Krönika: Det svartvita ljuset i virusmörkret
Den 14 juni 2020 är folkfesten stor, glädjen enorm och umgänget bättre än någonsin när ÖSK tar tre poäng i snygg stil inför fullsatta och jublande läktare på Behrn Arena. Är det ett rimligt scenario sett till allt som sker i samhället? Högst tveksamt. Men i fantasins värld är spelrummet fritt och just positiva drömmar är det som håller en uppe när allt känns som tyngst i mardrömsliknande coronatider.
Coronavirusets hiskeligt otäcka, snabba framfart har drabbat miljontals människor och kostat hundratusentals livet världen över.
Sverige är inget undantag – varken sett till människor som råkat illa ut av den vidriga sjukdomen rent fysiskt eller fått sin livssituation totalt upp- och nedvänd med förlorat jobb eller förändrad utbildningsform.
Även om idrott och allsvensk fotboll så klart är ytterst sekundärt i spåren av den hemska pandemin går det inte att säga något annat än att vi är många som lider av dess frånvaro.
En viktig del av det sociala sammanhanget, en fantastisk gemenskap och en stor höjdpunkt i en vardag som annars kan te sig vara ganska beige har liksom bara försvunnit. Ett liv utan Örebro SK är, trots att saker återigen ska sättas i största och mest respektfulla perspektiv, inte samma sak.
Att inte få smälta in i atmosfären som alltid skapat glädjeämnen, nya kontakter och vänner och någonstans alltid funnits där som en trygg stöttepelare när ingenting annat i tillvaron riktigt fungerat föder en enorm tomhet som är svår att ta på och beskriva.
Påtvingad ensamhet
När inte ens ÖSK finns att tillgå är det … ja, ingenting som är sig likt och en situation som är fruktansvärd skrämmande. Då är det svårt att inte bli illa till mods och fundera på vad det är som händer egentligen.
Trevliga resor till Örebro och uppladdningar och häng med personer som jag inte är särskilt lik men förenas med tack vare vår kärlek till Örebro Sportklubb har förbytts till ensamma långpromenader genom ett ödsligt Stockholm i perioden av social distansering.
Beskedet om nya träningsmatcher, visserligen publikfria men likväl tv-sända, tände ett hopp och gav ett litet leende på läpparna.
Men när Folkhälsomyndigheten genom statsepidemilog Anders Tegnell kort därefter satte stopp för tankarna var gamnacken tillbaka. Beslutet är naturligtvis helt rätt sätt till att takten på smittspridningen alltjämt måste minskas. Det kändes ändå som ett slag i magen som fick en att tappa luften. En indikation om att det liv vi tidigare känt fortsatt ligger en bra bit bort.
Målar upp ett eget scenario
Dagen efter sträcktes näven åter i luften. SEF (Svensk Elitfotboll) bekräftade att det preliminära datumet för Allsvenskan 2020 är satt till den 14 juni. Yes! Äntligen! När kommer hela spelschemat? löd de första tankarna.
Plötsligt var jag där. Med en öl eller annan kall eller varm dryck i min hand, i sällskap av vänner vars hjärtan pumpar svartvitt blod ut i ådrorna i varje slag och som förstår mig till fullo utan att vara nära att känna mig till 100 procent. På en arena, antingen i Örebro eller annan del i landet, där solen skiner och ÖSK gör upp med en bättre eller sämre motståndare.
Just söndagen den 14 juni blir den där efterlängtade succépremiären som vi drömt om. En 2–0-seger över AIK, Malmö FF eller Hammarby inför ett fullsatt Behrn Arena. Eyravallen kokar av feststämningen som skapats av energin från Västra Stå och ÖSK gör en helgedigen laginsats kompletterad med ett par fina individuella prestationer.
Den 25-gradiga temperaturen värmer och örebroarna fylls av optimism och lycka efter en lång och prövande paus från såväl som ÖSK som andra kryddor som höjer humöret. Fullträffen sätter tonen för klubbens framtid och 2020-talet blir decenniet där klubben börjar att nå sin vision om att spela en attraktiv fotboll inför utsålda läktare och utmana om allsvenska medlemmar på allvar på regelbunden basis.
Att bestämma sitt mindset
Snart vaknar realisten inom mig till liv. Är det särskilt troligt att visionen om hur den allsvenska återstarten blir så bra som när jag stänger ögonen och förflyttar mig mentalt? Inte direkt.
Sett till hur det ser ut i nuläget känns det allt annat än givet att det blir någon allsvensk fotboll den 14 juni eller ens i sommar. Dessutom ska det nog ännu mer till om det ska bli inför publik. Och så ska ÖSK få till det och höja sig flera snäpp jämfört med de tidiga träningsmatcherna under den ytterst ryckiga och märkliga försäsongen.
För en gångs skull vill jag verkligen ha fel.
Det är också min dröm om att det blir bättre än väntat och klackarna i taket som skjuter till en extra portion drivkraft. Positiva tankar kan bära långt. Bara bilderna i huvudet om en allsvensk premiär med ÖSK-vänner ger mig rysningar.
Coronaviruset har inneburit flera viktiga lärdomar. En sådan är vikten av Örebro SK och människorna runt klubben, att inte ta den världen för givet. Oavsett när vi ses igen, skålar och stöttar vårt älskade lag i såväl med- som motgång är det inget tvivel om att det kommer att kännas likadant som tidigare: Helt fantastiskt och kanske till och med ännu bättre än förut.
Fram tills det blir dags att träffas bär jag min nyköpta vårjacka med ÖSK-emblem och lyssnar på Millencolin i hörlurarna runt om i huvudstaden. Det ger mig styrka i dessa svåra, oförutsägbara tider.
