AFC Eskilstuna - Örebro
Inför AFC Eskilstuna - Örebro SK: Slutet
Örebro åker till Eskilstuna för vad som kan bli det sista "El gnällico" på ett bra tag. För om ÖSK vinner skickar man AFC ur elitfotbollen och med andra ord är pressen hög på ÖSK. Vinner man får man hela fotbollssveriges kärlek men förlorar man är man nästan lika usla som AFC.
Ibland söker jag igenom arkivet efter vissa ord i rubrikerna för att undvika dubbletter när jag gör rubriker för dessa artiklar.
Jag vill ju inte upprepa mig men just denna gång gör jag det och inte bara för den andra gången utan för den tredje gången.
2019 döpte jag artikeln inför matchen mot Malmö hemma till "Slutet" och 2020 gjorde jag likadant inför matchen mot Hammarby.
Så även denna gång.
På vilket sätt ordet "slutet" kommer påverka artikeln är just nu okänt.
Dessa artiklar är i mångt och mycket improviserade, vilket kanske märks.
Det är inte bara slutet på säsongen vi pratar om här.
Det kan vara slutet på AFC Eskilstunas tid i elitfotbollen, en period som varat åtta år där de hunnit med två vändor i allsvenskan och att reta gallfeber på föreningssverige.
Det är inte den bästa striden en klubb kan välja eller i detta fall en person kan välja men har man storhetsvansinne och är emot demokrati så är det väl så det är.
Det kan även vara slutet på vår tid i elitfotbollen men det skulle krävas en kollaps utan dess like.
Seriöst, jag kan inte komma på någon vettig jämförelse.
Det kommer oundvikligen bli slutet för en del spelare i ÖSK och deras sista match i den svartvita tröjan.
Och möjligen även Kristian Järdlers sista match som tränare för ÖSK.
Vi får se vad som händer efter matchen, helt enkelt.
Kommer alla "vadvardetjagsa-are" och medlemmar i de efterklokas sällskap kräva än mer högljutt Järdlers avgång efter morgondagens match?
Eller kommer de tålmodigaste fotbollssupportarna bland våra falanger få rätt och se Järdler få mer tid att bygga laget?
Jag vet inte vilket av dessa två läger jag kommer ställa mig i men jag kan konstatera att kontinuitetet är en nyckelfaktor i framgång och bristen på densamma en nyckelfaktor i motgång.
Se IF Elfsborg som ett exempel på det förstnämnda och AFC Eskilstuna som ett exempel på det sistnämnda.
På tal om AFC.
De kämpar för sin existens just nu.
Klubben behöver vinna matchen imorgon för att ha chansen att kvala sig kvar i superettan.
De ligger just nu på sistaplats efter att Skövde iscensatt sin great escape men om de vinner imorgon kan de ta kvalplatsen.
Notera ordet "kan" för det krävs även att Skövde och J-Södra förlorar sina matcher vilket inte är omöjligt då de båda möter Helsingborg respektive Brage.
AFC hade dock inte behövt sitta i denna situation men efter att ha legat på en åttondeplats arton omgångar in har de inte gjort mycket annat än att förlora.
Bortsett från en vinst mot Gefle men sen den kom, i slutet på augusti, har de bara förlorat och kryssat tre gånger den senaste månaden.
Däribland två raka kryss på slutet mot J-Södra och Giffarna.
Mycket av detta kan säkerligen skyllas på brist på kontinuitet i truppen.
Även tränaren är ny fast jag trodde att de hade kvar sin gamla men det är typiskt AFC att vända på en femöring från ena dagen till den andra.
De tränas tydligen av Tony Andersson nu.
...vem är Tony Andersson?
Tony har ju inte varit en succé, det kan vi konstatera.
Byten i staben och inför säsongen en massiv omstöpning av truppen vilket lett till förvirring.
För mig alltså, för AFC är det normalt.
Även i sommar tog man in ett koppel spelare men det har inte givit den effekt som önskats.
In kom Ludwig Thorell från BP, Adam Larsson från Ilves (fotbolls-Ilves och inte hockey-Ilves) Sergio Mendigutxia från Kerala, och Yagan Sasman från Moroka Swallows.
För att nämna några.
Skulle jag nämna alla andra skulle jag få slut på text att skriva med.
Det är som vanligt med AFC.
Spelare i mängder in - Spelare i mängder ut.
Det roliga med detta är att man får se vad många spelare går för på elitnivå.
Tänk på spelare som Mohamed Buya Turay, till exempel.
Sen finns det många andra man aldrig ser igen efteråt.
Kanske får vi se dessa tre fler gånger i framtiden:
#10 Marcelo Palomino
Ung mittfältstalang med god teknik.
#43 Abdul Halik Hudu
Ung box-till-boxmittfältare.
#22 Armin Culum
Ung talang från Hässleholm och AFCs offensiva ljus.
Ju närmre säsongen lider sitt slut desto mer intresserad blir jag av att kolla på andra lags trupper.
Silly season ligger mig nära hjärtat och jag kan inte låta bli att titta på framtida spelare för laget.
Det är ju inte oväntat även vi kommer behöva värva i vinter, beroende på vilka vi säger hejdå till.
Och vilka kommer det bli?
Dajje? Han har blivit bättre och bättre under säsongen men får han en säsong till?
Walker? Han blir äldre och lyfter en finfin lön, är det värt att lägga pengarna på honom?
Jake? Vill han ens vara kvar?
Moro? Räcker det han visat än så länge? Och vill han sänka sin lön?
Eskelinen? Okej, Eskelinen får vi faktiskt släppa.
Fyra spelare här kan ändå ge truppen något inför nästa säsong men frågan är om vi kan behålla dem eller vill?
Jag ser gärna en föryngring av truppen samtidigt som jag värdesätter de äldres närvaro i omklädningsrummet, då tänker jag främst på Dajje.
Följdfrågan är dock vem kommer stå för värvningarna? Är det Kristian? För vi ska ju ha i åtanke att han fått ärva en trupp som bestått av spelare som inte varit hans.
De spelare han plockat in i vinter dock, Hultqvist och Crona, kan ju inte ses som godkända värvningar då den ena är för ojämn och den andra helt enkelt inte har mer elitfotboll i sig.
Rasmus Bonde plockades in men han försvann i höloftet, typ.
Backman är typ lyckad? Oklart!
Kroon också lyckad, typ? Mindre oklart än Backman iallafall!
Som ni märker har inte bara den sportsliga säsongen med Järdler varit på gränsen till underkänd, även hans värvningar har varit det.
Även om han såklart inte haft den största plånboken att jobba med men helheten har inte varit godkänd.
Och frågan är om vi har råd att behålla honom efter denna säsong där vi vid en generös analys tagit ett stig i sidled men helt ärligt har tagit ett steg tillbaka.
Men vem ska då ersätta honom? Klebér Saarenpää? Kanske men då kommer han få ärva en trupp som inte är hans och så snurrar den svartvita cirkusen vidare.
Och då är frågan om klubben har råd att fortsätta den här karusellen med sparkade tränare som lyfter lön, en ny tränare som inte har någon budget och ärver en ärrad trupp som inte är hans.
Någon gång måste vi våga tro på någon trots motvind över en längre period.
Men vågar vi tro på Järdler?
Jag vet inte och jag hoppas morgondagens match kan göra mig klokare men det tror jag inte.
Slutet på superettan 2023 är här.
Det blev inte som vi planerade.
Igen.
Den väg vi trodde skulle leda spikrakt till succé har nu böjts och sänkts i dunklet och vad som väntar framöver vet fan ingen.
Detta tror jag blir startelvan imorgon:
Kalle Holmberg - Samuel Kroon
Jake Larsson - David Seger - Kevin Walker - Lucas Shlimon - Valgeir Valgeirsson
Sebastian Crona - Daniel Hultqvist - Niclas Bergmark
William Eskelinen.
Matchen börjar 15.00 och sänds på Discovery+
Fast jag har hört alla coola barn är på plats.
Du vet de som sitter längst bak i bussen och de som röker utanför rökrutan?
Se till att vara på plats du med, cooling!
Forza Svartvitt!