Dalkurd FF - Örebro SK 1-0: Plattmatch
I en match som saknade vettigt spel, vettiga chanser och något vettigt överhuvudtaget så var det till slut vilja som skiljde lagen åt när Dalkurd besegrade Örebro med 1-0 i jakten på överlevnad.
Innan jag drar igång denna matchrapport så vill jag klargöra en distinktion emellan en plattmatch och en bottenmatch.
Detta gör jag för att många efter slutsignalen sa att detta var en bottenmatch men det var det inte.
IFK Göteborg borta 2015 var en bottenmatch, det var en match där vi fick stryk med 6-0 och var helt chanslösa.
Detta var en plattmatch där vi förlorade med 1-0 efter mål på en fast situation och chanser hade vi.
Där har ni skillnaden.
Lovande start
Matchens första chans fick ÖSK när Daniel Björnqvist lyfte bollen in i straffområdet över Nahir Besara och till Michael Omoh som drog till direkt på halvvolley men avslutet satt i ribban.
En lovande start då detta skedde redan i den fjärde minuten och en tänkte där och då att nu kommer chanserna hagla.
"Låt slakten börja!" tänkte jag på ett sätt som osar av hybris men tji fick jag.
Tji
Efter det rungade skottet i ribban förmådde inget lag skapa någon vettig chans, ÖSK försökte satsa på kontringar men Besara, Johan Bertilsson och Kennedy Igboananike hade alla förtvivlat svårt att skapa något.
Och som vanligt märktes det att Nordin Gerzic saknades, denna dag ersatte Filip Rogic honom på mittfältet men varken han eller Johan Mårtensson lyckades få igång något vettigt anfallsspel.
Rogic har alltid sagt att han vill spela centralt men helt ärligt så gör han mig nästan alltid besviken när han får spela i den rollen då han inte har foten eller blicken för att agera speluppbyggare.
Istället gör Rogic bra ifrån sig i de två straffområdena, det har han visat många gånger och just därför är det så svårt att hitta någon vettig plats i Axels elva åt honom då vi inte spelar med tre "renodlade" mittfältare.
Rogic skulle därför göra bäst ifrån sig om han fick vara på planen samtidigt som Gerzic och Mårtensson men det kräver att vi spelar ett mer klassiskt 3-5-2 med två anfallare.
Så saknaden av Gerzic kändes alltså av i spelet och då Gerzic inte fanns på planen så fanns det inte mycket till anfallsspel för ÖSK och det var Dalkurd som styrde matchen från början till slut.
Detta spelövertag skulle till slut mynna ut i ett mål också, dock inte ett spelmål utan ett mål på en fast situation för där har vi en till distinktion att göra.
ÖSK släppte inte in något spelmål i denna match och det må vara en petitess att påpeka det men det är ändå viktigt att klargöra att vårt försvarsspel, trots ett insläppt på fast situation, var bra i denna match.
Iallafall, i den sextiofemte minuten så fick Dalkurd en frispark till vänster om straffområdet och Ammar Ahmed skickade in bollen som skarvades vidare av Robin Tranberg bakom Oscar Jansson som var helt chanslös på målet.
1-0 till Dalkurd alltså och några hundra ut av de några hundra som var på plats jublade.
Efter detta förväntade en sig att ÖSK skulle vakna till, det har hänt många gånger i år att när motståndarna har gjort mål så har ÖSK vaknat till och kämpat för att få till en kvittering.
Men förutom ett bra skott av Omoh i den sjuttionde minuten som räddades så hände ingenting överhuvudtaget.
Den forcering vi svartvita förväntade oss kom aldrig, Rodin Deprem fick spela en kvart vilket gjorde mig glad men han likt ÖSK kunde inte uträtta någonting i offensiv väg.
Gerzic må inte ha synts till på planen men en kan säga det om nästan alla spelare i ÖSK, förutom Omoh så kändes det inte som att någon försökte.
Hade alla förväntat sig att denna match skulle vinnas utav sig själv bara för att Dalkurd är ett bottenlag?
Frågorna är många men ett svar fick vi av denna match, ett svar som tål att upprepas.
Nordin Gerzic är ÖSKs anfallsspel, är han med på planen så har vi tagit nästan dubbelt så många poäng än vad vi har gjort utan honom.
Jag fruktar den dagen Gerzic lägger skorna på hyllan, låt oss hoppas att den eventuella ersättaren redan är på plats den dagen för annars vet jag inte hur långt utför det kan gå.
Kanske hela vägen till superettan? Vem vet.
Just nu, efter denna seger, så har Dalkurd greppat den sista livlinan för eventuellt spel i allsvenskan 2019.
Och kudos till Dalkurd, de ville vinna denna match mer än ÖSK och i denna match så var det den viljan som gav dem det där målet.
Ett litet ögonblick, en nickskarv, var allt som krävdes för att skilja dessa lag ifrån varandra denna gång.
Matchfakta
Dalkurd FF - Örebro SK 1-0 (0-0)
1-0 Robin Tranberg (ass. Ammar Ahmed)
Varningar Dalkurd: Ingen
Varningar ÖSK: Filip Rogic, Martin Lorentzson, Johan Mårtensson, Johan Bertilsson
Håglöst, utan glöd, tråkigt.
Det finns många ord en kunde använda för att beskriva den plattmatch vi fick bevittna igår och utan glöd var det definitivt.
Har höstkylan trängt sig in i spelarna? I vilket fall så är det såna här matcher som vi måste slipa bort från våra säsonger om vi ska kunna sammanfatta tabellen med ett leende på läpparna.
0-0 borta mot BP följt utav 0-1 hemma mot samma motstånd, 0-0 hemma mot Sirius och nu 0-1 borta mot Dalkurd.
Det är tio poäng som vi borde ha tagit och hade vi gjort det hade vi varit uppe på en sjätteplats blott en poäng bakom Östersund men istället ser det ut som att vi är på väg att sluta på en niondeplats.
Vilket i och för sig är ett steg framåt i jämförelse med förra året men det är långt ifrån den vision klubben har om framtiden.
ÖSK har många gånger denna säsong visat sin bästa sida när det har varit ett på pappret starkare motstånd på andra sidan planen.
En sorts mentalitet har uppenbarat sig då, en underdog-mentalitet där ÖSK kämpar allt vad de kan och till slut drar det längsta strået på grund av det.
Samma mentalitet visade Dalkurd upp igår men för att vinna matcher där ÖSK är favoriten måste en annan mentalitet hittas.
En mentalitet av självklarhet, där ÖSK-spelarna känner att en vinst är självklar bara de visar den klass de besitter.
Den klass som vi alla vet att det lag ändå har, hur mycket vi än gnäller på dem.
Men kubanerna säger det bäst:
"Vi har inget jävla SM-guld och vi har inget jävla cupenguld och vi har ingen vinnartradition...."
Och utan guld och vinnartradition så är det svårt att bara spela ut motståndet, då är det svårt att framana den där mentaliteten som krävs för att vinna matcher som bara ska vinnas.
Det är i såna här matcher en Astrit Ajdarevic eller Robert Åhman-Persson behövs både på planen och i omklädningsrummet för att visa vart skåpet ska stå.
Efter matchen frågade jag forumet om etanol är det jag måste dricka för att glömma bort en sån här match.
Ingen svarade och tur var väl det då jag inser så här i efterhand att såna här matcher inte ska förträngas av varken spelare eller supportrar.
Istället ska dessa plattmatcher fungera som en påminnelse för spelarna över vad som händer när ingen visar glöd eller vilja.
Och för oss supportrar så ska dessa matcher fungera som en påminnelse över alla bottennapp vi gjort över åren den dagen vi tar ett guld.
Kanske kommer den dagen redan nästa år.
När Axel och resten av tränarstaben hittar ett anfallsspel som passar laget väl.
När det inte gör någon skillnad för poängskörden om Gerzic är på planen eller ej.
När Daniel Björnqvists inlägg allt som oftast leder till mål.
Då kommer vi sitta där, i ett guldrus som fotbollssverige aldrig skådat, och säga:
"Kommer ni ihåg när vi förlorade borta mot Dalkurd med 1-0?"
Och kommer vi skratta åt minnet och fortsätta fira långt in i natten.
