt fin. Energin är skyhög.
Någonstans ger det mig även hopp om att bättre tider stundar. Även om dessa är mycket svåra att föreställa sig när den svartvita himmelen är fylld av bistra, mörka moln.
