Örebro SK - Hammarby IF 2-1: Sista gången

ÖSK avslutade allsvenskan på bästa sätt när de slutligen lyckades bräcka den grönvita muren som Bajen och Oliver Dovin stod för. Nu när allsvenskan är över kan vi därför fira klubbens bästa tabellplacering sedan återkomsten till allsvenskan 2014 och minnas tillbaka på en säsong som innebar en välbehövlig distraktion från pandemin.

Spel mot ett mål
ÖSK var bestämda tidigt.
Dagens motstånd, storlaget Hammarby, skulle gå de andra storlagens öde till mötes.

Och det var nära att denna önskan manifesterades i verkligheten tidigt när Romain Gall på ett läckert sätt bröt en passning och drev fram bollen till Agon Mehmeti som kom fri.
Men Mehmetis avslut höll varken den klass som Deniz Hümmet eller Rasmus Karjalainens avslut hållit under hösten och skottet som gick rakt på Oliver Dovin räddades enkelt.

Rostigt, var ordet.

Sedan följde en period där lagen böt boll med varandra men inte många chanser.
Däremot tog Richard Magyar ett gult kort, lägg det på minnet.

Sen, i den sjuttonde minuten, hände det.
Det var som om ÖSK hade kikat på min (och många andras) önskelista och bestämde sig för att kryssa av två önskningar på en gång.
För i sjuttonde minuten får vi en hörna, som visserligen nickas bort, men Nahir Besara får chansen att slå in bollen igen och vem dyker upp om inte Andreas Skovgaard?!
ÖSK tar ledningen! På en hörna! Och det var dansken som gjorde det! Hans första tävlingsmål någonsin också!

1-0 till Örebro i den sjuttonde minuten och Skovgaards målfirande var som en förväntade sig.
Lugnt och samlat men alla vet att innerst inne brinner han när det är match.
Och visst fick vi se ett litet leende ändå.

Därefter följde fler chanser för de svartvita när Gall fick avsluta på volley och David Seger rörde sig till ett fint skottläge som båda räddades av Dovin.
Efter detta hade dock Besara den bästa chansen när han och ÖSK kom 4-mot-2 men istället för att passa Seger bombade han ett skott över.
Själviskt, kan en tycka men han har ju satt skott i krysset förut...

Vände det för Bajen efter detta?
Hittade Alexander Kacaniklic och grabbarna energi?
Nä, Richard Magyar hittade däremot ett rött kort efter att ha kommit in hårt i en tackling på Hussein Ali.

Eller, det såg ut att vara hårt men jag är lite tveksam ändå.
Men rött blev det.

Några minuter senare fick Hümmet ett superläge att göra 2-0 men hans rappa avslut mot Dovins högra stolprot parerades med en minst lika fin räddning.
Bajens anfallsspel från förra säsongen som skördade sån framgång fanns inte i denna halvlek och Dovin höll kvar dem i matchen.
1-0 till ÖSK i halvtid.

Spel för ett mål
Tanken var nog att denna chanskavalkad skulle fortsätta i andra halvlek men det gjorde den inte, istället hittade Hammarby vägar framåt, främst via Gustav Ludwigson.

Romain Gall, som gjorde en bra första halvlek, fortsatte i början av andra att stundtals briljera med sin teknik som tog honom till Malmö FF.
I den femtioandra minuten dribblade han sig in i straffområdet på ett silkeslent sätt och försökte hitta igenom och förbi Dovin som tyvärr parerade avslutet.
Eller om det var en passning, det kommer vi aldrig få veta.

Efter den chansen började det bli....lite svettigt för ÖSK.
Ytterbacken Mohanad Jeahze fick en finfin djupledsboll av Abdul Khalili och tvingade ut Oscar Jansson som fick göra en viktig räddning.
Direkt därefter kombinerade sig ÖSK framåt och Hümmet fick se sitt avslut blockerat.

Matchen började svänga. Vilket hade varit normalt om det var elva mot elva men nu var det elva mot tio och så här fick det inte se ut.
Kort därefter trodde vi dock att ÖSK återtog ledningen, i ungefär en millisekund trodde vi det iallafall.
Men Galls dribblingsrädd och skott, som Dovin släppte retur på, som Mehmeti satte i målet, blev avblåst för offside.

Några minuter senare blev saker och ting mycket värre för ÖSK när Ludwigson, den ständigt springande Ludwigson, sköt direkt på en passning från Jeppe Andersen och fick se sitt avslut från kanten gå in bakom Jansson.
1-1 i den sextioåttonde minuten och faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan, var allt en kunde säga om det.

Och några minuter efter det var det återigen nära att saker och ting blev mycket, mycket värre för ÖSK när Abdul Khalili bombade från distans och såg sitt wobblande avslut gå tätt över ribban.
Detta hade varit okej i vanliga fall men vi var ju en man mer, inte okej! Inte okej någonstans!
Det vore inte ens okej om det såg ut så här i division sex mellan Hällefors AIF och Järnboås IF!

Jag tror inte Besara tyckte det var okej iallafall för han försökte återställa ordningen när han fick en passning av Seger centralt men...
Denna Dovin, han ska ha credd, för han räddade även detta låga, pressade skott som såg ut att gå in i nedre hörnet men Dovin var där.
Såklart!

På den efterföljande hörnan var Benjamin Hjertstrand, som ersatte avstängde Michael Almebäck, uppe och nickade men hans hårda nick gick tätt över.
Det är väl han som får ta över målproduktionen på hörnorna nästa säsong men då får han se till att sikta in sig tills dess.

Medan Ludwigson fortfarande sprang så fanns möjligheten för honom att få bollen, vilket han fick i den sjuttioåttonde minuten av Abdul Khalili men hans avslut på volley i straffområdet höll superettanklass och gick utanför.
Tur för oss då en målskytt som Ludwigson förmodligen hade satt den där en annan dag.

Kort därefter var det dags för Karjalainen att göra sin närvaro känd när han från ett "Marcus Pode mot Elfsborg-läge" sköt men avslutet räddades, givetvis, av Dovin.
Ett antal minuter senare, i den åttiotredje minuten, var det återigen dags för Gall att göra en bra aktion som inte belönades.
Denna gång var det en SCUD-missil till skott som satt i ribban, den förtjänade att segla lite lägre men sånt är livet, vissa fina avslut sitter i ribban.

ÖSK hade skapat chans på chans på chans samtidigt som Bajen, på något ologiskt vis, hotade mer med en man mindre.
Precis som Elfsborg gjorde i våras, för er som kommer ihåg.

Men ÖSK hade ett sista ess i rockärmen, en sista spelare i den breda trupp vi använt i år, som vi kunde kasta in. Ett ess som Billborn inte kunde matcha med det han hade i sin hand.
För på tal om vad en har i sina händer, så hade Dovin inte något grepp. För det hade han behövt när hörnan, slagen av Gall som fick vad han förtjänade, gick mot Dovins nävar men där var Erik Björndahl och mötte den med huvudet.

På ett vårdslöst sätt gick han in i den duellen, precis som han gått in i alla dueller i år, och offrade kropp och knopp för att hjälpa laget.
Och denna gång, hördes ingen vissla.
Denna gång, gick bollen in i mål och Erik fick jubla precis som alla andra jublade, när ÖSK tog ledningen i den nittionde minuten.

Men ett sista test väntade ÖSK, Billborn slängde in sin spader kung när Ludwigson, vem annars, fick nicka och nicken såg ut att bli bra.
Men om ett skott är bra så är Janssons räddning oftast bättre och det var den den här gången, precis som alla andra gånger, när han dök ner mot stolproten och räddade nicken.

ÖSK höll sedan undan och vann säsongens sista match med 2-1 och besegrade Hammarby för första gången på fyra år.
Dessutom passerade man dem i tabellen och slutade sjua, vår bästa tabellplacering sedan 2014.

Poetiskt, vackert, rättvist.

Matchens bästa spelare:

1. Romain Gall
Var det hans bästa match i ÖSK? Det var det.

2. Nahir Besara
Spelar där det behövs och gjorde det bra centralt bredvid Nordin Gerzic.

3. Oscar Jansson
Räddar i avgörande lägen, nu ska han få chansen att göra det på en högre nivå än allsvenskan.

Bäst i Hammarby: Gustav Ludwigson eller Oliver Dovin, ni får bestämma.

Matchfakta
Örebro SK - Hammarby IF 2-1 (1-0)
1-0 Andreas Skovgaard (ass. Nahir Besara)
1-1 Gustav Ludwigson (ass. Jeppe Andersen)
2-1 Erik Björndahl (ass. Romain Gall)
Skott på mål: 6-3
Varningar ÖSK: Nahir Besara, Agon Mehmeti, David Seger
Varningar Bajen: Richard Magyar (rött), Mads Fenger, David Fällman

Då var det över.
Det har varit tacksamt att ha allsvenskan att luta sig mot under ett mentalt tufft år.
Eller ja, det har iallafall varit stundtals mentalt tufft för mig men jag är väl inte ensam om att ha känt så?

Det är tacksamt att fokusera på fotboll, att fokusera på detta lag när saker och ting varit så konstiga.
Det var skönt att tänka på Robin Books sena avgörande mot Djurgården.
Det var skönt att tänka på våra (naiva) möjligheter borta mot Peking som aldrig infriades.

Det har varit skönt att ha haft ÖSK och allsvensk fotboll som spelades under året.
Och när vi summerar säsongen för ÖSK så kan vi göra det med ett leende på läpparna.

ÖSK hade en magisk höst där vi hade många fler kockar som stod bakom den ljuvliga stuvningen än 2014, då var det Marcus Pode, Alhassan Kamara och den ofta bortglömda, Daniel Sobralense, som gjorde det. Men i år var det så många att det är svårt att peka ut enskilda spelare men två sticker väl ändå ut.

Nahir Besara, en man vars säsong jag absolut inte såg komma. Visst, poäng skulle komma men så många? Så frekvent? Nej, det såg jag inte.
Oscar Jansson, hans säsong såg man komma men han höll också en jämn nivå och gjorde inga misstag och få mål kan en belasta enbart honom för.

Båda av dessa och förmodligen några fler, måste vi nu säga hej då till.
Och ett stort tack ska dem ha.

Sen ska vi ha i åtanke att vi säger hej då, för stunden, till några förhoppningsvis.

Tack och hej då Hümmet, Gall, Jansson, Besara och Skovgaard.
Ni gav oss något att glädjas åt i år när det inte fanns mycket glädje att prata om och vi hoppas ni förstår att vi gav er kärlek tillbaka även om vi inte var på plats.

Vi hoppas få se er igen, snart.

Men några andra kommer vi få se nästa år och det är mycket glädjande.
David Seger, vars insats idag fångar allt som han är.
Kämpande, smart och kreativ.
Förläng med honom nu, Axel.

Hussein Ali, som verkligen fått sitt genombrott i år och kan han sikta in sig lite bättre med inläggen och tuffa till sig defensivt så är han en man för landslaget.

Erik Björndahl, som fått säsongen spoilerad av skador och konkurrens visade i att han kan bli en viktig resurs för oss nästa år med sitt spel.

Benjamin Hjertstrand, som i denna match var riktigt bra och som jag vet kommer bli bättre nästa år, det finns en publikfavorit i honom. Vänta bara.

Det finns många fler att nämna men Axel kommer få jobba hårt inför nästa säsong för att kunna matcha denna höst.
Men han har visat att han har stora styrkor bredvid planen när det kommer till spelare.
Vilken överraskning har han på gång för oss? Ännu en talang från division ett? Eller ett till briljant lån?

Oavsett vad det blir så ska givetvis han, och tränarstaben, ha ett tack.
Förlåt mig för att jag inte trodde på er och alla de saker jag skrev efter matchen i Varberg.
Men ni, och alla ni som läser, vet att jag har klubbens välmående i åtanke när jag skriver att någon borde avgå eller petas.

Detta var sista gången på länge vi fick se dem och vi bör njuta av minnena dem gav oss.

Nu väntar en lång vinter och summa summarum så har vi ändå gjort detta år svartvitt.
Som när exakt 49 personer välkomnade ÖSK efter matchen mot Djurgården.
Eller när vi eldade bengaler inför matchen mot Peking och eldade igång spelarna.
När vi firade Gerzics 300:e match i ÖSK.
När Fabio skadade sig och supportrarna kraftsamlade för att ge han tröst.
Och så många fler minnen.

För även om vi inte lyckats visa på arenan hur engagemanget utvecklats så har vi visat hur den utvecklats utanför.
Och nästa år, när vi återigen står där på västra stås betong, då kommer vi vara så mycket starkare än innan.
Aldrig igen ska vi ta det för givet, för sporten, precis som allt och alla andra, kan plötsligt tas ifrån oss.

Så tack för allt, ÖSK!
Tack för att ni gjorde 2020 bättre.
Detta är sista gången vi ses på ett tag.
Nästa gång vi ses hoppas jag att vi ses på plats, på Behrn arena.
Jag, och alla andra, längtar.

1 kommentarer

Per Ohlsjö2020-12-07 23:57:00