IFK Norrköping - Örebro SK 3-2: Så nära, så brutalt
Efter att ha fått storstryk senast så var det ett demoraliserat ÖSK som skulle försöka sabotera guldjakten för Peking. Det såg till slut ut att gå vägen men matchen fick sig en brutal avslutning när en legendar ville avsluta sin karriär för Peking på bästa sätt.
Innan jag drar igång denna matchrapport så måste jag först säga en sak.
De av er som läste införrapporten vet nog att jag var på denna match och det mesta var trevligt förutom en incident som skedde innan matchen.
För på vägen till O'Learys så var det någon/några som fick den briljanta idén att slänga bangers och till den/de som gjorde detta vill jag bara säga en sak:
Vad är det för fel på er?
Pyro har jag inga problem med, tänd hur många bengaler ni vill.
Men bangers kan skada hörseln rejält och för mig som redan har tinnitus så kan jag säga att det var ett helvete innan jag vande mig vid det.
Så inga fler jävla bangers, tack.
Kaffet i strupen
Inför mer eller mindre 9000 åskådare, varav cirka 150-200 från Örebro, så var det Peking som tog tag i taktpinnen direkt.
Inget nytt i och för sig då ÖSK ofta ger motståndarna taktpinnen för att sedan satsa på omställningar, något som vi skulle få se mer av längre fram.
Men till en början dök inga omställningslägen upp för ÖSK och när de väl gjorde det så var startdebutanten Rodin Deprem lite för svag i närkamperna för att få till en bra första touch.
Samtidigt slarvades det i passningsspelet längre bak och även Nordin Gerzic slarvade i passningsspelet under matchen då han var hårt ansatt av Pekings mittfältare.
Matchen i sig hade knappt börjat innan vi svartvita på plats höll på att sätta kaffet i strupen när David Moberg-Karlsson drog iväg en yttersida som prickade ribban.
Detta redan i den sjätte minuten och en trodde att det skulle bli en match som den mot Malmö och att bollarna skulle leta sig in bakom Oscar Jansson flera gånger innan domaren blåst av första halvleken.
ÖSK var hårt ansatta första tjugo när Peking kom till flera skottlägen men nästan allihop täcktes av försvaret ut till hörnor som stundtals vållade problem för ÖSK.
Under denna period så var det tydligt att Peking var tvåa i allsvenskan av en anledning, stundtals spelade dem en anfallsfotboll av hög klass när de kombinerade sig igenom det svartvita försvaret.
I det spelet var Kalle Holmberg en stor faktor då han agerade som en sorts länk med de andra spelarna, istället för att vara den som skulle ha bollen i skottläget så var det han som gav andra skottlägen.
Efter cirka tjugofem minuters spel så fick vi se Viktor Tranberg lämna planen och In kom istället Fabio som gjorde det så bra mot Malmö FF och nästan direkt när han kom in så fick Johan Bertilsson ett friläge när Filip Rogic hittade honom med en långboll men Bertilssons avslut var av sämre kvalité och kunde räddas av Isak Pettersson.
Nu frågade jag mig om ÖSK hade fyllt sin "målchanskvot" för denna match men jag hade fel, väldigt fel.
Kort efter detta så skulle Sebastian Ring trycka iväg ett hårt avslut som gick tätt utanför och efter det fick Rodin Deprem ett läge där han var nästintill fri med målvakten men även hans avslut räddades.
Plötsligt var det ÖSK som skapade chanserna och kanske var det Fabios blotta närvaro på planen som gjorde det svårt för Peking att spela sig igenom ÖSKs försvar, vad vet jag.
Denna effekt varade inte så länge då Holmberg visade just vad jag menar med att han länkar upp med resten av spelarna i Peking när han väggspelade med Filip Dagerstål och Dagerstål hann så när få iväg ett avslut men det blockerades till en ofarlig hörna av Michael Almebäck.
Pekings sista chans för halvleken var dock inte lika ofarlig när dansken Kasper Larsen tornade upp sig på en hörna och nickade tätt utanför Janssons vänstra stolpe.
Kanske blev Peking lite bekväma av att de hade skapat två stora målchanser så tätt inpå varandra, så bekväma att de tog för givet att denna match skulle vinnas av sig själv.
En kan tro det iallafall när Simon Thern blev av med bollen till framrusande Rogic som skickade den vidare till Besara som hade enorma ytor att jobba på tillsammans med Bertilsson.
Och Bertilsson fick bollen av Besara och denna gång satt avslutet hårt i Petterssons ena hörn och nu var det Peking som satte kaffet i halsen.
1-0 till ÖSK i den första tilläggsminuten och efter detta skapades inga fler chanser så halvleken slutade 1-0 till ÖSK.
Hjältar
När halvleken började så sa jag till min bror att de kommer att trycka på extremt för en tidig kvittering och nog hade jag rätt om det när det första som hände var att Dagerstål nickade i stolpen på en hörna.
Någon större chans skulle, som tur var för ÖSK, inte dyka upp efter denna utan istället fick Besara chansen att utöka när en passning av Deprem inte gick förbi en försvararet och Besara hinner precis fram på bollen men en utrusande Pettersson räddade även den gången.
Kort efter detta får även Bertilsson en målchans när han får nicka ett inlägg serverat av Albin Granlund men hans nick var för dåligt placerad och gick rakt på Pettersson.
ÖSK radade upp chanser under denna korta period och Besara skulle få en till chans när han med en fin liten fint tar sig förbi Alexander Fransson men hans avslut med vänstern sitter i burgaveln, en fint som förtjänade ett bättre avslut.
Men vad händer när en inte sätter sina chanser? Jo, en får sota för det.
Kort efter detta så bestämde sig Andreas Johansson för att flytta sig upp till Örebros straffområde, kanske för att snacka lite Jansson eller för att försöka läsa en av de många flaggorna som Curva Nordahl viftade runt med.
I vilket fall så befann han sig på rätt plats vid rätt tillfälle som erfarna spelare så ofta gör och slog in 1-1 målet på Therns inspel i den femtioåttonde minuten men det skulle visa sig att det var Moberg-Karlsson som befann sig på rätt plats på rätt tillfälle.
I vilket fall så var det 1-1 och nu var jakten igång igen för Peking.
Kort efter detta ropade Peking efter straff när Fabio visade att han, trots sina fenomenala insatser på sistone, inte spelat högre upp i sverige än division två då han kapade Simon Skrabb rejält i straffområdet.
Men denna gång hade vi domaren på vår sida.
Sedan skulle Bertilsson träda in i handlingarna igen efter att ha fått en fin passning av Rogic och med en enkel touch i sidled kommit till skottläge men även denna gång räddades hans avslut av Pettersson.
Och precis som förut så skulle ÖSK få sota för att inte ha satt sitt läge.
Kort efter detta skapade Peking en hörna som gick förbi alla i straffområdet.
Men den gick till helt fel person utanför och Moberg-Karlsson slog till med en halvvolley av världsklass som satt i Janssons högra hörn.
2-1 till Peking och Moberg-Karlsson såg ut att bli matchens hjälte för Peking.
Efter målet så skulle Peking skapa ett gäng superchanser att utöka sin ledning och först ut att missa var Kalle "rackarskägget" Holmberg då han fick bollen serverad centralt av Skrabb men hans avslut satt tätt utanför.
Detta var Holmbergs sista aktion i matchen för kort efter detta så byttes han ut till förmån för Jordan Larsson.
Emellan Pekings chanser att utöka så fick Rodin Deprem sin sista stora chans att göra mål när han fick chansen att nicka på Rogics inlägg men hans nick räddades av Petterssons klockspel vilket resulterade i ett par billiga skratt för oss på bortastå.
Och precis som förut så höll det på att straffa sig direkt då Peking spelade anfallsfotboll av mästarklass som resulterade i att Moberg-Karlsson bara skulle rulla in bollen men hans avslut satt på något otroligt sätt utanför målet.
Kort efter detta fick Bertilsson ännu ett läge att göra mål när han fick bollen centralt av Besara i straffområdet men hans avslut räddades av Petterson.
Efter denna chans straffades ÖSK inte utan Peking bytte ut Moberg-Karlsson, som tillsammans med Pettersson varit bäst i Peking tills dess, till förmån för Lars Krogh Gerson som byttes in för att säkra vinsten.
Peking fortsatte att trycka på och Ian Smith fick till ett farligt inspel som Ring avvärjde med minimal marginal till det egna målet.
Efter denna chans byttes Deprem ut och in kom Kennedy Igboananike i jakten på en kvittering och effekten kom nästan direkt.
Först skulle ÖSK få en chans att kvittera genom, ja ni kan nog redan gissa er till vem det är, Bertilsson som sköt på volley och skottet satt några decimeter utanför Petterssons stolpe.
Har ÖSK skapat så här många chanser under en match någon gång i år? Jag är tveksam och för den neutrale åskådaren så var detta säkert en mycket underhållande match.
För oss på bortastå så var det inte lika kul, miss efter miss efter miss och ett Peking som stundtals snurrade ÖSK tillbaka till femtiotalet gjorde detta till en hälsofarlig upplevelse.
Men det skulle bli lite bättre när Rogic skickade en lång boll upp mot Igboananike från egen planhalva, hade Larsen varit lite mer noga hade det inte blivit något av den men det var han inte.
Istället gick bollen förbi honom och Igboananike missade inte när han fick sin chans och helt plötsligt dog sången ut på Curva Nordahl efter att ÖSK hade kvitterat i den åttiofemte minuten.
2-2 och för oss på bortastå visste jublet inga gränser och själv drömde jag om att ÖSK skulle få kontringsmöjligheter nu när Peking var tvungna att gå för ett segermål.
Men några lägen dök inte upp och Peking pressade ÖSKs försvarare så långt in i sin planhalva att de var nästan uppe i Curva Nordahl.
Ett tag såg matchens hjälte ut att bli Johan Bertilsson men det blev han inte.
Efter det såg David Moberg-Karlsson ut att bli hjälte men det blev han inte.
Mot slutet trodde vi att Kennedy Igboananike skulle bli matchens hjälte men det blev inte han heller.
Istället var det Daniel Sjölund som skulle kliva fram i den nittiofjärde minuten och få en minimal touch på ett inlägg som letade sig in bakom Jansson i målet.
Ibland så kan fotbollen vara så vacker för det ena laget i en match.
Men så brutalt för det andra.
Matchens tre bästa spelare:
1. Johan Bertilsson
Gjorde en riktigt bra insats och satte ett mål men borde ha satt ett eller två till.
2. Nahir Besara
Visade hur viktig han är för anfallet med sitt lugn och krönte insatsen med en framspelning.
3. Filip Rogic
Spelade fram till det andra målet och slet som ett djur mot Pekings mittfält.
Matchfakta
IFK Norrköping - Örebro SK 3-2 (0-1)
0-1 Johan Bertilsson (ass. Nahir Besara)
1-1 David Moberg-Karlsson (ass. Simon Thern)
2-1 David Moberg-Karlsson (ass. Gudmundur Thórarinsson)
2-2 Kennedy Igboananike (ass. Filip Rogic)
3-2 Daniel Sjölund (ass. Lars Krogh Gerson)
Varningar Peking: Ingen
Varningar ÖSK: Ingen
Detta var nog den mesta underhållande matchen jag sett denna säsong, chanser till höger och vänster och trots en mindre klack på plats så höll vi igång bra.
Jag vet inte om vi skapat så här många chanser sen Sirius borta och även då tror jag vi skapade färre chanser än i denna match.
Bertilsson gjorde det bra men hade han bara satt lite fler av sina lägen så hade han fått ett högre betyg av mig och hans anfallskollega Deprem gjorde det också bra med sin löpvillighet och vilja att kombinera med andra spelare.
Kan Bertilsson vässa sina avslut samtidigt som Deprem lägger på sig lite muskler och förbättrar sin första touch så kan nästa år bli riktigt roligt.
Även Fabio ska ha beröm för att ha gjort det bra mot tufft motstånd, i denna match sken dock hans oerfarenhet av allsvensk fotboll igenom då han var lite ovårdad och på snudden till brutal i vissa situationer.
Kapningen av Thern var en sådan och jag är helt förbluffad över att det inte blev straff för Peking.
Men sådana aspekter av hans spel kan vi slipa bort under försäsongen och om vi kan lära han prata svenska så kan det bli ännu bättre.
Så efter dessa senaste matcher så är det klart för mig att vi borde förlänga med honom och Ring även om det ryktas att Ring kan vara på väg bort.
Detta betyder isåfall att framträdandet mot Peking kan ha varit Tranbergs sista och kanske är det så att han presterar bättre när han får spela centralt i ett mittlås men den platsen har Almebäck tagit med all rätta.
Dessutom hostar vi inte upp 1.6 miljoner hur som helst och jag ser hellre att vi viftar med dem pengarna framför Astrit Ajdarevic ifall Besara försvinner.
Och Besara är ett helt kapitel i sig då han stundtals är osynlig och stundtals är briljant vilket gör det svårt att bedöma huruvida vi bör förlänga med honom eller ej.
Samtidigt så måste vi fråga oss vem vi realistiskt kan ersätta honom med som har samma eller andra egenskaper som kan göra sig gott i vårt anfall.
Kanske ska vi ha en helt annan spelartyp? Det beror på vad Kjäll och Bäckström vill men kanske kan ett långtidskontrakt med Besara bidra till en bättre situation utanför planen vilket i sin tur hjälper honom att fokusera på det som sker på densamma.
Dock stör det mig fortfarande att han pendlar hela vägen från Södertälje, det kan ju inte vara bra för en fotbollsspelare att behöva spendera så lång tid i en bil varje dag.
En annan anfallare som visade sin klass på den korta tid han spelade var Igboananike och han visade i detta fall att när han får göra det han faktiskt är bra på så blir det mål.
I detta fall var det att löpa på en boll i djupled, det han värvades för och som den måltjuv han är satte han den i nätet.
Igboananike ska inte vara en targetspelare, så är det bara och han saknar passningsspelet för att länka upp med andra som Kalle Holmberg gjorde för Peking och som Deprem försökte och ibland lyckades med för ÖSK.
Efter en sån här förlust så är det svårt att sätta sig att skriva en matchrapport och jag får be om ursäkt av alla svartvita där ute som väntade på rapporten.
Det tar tid att återhämta sig efter en sån här förlust.
Men betyder det att jag ångrar att jag åkte?
Aldrig!
Detta var bland det roligaste jag gjort på flera år och allt från när vi sjöng ramsor inne på O'Learys, till matchen och bussresan fram och tillbaka skulle jag göra igen.
Om du aldrig varit på en bortamatch så åk nästa år, det är en upplevelse alla borde vara med om.
Det starkaste ögonblicket under denna resa kom däremot inte under matchen utan den kom på resan hem när vi var framme i Örebro.
För när vi var i Örebro så sjöng de mest högljudda supportrarna längst bak refrängen till Fred Åkerströms låt "Jag ger dig min morgon" och hela bussen sjöng med.
Och när vi sjöng denna sång så tänkte jag på er, mina läsare.
Jag ger er min morgon och dag.
Och jag ångrar inte en enda sekund av det.
