Krönika: Stefan Lundin - den dolda ÖSK-hjälten?
Nu får laget inte kritiseras om man tar tre poäng. Nu är allt frid och fröjd. Snart är det dags för julafton och vi får krypa in i våra mysiga hem. Riktigt så enkelt är det inte. Inte ens den mest naiva versionen av "Rödluvan" kan gå på att spelet såg bra ut mot Assyriska. Laget skapade ett fåtal målchanser för att Assyriska gav oss dem.
12-åring. Usel krönika. Pajas. Sopa. Du behöver nog kärlek. Många har kommentarerna varit efter min första gästkrönika som jag skrev i eftermiddags där jag tydligen målade "fan" på väggen eftersom jag, gud förbjude, kritiserade mitt egna lag. Så länge laget tar tre poäng finns den heliga andemeningen: "Låt det se ut hur illa det vill, så länge vi vinner matcherna".
Det är en otroligt intressant reflektion. Det var också det som gjorde Stefan Lundin väldigt impopulär bland stora skaror hos ÖSK-fansen. Trots 1-0-segrar och tråkigt spel på hemmaplan och taktiken att gå för 0-0 på bortaplan. Men nu blåser det tydligen mer öppna vindar bland "oss" supportrar. Nu får laget inte kritiseras om man tar tre poäng. Nu är allt frid och fröjd. Snart är det dags för julafton och vi får krypa in i våra mysiga hem. Riktigt så enkelt är det inte. Inte ens den mest naiva versionen av "Rödluvan" kan gå på att spelet såg bra ut mot Assyriska. Laget skapade ett fåtal målchanser för att Assyriska gav oss dem.
Att man kritiserar en klubb är helt förbjudet och man får utstå mycket lustiga kommentarer. Hata på ni, jag skrattar bara åt det.
Men vill verkligen belysa problemet att Saeid och Holmberg, som var bra i avslutningen av Allsvenskan, borde kunna vara mer framstående och dominanta i vad som är en sämre liga. Så har tyvärr inte fallet varit. Och när samma spelare får förtroende efter förtroende, utan att ta chanserna så måste man kunna ifrågasätta både spelarna och tränare. Jag är den första att hylla dem när de gör en bra insats, jag lovar på mitt svartvita hjärta.
I dag pratade jag med en före detta ÖSK-spelare som har gjort flertalet säsonger i ÖSK och han var också väldigt kritisk till innermittfältet, jag citerar: "De ger bort för många bollar, och gör det enkla svårt".
Ängelholm borta på fredag är en supersvår match. Minns hemmamötet som kunde slutat hur som helst efter att Ängelholm fått två jättelägen i slutminuterna, men tack att vår strålande keeper, Oscar Jansson, har reflexer snabba som blixten. Nu kommer det troligtvis inte gå lika enkelt. Staaf och Barny vill nog annat. Då är som tur är stabila kapten Wikström tillbaka. Det känns tryggt.
Summa summarum från första krönikan eftersom jag var så "otroligt" negativ.
- Jag sågade att ett topplag backar hem och satsar på kontringar på hemmaplan när man möter lag från tabellens nedre skikt.
- Jag kritiserade Kalle Holmberg och Mohammed Saeid för att de inte levt upp till förväntningarna man hade på dem. Nämnde också att Kalle gjorde en riktigt bra försäsong och att Mohammed har tappat först efter sin skadeperiod eller ramadan eller vad folk nu vill kalla det.
- Jag kritiserade också varför ÖSK skriker ut långa reklamer mitt i pågående spel. Detta var det som jag egentligen var mest irriterad på från min ståplats.
- Samt att Nordin Gerzic inte är den lysande spelare han än gång var.
Jag har följt klubben i ett par decennier så ni kan negligera att jag är 12 år gammal. Ni kan också utesluta att jag behöver kärlek, det har jag både via mitt svartvita hjärta samt på det privata planet. Däremot kan jag vara en pajas och sopa som skrivit en usel krönika. Men det kan jag stå för.
Avslutar med ett Nalle Puh-citat:
För den outbildade är ett A bara tre pinnar.
Heja Svartvitt!