Helsingborgs IF - Örebro SK 4-1: Hva?

ÖSK kom till Helsingborg med knivarna vässade och tänkte skiva sig en fin bit trepoängare men fick istället äta systemkalops när man blev överkörda av hemmalaget.

Inför varje match har man en plan.
En plan och dess effektivitet hänger på två saker.
1. Att det är rätt plan
2. Att spelarna har rätt inställning
Mot Helsingborg brast det på båda punkterna.

1. Rätt plan
I en matchplan ingår det, utan att det behöver förtydligas, att inte släppa in ett mål direkt.
ÖSK släppte in ett mål direkt.
Redan i den tredje minuten small det när Acquah sköt ett skott som blockerades och hamnade hos Denis Olsson som i sin tur också tog ett skott.
Hans skott blockerades däremot inte men blev istället till en perfekt passning till Lucas Lima som styrde in den.
1-0 i den tredje minuten.

Åh gud, ge mig styrka.

Efter den chocken var Helsingborg nära att göra mål igen när ett avigt inlägg höll på att gå över Eskelinen.
Sedan lade sig chocken och ÖSK kom, typ, in i matchen igen.
Jag säger typ för vi skapade inga självklara chanser framåt men hade "något" på gång.
Känslan var att vi kunde skapa självklara chanser bara ett felbeslut ersattes med ett rätt sådant.
Det hände inte.
Samma sak var det för Helsingborg och det vi fick se var en rätt medioker superettanmatch.
En match som höll på att gå till halvtid, då det hände igen.
Det där som du inte ska behöva säga högt - det som är underförstått.

Att inte släppa in mål innan paus.
ÖSK släppte in ett mål innan paus.
En fin djupledsboll till Loeper gav honom all tid i världen att måtta ett inspel och ytorna var stora och alternativen likaså.
Han skickade in bollen till Erik Ring som med ett studsande avslut satte 2-0 bakom Eskelinen.
2-0 i den fyrtiofemte minuten och pausdags.

Fram med hårtorken, Järdler!
Byt ut någon i halvtid!
Gör något!

2. Rätt inställning
Inget hände.
Järdler sa i efterhand att han ville ge spelarna (som han förmodligen tänkte byta ut annars) chansen att upprätta sig själva.
Det hände inte.
Istället hände ännu en grej som inte ska få hända, som du inte ska behöva påpeka som tränare.
Att inte släppa in mål direkt efter paus.
ÖSK släppte in ett mål direkt efter paus.

Acquah slår ett lågt inlägg som fastnar vid Limas fötter, denne får iväg ett avslut som blockeras men returen går ut till Loeper som ensam kan skicka in 3-0.
Att Lima får iväg ett avslut i kamp mot Hultqvist och Moro är otroligt dåligt från vår sida och imponerande från Limas sida.
Det ska inte kunna ske.
Men det hände ändå.

Aja,
Vi kan vända ett tremålsunderläge!
Vi behöver bara...
Vänta va, 4-0?

Återigen hände det...
Äh, ni vet vad jag tänkte skriva.
ÖSK borde inte ha släppt in ett mål direkt efter men just det hände.
Återigen Loeper med boll, ytor och alternativ.
Återigen inlägg fot, boll och mål.
Denna gång Erik Ring igen.
Loeper-Ring, Helsingborgs dynamiska duo?

ÖSK skulle genomföra byten som mer eller mindre signalerade att man gett upp matchen.
En reducering från Valgeir Valgeirsson kom också, på passning från Seger, tror jag.
Jake var nära att reducera direkt efter och skapa nerv men fick se sitt skott räddas.
Hamse Shagaxle nickade i ribban.
Matchen är slut.
4-1 till Helsingborg.
Man blir aldrig klok på detta lag.

Matchens bästa spelare:
1. Daniel Björnkvist
På hans kant hände inget bakåt och han försökte framåt, en bra insats.

2. Lucas Shlimon
Kan inte ta den fysiska kampen vilket är ett minus men gud vad fin han är med boll.

3. Hamse Shagaxle
Han har längd, teknik, fart och uppenbarligen en näsa för mål.
Grabben har något.

Bäst i Helsingborg: Wilhelm Loeper
Om Helsingborg hade haft honom hel och frisk hela säsongen hade de varit på kvalplats.


Bolltittande
Detta begrepp, detta fenomen som irriterar så oerhört.
Det är så enkelt för mig som simpel skribent att spotta och fräsa åt det.
Spelare skulle förmodligen komma med invändningar mot mig om jag klagar på att de stirrar på bollen.
Det är ju trots allt bollen vi ska undvika att få i eget nät.
Där bollen är finns farligheten.
MEN.
Min invändning i detta fiktiva argument är att det är spelare som i slutändan för bollen in i nätet.
Så om vi har koll på spelarna så gör det ingen skillnad vart bollen kommer in någonstans.
Om bollens planerade slutadress inte finns i spel, i detta fall en anfallare, så är den ofarlig.
Förutsatt att den inte styrs in via egen spelare, det kan hända och har hänt.

ÖSK gjorde mycket av detta vid Helsingborgs mål och spelare fick måtta skott relativt ohotade.
Kan det vara så att tre mittbackar är en för mycket? Att det blir otydligt vem som ska ta vem när du har så många försvarare i boxen?
Att det blir som när man spelar volleyboll (min enda pålitliga jämförelse) när en boll är på väg mot det egna laget och två spelare tittar på varandra istället för att gå på bollen?
"Jag trodde du skulle ta den!" Säger den ene till den andre om inte den andre säger det till den ene först.

Och återigen,
Varför ska vi envisas med att spela in Moro nu?
Hans närvaro verkar göra saker mer förvirrade än förut när hans närvaro var av förtydligande karaktär.
Då fanns det ingen tvekan kring mannen, allt var relativt enkelt.
Bollen - ut.
Ben - knäckas.
Motståndare - förnedras.
Nu?
Bollen - in.
Ben - trasslas in i.
Motståndare - lämnas obevakade.

Det är klart för alla med öron och ögon att Moro inte är i form, att han inte är i "synk" med resten av laget.
De fyra matcher han försökt matchas in i på sistone har varit i tur och ordning dålig - dålig - okej - dålig.
Jag är helt säker på att Crona hade gjort det bättre centralt än Moro även om Crona verkar ha svårt att orka med 90 minuter i ett så tätt spelschema.

Nej, mot Östers IF vill jag se Crona i försvaret igen.
Sen kan vi försöka slipa Moro till den knivspets till försvarare han var innan sin skada.
Annars vet jag inte om vi ska spela honom mer och ens förlänga med honom.
Förut låg den bollen hos honom men efter dessa prestationer vågar jag säga att den har hamnat hos oss.

Fel spelare där bak gjorde att vi föll och ett manfall centralt bidrog.
Kevin Walkers stigande formkurva går inte att ta miste på.
Det började i matchen mot Trelleborg och har sedan fortsatt uppåt.
Han är inte den mest fysiska mittfältaren men fan vet att han kan ta en kamp olikt de andra.
Och hans frånvaro i matchen mot Helsingborg var ytterst påtaglig.
Shlimon är en elegant med bollen.
Seger är en spelare som ska driva med bollen framåt och helst vara i boxen.
Walker däremot är den som tar grovjobbet och det är nästan det viktigaste jobbet på mittfältet.
Det hände inte mot Helsingborg och då tappade vi greppet.

Som tur är kommer Walker vara tillbaka i nästa match mot Öster och det kommer behövas.
Långsiktigt tycker jag att vi kommer behöva en till mittfältare i laget.
En till spelare som kan ta kampen och driva bollen framåt.
Helsingborgs Acquah är en sån spelare men han blir nog svår att sno från skåningarna.

Nej, usch.
Den här matchen hade kunnat innebära förnyat kontrakt och den kontroversiella Heliga Hagges Helgdag men icke.
Vi får våndas i nästa omgång och hoppas vi får med oss något från Småland för att undvika att bli neddragna i bottenstriden.
Igen...

En sån här förlust ska vi lära oss så mycket vi kan av och sedan glömma bort.
Det borde vara tämligen enkelt.
Till och med jag som är defensiv fotbollsanalfabet kunde se vad som gick fel.

Med dessa läxor i hand så behövs blott två saker för att vi ska få med oss något från Vida Arena (eller vad den heter).
1. Rätt plan.
2. Rätt inställning.
Om vi kommer dit med en plan att att brunka till oss en poäng och spelarna är inställda på detta och tar jobbet.
Då kan det gå riktigt bra.
Om inte?
Då kan det gå illa.
Riktigt illa.

0 kommentarer

Per Ohlsjö2023-10-05 10:59:00