Inför Örebro SK - Gefle IF: Gevalia smakar fan
ÖSK förlorade mot topplaget Utsiktens BK senast och nu väntar ännu ett i raden av alla ångestmöten. Denna gång mot Gefle IF på hemmaplan.
Det är mörka, pissiga tider nu.
Det har varit så ett tag, ett par år, nu när jag tänker efter och det kommer fortsätta vara det ett tag till.
ÖSK torskade senast mot Utsikten, topplaget med sju vinster på tio matcher och blott en förlust.
Tänka sig, BP och Utsikten kanske byter plats när säsongen är slut.
Ett publiklag byter plats med ett annat och vi kan bara titta på avundsjukt.
Detta mardrömsscenario måste vi dock motverka.
Inte bara vi i ÖSK men hela superettan, vi kan inte tillåta lag som Utsikten att ta klivet upp.
En sak om Skövde gör det, de har iallafall någon sorts underlag men Utsiktens publik består av närmsta vänner och släkt och personer som går in på Bravida för gratis wi-fi.
Äsch.
Den där förlusten sitter fortfarande kvar i kroppen likt en infektion men vi får lov att släppa den och lägga fokus på morgondagen, när Gefle kommer på besök.
Gefle, denna anrika klassiker till klubb som efter flera år av osmiumtungt mörker hittat sin väg tillbaka till eliten.
Gefle, som många andra lag, ligger ovanför oss i tabellen.
Men inte 13 poäng ovanför oss som ovan nämnda Utsikten, utan en poäng mer.
Det är alltså dags för ett till ångestmöte för ÖSK!
Vänta nu, när jag tänker efter är alla möten för ÖSK ångestmöten.
Alla matcher är värdemätare och alla matcher är sexpoängsmatcher.
Det är kanske dags att sluta prata om dessa begrepp kring ÖSKs matcher, att sluta rama in ÖSKs matcher i ångest och höga krav.
Det verkar ju inte hjälpa laget att sätta krav eller ha förväntningar på dem, det har visat sig kontraproduktivt.
Så, ÖSK, ta er an Gefle som vilken match som helst.
Gefle som kommer från en förlust i ""derbyt"" mot Sundsvall, det är ju bara 21 mil mellan orterna.
Med denna logik kan man kalla ÖSK AIK för ett ""derby"" då det är knappt 20 mil mellan orterna.
Iallafall, det blev torsk för Gefle.
1-3 slutade matchen efter att Engblom, Bengtsson och Simba sänkt hemmalaget redan i första halvlek och Leo Englunds mål i 65e minuten visade sig vara intet mer än ett tröstmål.
Med denna förlust landar Gefle på en tolfteplats i tabellen, precis ovanför kvalstrecket.
Det är en bra position för Gefle som många har tippat i botten av årets tabell men en tredjedel in så ligger de på säker mark.
Gefle som inför säsongen plockade in ett par meriterade spelare (med superettanmått) i York Rafael, Adrian Edqvist, Robin Wallinder och mest meriterad av dem alla Anton Lundin.
Lundin som därmed återförenats med sin tvillingbror Oscar.
På tränarbänken har de Mikael Bengtsson, som förövrigt är far till Sundsvalls målskytt Johan Bengtsson.
Där snackar vi om konstig stämning under middagen.
Mikael var den som gjorde det omöjliga och tog upp Gefle till superettan igen.
Tätt före Sandvikens IF, deras stora rivaler och danspartner i det riktiga derbyt i regionen.
Denna uppflyttning hade inte varit möjlig utan Leo Englund, lagets stora målskytt under säsongen, tätt ackompanjerad av Antonio Yakoub, vars namn ni kanske känner igen.
Han var ju nämligen och tränade med oss men vi valde att inte gå vidare med honom.
Ännu ett "sliding doors" ögonblick likt Victor Edvardsen.
Utöver Englund och Yakoub bör vi hålla koll på dessa tre i Gefle:
#? Constantino Capotondi
Ung mittfältare från talangfabriken Sollentuna.
#29 Marcus Rauschenberg
En återvändande försvarare som var med Gefle när de åkte ur allsvenskan 2016.
#44 Iu Ranera
Ännu en bekanting för oss ÖSKare på Gefles mittfält.
I denna del av rapporterna brukar jag skriva upp matchen ur vår synvinkel men jag känner att ju färre ord, ju bättre.
Dessutom är det ingen idé att spekulera i startelvan då så många av våra spelare antingen är skadade, sjuka eller både och.
Därför säger jag detta och enbart detta:
Vinn, för guds skull.
Och Gevalia är vårt lands sämsta kaffe, tvi!
Matchen börjar 17.00.
Var där och ge ditt stöd!
Forza Svartvitt!
