Inför IFK Göteborg - Örebro SK: Ångestmatchen
Efter en tung förlust hemma mot BK Häcken är oddsen alltjämt höga för Örebro men det är inget nytt under solen. Oddsen minskar dessutom inte när de åker till ett kokande Gamla Ullevi för att försöka sno poäng av Blåvitt i hopp om att klara sig undan nedflyttning.
Å, å, å, å, å, å, å!
Åh vad det låter bra!
Det år å:et i ångest som gör det!
Så tror jag det iallafall låten i fem myror är fler än fyra elefanter gick men jag är inte helt säker.
För även om jag och alla vi andra svartvita har haft möjligheten att gräva ned oss i det trygga förflutna under landslagsuppehållet så vi valt att inte göra det.
För mycket har hänt och för mycket står på spel här och nu för att vi ska vältra oss i nostalgi.
Iallafall just nu.
Först och främst så har Vitor Gazimba fått gå och ja, vad ska en säga om det?
Han fick ju inte det lättaste uppdraget och det konstaterade han, förmodligen lite bittert, när han beskrev för NA att han tog över den sämst tränade klubben med det sämsta anfallet och försvaret i serien.
Oddsen var alltså emot honom redan från början och jag tror helt ärligt att det var en felrekrytering.
Även om Vitor kom in och även fick en ny assisterande tränare så var det fortfarande lite för mycket av detsamma.
Skillnaden mellan honom och Axel är helt enkelt inte så stor sett till spelet eller hur de verkar vara som personer.
Laget försökte fortfarande trilla boll ur backlinjen och någon tydlig offensiv idé verkade inte finnas.
Visst, han fick några nya spelare att jobba med men även det var inte tillräckligt då dessa inte har presterat än så länge.
Så inte undra på att rykten om att han tappat omklädningsrummet läckte ut, huruvida dessa var sanna eller ej kommer vi nog inte få veta på ett bra tag.
Nåväl, till den andra, logiska nyheten som följer den första.
En ny tränare kom in.
Marcus Lantz, demontränaren från södern!
Demontränare kanske är att ta in men han kommer in med en helt annan typ av röst och ett helt annat spel.
Detta är inte en tränare som liknar Axel eller Vitor överhuvudtaget.
Bort med 4-3-3 och possessionfotboll som endast spelas horisontellt och leder till att bollen går ut över sidlinjen.
In med 3-5-2, rakt spel och hårda jävla närkamper!
Det är iallafall det vi verkar få.
Så finlir kanske vi inte får se utan vi kommer se ett till synes mer pragmatiskt lag som kommer likna Lantz förra projekt, Mjällby, mer än Östersund anno 2016-2017.
En ny tränare är alltså på plats och ett nytt spelsystem kommer få se dagsljuset imorgon på Gamla Ullevi.
Göteborg då? Jo, de har väl också rejäl ångest för i nuläget är det dem som sitter på den där kvalplatsen efter Degerfors seger idag mot Halmstad.
Och de har rustat på sitt sätt. Inte i form av en ny tränare förvisso, Micke Stahre sitter kvar, utan istället kraftsamlar de inför matchen.
På plats kommer tusentals Göteborgare vara och Gamla Ullevi förväntas koka imorgon.
Och som grädden på det goa göteborgska moset väntas även Joel Alme sjunga "Nu skiner Poseidon" på innerplan.
Då vet ni att det är seriöst.
För detta är inte något så enkelt som en måstematch, det har mer eller mindre varje match sedan juni varit, detta är en ångestmatch.
En match där insatserna för båda lagen är så höga att den faktiska allsvenska existensen står på spel, må hända att det är viktigare för det ena laget än det andra.
Detta är ju nämligen vad som skulle kunna kallas en niopoängsmatch för Göteborg. För om vi förlorar imorgon, då har vi nio poäng upp till dem och de går då om både Halmstad och Degerfors.
Då har vi Halmstad ovanför oss på kvalplatsen med sju poängs marginal.
Därför gäller det att vi lyckas rida ut den otroligt lokala stormen som kommer befinna sig just ovanför gräset på Gamla Ullevi imorgon 17.30.
För Göteborg kommer gå in med allt dem har i början på matchen för om de lyckas få in ett tidigt mål, då kan de surfa på de Göteborgska medgångsvågorna och bara skölja över oss.
Och hur stoppar en IFK Göteborg?
Med trappor såklart, för att spelartruppen är så gammal.
Hö hö hö.
Nej då.
Men Blåvitt sitter på en trupp med många äldre, erfarna spelare och en av dem sticker ju ut mycket mer än de andra.
Marcus Berg, den mest polariserande spelaren i landslaget någonsin.
Vissa såg nyttan han gjorde för andra anfallare genom det hårda jobbet han la ner.
Andra såg bara målen han sumpade.
Jag tror personligen att vi aldrig har varit närmre ett inbördeskrig än de senaste två mästerskapssomrarna när Marcus Berg spelat.
Men i blåvitt jobbar han hårt OCH gör mål.
På elva framträdanden i år har han gjort fem mål vilket måste ses som godkänt med tanke på hur dysfunktionellt Blåvitt har varit i år.
Nu var det dock några matcher sedan han gjorde mål och i matchen mot Elfsborg senast var han inte med p.g.a. avstängning.
Men imorgon är han tillbaka, likaså Oscar Wendt som haft det lite tuffare i sin comeback i blåvitt.
Utöver det är även Robin Söder, Mattias Bjärsmyr och Gustav Svensson med i truppen och redo för spel i elvan.
Dock vill jag peka ut dessa tre spelare som de stora hoten utöver Berg:
#20 Simon Thern
En bra box-to-box mittfältare som har en bra offensiv spets i sitt spel.
#22 Tobias Sana
Har haft oproportionerligt stort offensivt ansvar i år men gjort det bra med fem mål och tre framspelningar.
#23 Kevin Yakob
Den unga anfallstalangen har haft många lägen i år men har blott två mål än så länge.
Ut med det gamla nya, in med det nya gamla.
Så resonerade nog styrelsen när de valde att låta Gazimba, med sina idéer om en idealisk fotboll gå och istället tog in den mer pragmatiske Lantz.
Ett drag som förmodligen kan ses som den sista justeringen vi får se i denna trupp inför denna höst där allt ska avgöras.
Gazimba fick ett snudd på omöjligt uppdrag sett till truppen och hur de hade presterat, Lantz får ett likadant uppdrag men med samma trupp och ett ännu värre tabelläge än Gazimba.
Lyckas han vända på detta så ska han ha alla pris.
Alla.
Inte bara årets tränare, årets örebroare utan även årets hotellmanager, årets Arbogabo, årets känguru och alla andra pris han kan få.
Givetvis ska även laget få sin belöning för att ha lyckats vända planet efter att den nosdykt mot marken tills det endast skiljde en linjal från marken.
Samma lag som förhoppningsvis har hämtat sig efter förlusten hemma mot BK Häcken.
Förlusten som fick det att kännas som att det var slut men det är inte slut.
Repet har blott förvandlats till ett halmstrå.
Men vi måste greppa det vi kan och om det är halmstrån vi måste greppa så får vi fan göra det.
Vi kan inte sitta här och diskutera bortamatcherna mot Västerås och AFC Eskilstuna och hur kul det kan bli med derbyn mot dem.
Vi kan inte heller se en säsong i superettan som "nödvändig" för klubben, ni förstår väl att en degradering inte bara är sportslig?
Det ligger fler konsekvenser i att åka ur än att ÖSK får spela mot Norrby borta.
Människor riskerar att förlora sina jobb, ÖSK kommer tappa sponsorer och pengar vilket kommer försvaga klubben på alla fronter.
Inte bara a-laget utan även ungdomsakademin som tagit stora steg de senaste åren.
Allt det arbetet, alla dessa livsöden kommer påverkas av att vi åker ner.
Visst, vi kanske ser möjligheter för ungdomsspelare att få speltid i ett ÖSK som åker ner men finns det inte mer att lära sig för en ung spelare i allsvenskan än i superettan?
Jag vet att ni som har invändningar mot detta tänker något i stil med "Det kanske de har men våra ungdomar får sitta på bänken så vad lär de sig där?"
Vilket förvisso är en bra poäng men är en ung spelare bra nog för att starta i allsvenskan så har denna något extra.
Titta på en spelare som Malcolm Stolt kontra Dennis Collander, den ena presterade jättebra i u-laget men fick inte chansen här. Han har fått chansen i Östersund men har inte rosat marknaden överhuvudtaget.
Eller Rodin Deprem, han fick också chansen men var inte bra nog och håller nu på att ta den långa vägen till eliten via Brommapojkarna och division 1.
Så säg inte att det finns positiva saker i att åka ur eller att ställa in sig på att det blir superettan nästa år.
Det är inte över ännu.
Detta lag kommer imorgon befinna sig på ett kokande Ullevi för att försöka greppa halmstrån i stormen.
Vi kan bara hoppas att Marcus Lantz hunnit sätta sin prägel på laget och att de lyckas med detta konststycke.
Att ÖSK kan lyckas bryta sig ur denna tusen gånger låsta kista som de befinner sig i likt Harry Houdini.
Att bli piskade av Malmö FF på bortaplan, att aldrig få ha kul på Östgötaporten (våga vägra platinumcars arena) eller att bli utsatta för tusentals stöddiga stockholmare (och örebroare) varje gång ett 08-lag kommer på besök är att föredra framför superettan.
Jag tar det alla dagar i veckan före ett halvhjärtat derby borta mot AFC Eskilstuna eller en match mot Akropolis på en ekande tom arena i Bromma.
Så kom igen, Jake, Jiloan, Nahir och alla ni andra.
Tiden för finlir är över, nu är det dags att visa att ni kan kämpa också.
Ni har varit lirande syndabockar, nu har ni chansen att bli kämpande hjältar.
Ta den.
Detta blir startelvan, tror jag:
Nahir Besara - Agon Mehmeti
Daniel Björnquist - Kevin Walker - Jiloan Hamad - Benjamin Hjertstrand - David Seger
Andreas Skovgaard - Nasiru Moro - Michael Almebäck
Bobby Allain
Matchen sänds på Discovery+ och börjar 17.30
Forza Svartvitt!
