Landskrona BoIS - Örebro SK 2-1: Detta kommer inte att gå
ÖSK förlorade en viktig match borta mot Landskrona där de hade chans hänga på toppen av tabellen. Istället blev det en förlust men trots att resten av toppen också tappade poäng känns framtiden mörk för ÖSK och deras förhoppningar om allsvenskt spel 2023.
Jag brukar ofta skriva om matcher dagen efter.
Det är för att jag inte vill skriva i affekt, speciellt efter förluster för då är jag riktigt arg.
Då är det bäst att vänta en dag och kyla ned sig lite.
I detta fall har jag väntat två dagar men det är inte för att jag är arg.
Det är för att jag är besviken, väldigt besviken.
Konstant luras en in i en falsk förhoppning om att ÖSK ska göra en glad.
Just denna dag kommer ÖSK göra mig glad.
Just den här dagen.
Men det blir sällan så med detta eländiga lag.
Hemmapremiär mot ett storlag? Vad sägs om en förlust?
En hängmatch för att ha en chans på europa? Åh, det låter som att en förlust passar bra.
Derby eller rivalmöte? Det blir en gammal hederlig förlust.
Hela tiden händer det här.
Det är inte undra på att medgångssupportrarna inte kommer, det finns ju ingen medgång, ingen våg att rida på.
Den våg som byggs upp är oftast en anomali, ett undantag och den tar dig inte mycket längre än rakt in i några vassa klippor.
Kanske borde vi ha sett detta komma redan efter Noramatchen.
Ja, det är ju så att Nora skall ha beröm för att enbart förlora med två bollar men de är ett lag i division 4!
Vi skall krossa Nora varenda dag i veckan, femtiotvå veckor om året.
Vi tappra få, vi som fortsätter kolla på matcherna och verkligen engagerar oss för att göra denna klubb bättre när ingen annan verkar ställa upp, vi förtjänar bättre.
Vi har druckit svartvit kool-aid så länge nu att jag börjar undra om det inte är dags att spotta ut skiten.
Det bästa du kan göra som ÖSK supporter det är att inte ha några förväntningar alls, apatin är din vän.
Chansen blir då större att du inte blir besviken.
Det leder visserligen till en grå tillvaro men om det är vad som krävs för att orka vara svartvit får det väl vara så.
Nej, ni kanske tycker jag drar för stora växlar av det här.
Det är ju "bara" en 2-1 förlust borta mot Landskrona, många timmar bort från Örebro och dessutom spelas matchen på naturgräs.
Naturgräs som förövrigt är olagligt? Eller minns jag fel? För inte kan vi väl spela fotboll på något som genomgår fotosyntes? Mer plast!
Siffrorna, förhållandena och allt annat till trots är det sättet vi förlorar på som gör mig så besviken.
Vi kan inte forcera, vi blir bolltittande som bara den när Landskrona gör 2-1.
Herregud, alla spelare tittade mot bollföraren och missade helt att en spelare fick ett utmärkt skottläge på andra sidan straffområdet.
Men det värsta med hur vi förlorar och hur det har sätt ut när vi förlorat, det är att INGEN RÖR SIG.
Det är så otroligt stillastående! Jag skäms över att se det och att ingen tar en löpning för någon annans skull.
Det blir så lågt bolltempo, så förutsägbart och värst av allt ger det alla medelåldersgubbar legitimitet när de säger att "de hade kunnat göra det bättre"
För med "det" menar de att röra på sig utan boll för de hade de säkert kunnat göra.
Än värre blir det när vi måste använda Hussein Ali på kanten även fast han visat sig helt inkapabel som högerback i år av någon anledning.
Än mer ledsamt blir det när Lucas Shlimon, som dragits med skadeproblem, spelas från start och skadar sig nästan direkt.
Än pinsammare blir det när hans ersättare, Jiloan Hamad, som också haft skadeproblem inte lyckas slutföra matchen och byts ut skadad han med.
Än mer konstigt blir det när vi kan konstatera att Victor Mpindi, den stora sexan, kommer återvända till Danmark och skeppas vidare.
Än tråkigt blir att Vincent Thill väljer att återvända till Poltava i det konstant bombarderade Ukraina (där ett köpcentrum sprängdes nyligen) istället för att stanna.
Vi ska tacka alla gudar, förfäder och naturkrafter att alla andra lag i toppen gjorde som oss och tappade poäng.
Det är blott fyra poäng upp till kvalplatsen, precis som innan men skillnaden från innan denna match är att jag inte längre tror att vi kommer ta in det försprånget.
Vi kommer inte vinna matcher med ett spel där det går så långsamt att vi kan se konstgräset växa framför ögonen.
Vi kommer inte vinna matcher om vi inte får till några avslut.
Vi kommer inte vinna matcher om vi fortsätter spela med sju mil mellan lagdelarna vilket gör oss sårbara för kontringar och isolerar våra anfallare.
Örgryte väntar härnäst.
De lyckades ta en poäng mot J-Södra senast men ligger alltjämt kvar i tabellens bottenskikt.
Skulle inte förvåna mig om de vinner mot oss nästa vecka.
Jag, precis som många andra, kommer erbjudas ett glas till av svartvit kool-aid innan nästa match.
Det kommer komma smygandes, den naiva optimismen som gör dig blind och dåraktig och den kommer göra att denna cykel återupprepas.
Besvikelse, förhoppning, besvikelse, förhoppning.
Jag rekommenderar er att inte ta det denna gång.
Om vi ska kunna rädda den här säsongen måste vi vara nyktra framöver.
Vi måste inse att det behöver ske förändringar i spelet och i truppen.
Vi kan inte spela en stillastående fotboll och vi måste ersätta Mpindi och Thill.
Vi måste gå upp i år.
För vem vet vad som kommer ske om vi inte gör det?
Kommer vi orka se ett ÖSK i superettan 2023 som förmodligen tappar 70% av truppen om vi inte går upp?
Kommer sponsorerna och supportrarna verkligen orka med? Kommer vi få lov att flytta från Behrn arena?
Jag anar mörka tider om inte något sker snart.
Fyfan, det är inte lätt att vara svartvit.
