Krönika: Den obeskrivliga magin
Det är som är något lika vackert som svårt att exakt ta på. Att kliva in på Behrn Arena och se ÖSK spela sin första match skapar olika känslor varje år. Men det finaste är allt någonstans ändå är detsamma – även om mycket kan ha förändrats. Hur kyligt den än må vara under den bistra årstiden skapas det alltid en enorm värme bland de trogna supportrar som tar sig till Eyrafältet fyllda av förväntningar, hopp och drömmar om stora tider.
Mitten av januari. Festligheterna kring jul och nyår är borta sedan länge. Till våren och varmare tider dröjer det alltjämt länge. Allt som oftast är det kallt, minusgrader och ytterst mörkt i takt med att svenskarnas plånböcker inte är av de allra största slagen.
Det är en period som är kämpig, på många olika sätt, men när ungefär halva månaden har passerat vaknar vi ÖSK:are till liv.
I regel drar nämligen laget igång säsongen på allvar med sin första träningsmatch. Skeendet får knappast staden Örebro att stå still, men för oss med extra stort intresse och som lever och andas svartvit luft dagligen händer något inombords.
Det byggs upp en spänning som bara riktiga supportrar kan förstå. Vintertröttheten lämnar oss, i alla fall för en stund, och förväntningarna stiger i takt med att först en matchtrupp och sedan en startelva presenteras. Nu ska vi få ett par första intryck av nyförvärven som gjorts, spana in nya talanger och både få ge ris och ros efter att ha tagit fram våra fotbollsglasögon som varit instoppade i garderoben över årsskiftet.
Naturligtvis läser vi på en aning om motståndet, inte sällan hör det hemma i en lägre serie likt Linköping City som gästade ÖSK för att premiärspela för tredje året i rad i helgen, och ser framför oss hur de besegras i den första av många stora segerskalper som ska tas under säsongen.
Band som alltid vinner
18 januari 2020 var ingen kylig dag utomhus. 150-åriga värmerekord har uppmätts, bland annat i Örebro, under månaden. Det skadade så klart inte. Men en dag som denna hade det kunnat vara hur kallt som helst. Gemenskapens gemytlighet hade ändå krossat väderleken.
En ovanligt stor skara samlas på lokala pizzerian Engelbrekt, ett inlägg eller ett riktigt väl preciserat inkast från Behrn Arena, för en uppladdning. Redan där är vinterns utmaningar och påfrestningar glömda. Supportrar av olika slag, med helt skilda livshistorier, bakgrunder och framtidsdrömmar förenas av en gemensam sak: Kärleken till Örebro SK.
Känslorna och passionen blir ännu tydligare och banden än mer stärkta när vändkorset passeras för första gången det här decenniet och ett 50-tal personer samlas längst ut på huvudläktaren för att blicka ut över konstgräset.
Träningsmatch, absolut, men sångerna och ramsorna finns där från första avspark. Glädjen att vara tillbaka på en av platserna där trivseln är som bäst är stor.
Övriga läktare är relativt tomma, men det bekommer verkligen inte oss som längtat flera månader och äntligen får se vårt lag igen.
Nivån i spelet pendlar. Samtalstonen höjs och spelsystem diskuteras. Var ska nyförvärven bäst gå in? Vad talar för att defensiven blir stabilare än förra säsongen? Hur många mål kommer Erik Björndahl att göra? Det är precis som det ska vara.
När nyligen nämnde Björndahl pangar in 2020-talets första mål vet jublet inga gränser och tankarna om att en ny stjärna har tänts på svartvita himmelen föds. Det är precis som det ska vara.
Sätts på prov
I andra halvlek sjunker temperaturen och fler och fler börjar huttra en aning. Det är precis som det ska vara. Den första, av väldigt många, prövningar för säsongen för oss ÖSK:are.
En juniorbetonad startelva spelar ut ambitiösa och spelskickliga division 1-laget Linköping City och siffrorna drygas ut till 4–0. Det är inte precis så det alltid har varit. Löften som Noel Milleskog och Olle Brorsson skriver in sig i målprotokollet med två respektive en fullträffar var.
Kommer någon av dessa två, eller någon eller några av de andra yngre som också levererade, att bli riktiga stjärnskott? Det är det ingen som vet i skrivande stund. Men att måla upp sina egna bilder och fantisera om hur framtiden ska bli är det extra lätt att göra en dag som denna.
Jag hälsar på flera bekanta ansikten genomgående under dagen. Alla när vi på en optimism och delar hoppet om att just 2020 ska bli ÖSK:s år, att Axel Kjäll får ihop ett lag som skräller och slåss i toppen av Allsvenskan.
Klockan är strax före 15 när det första besöket för säsongen på Behrn Arena har passerat revy. Nu är vi äntligen igång igen. Det blir en kort promenad till familjens övernattningslägenhet på Öster.
Allra mest betydelsefullt
Väl sittandes i soffan börjar funderingarna att tillta. Hur många slutsatser går det att dra av det här? Förmodligen inga alls. Truppen är långtifrån klar och spelare lär både tillkomma och lämna. Sedan är ju flera av konkurrenterna ruskigt starka och har svarat för fina värvningar. Och framför allt spelar Linköping City ändå två divisioner under ÖSK.
Det viktigaste är dock inte hur startelvan ser ut lördagen den 4 april mot Djurgården på Behrn Arena eller hur de första, svåra bortamatcherna hanteras. Inte just nu.
Det som värmer mest är i stället att Örebro SK igång med sitt fotbollsspelande och att vi supportrar har skapat vårt första minne för året. Fler sådana kommer det att bli, oavsett hur laget presterar på planen.
Jag ler inombords när jag slår på TV4 för att se prestigemötet Frölunda–Färjestad i ishockeyns SHL, stänger ögonen och drömmer mig bort för en stund. Snart står vi där igen tillsammans, människor som aldrig hade träffat varandra och byggt fina vänskaper utan ÖSK:s inblandning.
