Örebro SK - Helsingborgs IF 1-1: Kryss på stopptid bäddar för gruppfinal
Det såg hafsigt, dåligt och ödesdigert ut när ÖSK jagade ett kvitteringsmål mot HIF. Tacka då att Kaspar Sjöberg inte blåste av tidigare när Kennedy Igboananike fixade en poäng åt ÖSK på stopptid. En poäng som borde ha varit tre.
Den förra matchen mot Tvååkers IF var en tråkig historia trots en säker 3-0 vinst.
En dålig plan, ett motstånd som parkerade bussen och offensiv inkompetens från de svartvita gjorde den matchen till en tråkig historia.
Idag var det raka motsatsen då vi spelade på dugligt konstgräs mot ett HIF som ville spela fotboll och med mer skärpa i vår offensiv.
Igboananike i rampljuset
Det var ÖSK som skapade matchens första läge via en hörna där vi, till skillnad från de förgående matcherna, fick se en variant där Nahir Besara spelar till Michael Omoh slår in bollen. Tyvärr gick den inte in men jag uppskattar initiativet att försöka experimentera med hörnorna, för om jag minns rätt så var det senaste målet vi gjorde på en hörna mot J-Södra i Augusti och det var det enda målet vi gjorde direkt på hörna förra säsongen. Så vi kommer, som vanligt, få jobba på hörnorna i år också, precis som förgående år.
Sedan kom den stora chansen för ÖSK att ta ledningen i den elfte minuten när Daniel Björnquist lägger in bollen till Kennedy Igboananike som vänder om och skjuter från en snäv vinkel men Pär Hansson i HIF-målet gör en bra räddning på skottet. Direkt efter detta skulle HIFs stora chans komma när Nordin Gerzic tappar bollen till Mikael Dahlberg som kan avancera mot målet och försöker skruva in den i bortre men Oscar Jansson är där räddar den.
Efter dessa stora chanser så skulle lagen byta anfall med varandra gång på gång, inga stora lägen kom samtidigt som båda lagen skapade en hel del hörnor. Och detta förvånade mig inte ett dugg då jag kände att ett kryss på förhand i denna match inte skulle vara så överraskande och det baserar jag på två faktorer. Lagens försvar, Axel har styrt upp vårt försvar rejält på en kort tid samtidigt som Peo Ljung i HIF är en tränare som kan sätta ett försvar och han kommer inte se laget försvagas precis när Andreas Granqvist kommer i sommar. Den andra faktorn är vår bristfälliga offensiv som inte sett superhet ut på sistone. Mitt tips är att om du har en yta, ta den istället för att leta en passning i sidled. Men helt ärligt tror jag inte Axel och Co lyssnar på mina tips, inte ens när jag vrålar dem mot teven i hopp om att det ska ta sig igenom skärmen och in i öronen på dem.
Ett mönster syntes i första halvleken och det var att ÖSK gärna ville spela sig fram på vänsterkanten där Besara och Filip Rogic spelade. Sen försökte man få in bollen centralt till Igboananike och de andra, oftast med mixade resultat. Däremot gick det lite snabbare på högerkanten med Omoh och Dajje, främst Dajje såklart då Omoh oftast försökte dribbla sin väg igenom försvaret. Tyvärr lyckades Omoh sällan med detta och fick inte ut mycket av sitt dribblande idag, vilket är synd då han om någon behöver ett mål eller en framspelning för att ge honom självförtroende. För om det är något som är farligt för ett försvar så är det en dribblare med självförtroende.
En sista reflektion från första halvleken är att Igboananike alltjämt har problem med sin disciplin. Det var detta disciplinproblem som fick honom avstängd i flera matcher förra året och om han inte ändrar sin attityd så kan det mycket väl hända igen. För under matchen så hamnade han i en löpduell med Carl Thulin, Thulin håller undan honom och bollen hamnar i HIFs ägo. Kort efter detta så spelar Thulin ut en boll över sidlinjen och bakom honom kommer Igboananike och tacklar honom bakifrån. Axel gav Igbo en applåd och uppmuntrande ord samtidigt som domaren Kaspar Sjöberg gav honom en tillsägning. Jag tycker inte om dessa hämndaktioner samtidigt som detta ingår i det persona han byggt upp om att han är jobbig att möta, den typ av spelare alla vill ha i sitt lag men inte vill möta.
Några halvchanser och två klara sådana för lagen senare så blåste Sjöberg av halvleken som slutade 0-0. Vid denna tidpunkt fick vi reda på att Tvååkers IF ledde med 2-0 mot Norrköping, skulle vi kunna göra ett mål i andra så var avancemanget i princip redan klart.
Använd huvudet istället!
Den andra halvleken hann knappt börja innan Michael Almebäck fick kliva av med ett lindat lår. Vilket betydde att Sebastian Ring, vår vänsterback, fick komma in och spela mittback. En position som Oliver Kåhed, en ung lovande spelare, kunde ha tagit men han kanske är lite för grön ännu. ÖSK skapade efter detta tryck mot HIF och vi fick se många fina långbollar inte bara under denna press men under hela matchen från Brendan Hines-Ike och Nordin Gerzic. Den stora chansen under denna press fick just Gerzic, eller ja, tekniskt sett fick Igboananike den. I vilket fall, ÖSK får en hörna som Besara slår mot Nordin som står utanför straffområdet och han går på skott, skottet ser ut att gå mot målet men Igboananike väljer att skarva bollen utanför. Många trodde nog att bollen hade gått in om han inte hade rört den men den såg ut att gå rakt på Pär Hansson.
Kort därefter får Gerzic en till chans när Dajje hittar honom framför straffområdet med ett inspel som han bombar högt över. ÖSK låg på och Igboananike som hade skarvat Nordins skott utanför hade oflyt under hela matchen med sina fötter som inte ville samarbeta, sånt pass oflyt hade han att han vid ett tillfälle nästan trasslade ihop fötterna som telefonhörsnäckor när han skulle skjuta.
Under matchens gång så var det främst Max Svensson, Mamudo Moro och Niklas Landgren som utmärkte sig mest hos motståndarna och deras klack som hördes genom rutan mycket mer än vad som var bekvämt.
Trots trasslet som Igboananike fick utstå så var anfallsspelet mycket rakare idag hos ÖSK samtidigt som det var lite mer fart vilket är mycket positivt. Vi har kommit en bit på vägen från det sömniga sidledsspelet som vi fick se i tidigare under försäsongen men ännu har vi inte kommit hela vägen för det saknas en viktig komponent. Mål, och tyvärr fick vi se ett mål komma under andra halvleken och det var HIF som gjorde det i den sjuttiofemte minuten. Mycket tack vare ett försvar som sov men vi ska inte ta något ifrån den frispark som Andri Bjarnason slog. Han fick en fin träff och skottet wobblade vilket gjorde att Jansson inte kunde fånga in sin retur, ingen svartvit spelare var i närheten och Mikael Dahlberg kunde slå in returen till 1-0 för HIF.
Chanser, spelinitiativ och bollinnehav är alla trevliga saker men i slutändan är det enda som räknas mål och HIF hade gjort ett samtidigt som ÖSK hade gjort noll. Så nu var det dags för ÖSK att börja trycka framåt i jakten på en kvittering samtidigt som Peking påbörjat en vändning borta mot mäktiga Tvååkers IF. I jakten på kvittering så böts olycksfågeln Omoh ut till förmån för Victor Sköld och nu bör vi lyfta fram ytterligare ett problem för ÖSK. Vi har ingen bredd framåt, Sköld har tyvärr visat att han inte håller för allsvenskan samtidigt som Isaac Boye och Adam Bark är helt oprövade i allsvenska sammanhang, vi behöver tyngd och rutin framåt som kan avlasta våra anfallare. Kanske skulle en Denni Avdic passa i ÖSK så länge han inte kostar för mycket.
Det skulle dröja länge innan ÖSK började mata bollar in i straffområdet och den första vettiga kvitteringschansen kom i den nittionde minuten när Igboananike skjuter in bollen i straffområdet och bollen studsar till Besara vars skott blockeras av en Helsingborgsspelare. Där och då tänkte jag att det var den enda chansen vi skulle få till en kvittering i denna match och jag började tänka på hur jag skulle formulera denna matchrapport på ett sådant sätt så att den inte hade blivit alldeles för syrlig. Men plötsligt hände det, ett mirakel på Behrn Arena. Kennedy Igboananike, som haft så svårt med fötterna hela dagen bestämde sig för att använda huvudet istället. Med blott sekunder kvar av matchen, där HIF bara väntade på att matchen skulle blåsas av så att dem skulle kunna piska sönder Tvååker hemma, där Kaspar Sjöberg hade visselpipan i munnen och där jag satt hemma i min soffa kokandes av vrede och tänkandes på alla syrliga kommentarer denna rapport skulle innehålla, så slog Rogic ett perfekt inlägg. Inlägget träffar bara en liten bit av Kennedys huvud men det räcker och bollen går in via stolpen till 1-1. HIF får ännu en gång släppa in ett mål på stopptid, Sjöberg satte visselpipan i halsen av chock, Peo Ljung kokade av vrede istället för mig och jag hoppade av glädje framför teven. Matchen slutade alltså 1-1 och vi får nöja oss med en poäng samtidigt som Peking efter mycket möda och besvär vände underläge 2-0 borta mot Tvååkers IF till 3-2.
Matchens tre bästa spelare:
1. Kennedy Igboananike
Han må ha trasslat till det vid sina lägen men han fick dem och han gjorde ju till slut ett mål
2. Brendan Hines-Ike
Hade inga problem med Bjarnason och slog många fina krossbollar.
3. Filip Rogic
Rev och slet på sin kant och slog det o så viktiga inlägget till 1-1.
Så nästa helg väntar alltså en gruppfinal på Östgötaporten mot IFK Norrköping och det var väl precis det alla ville ha. Vi fick möta ett bättre motstånd idag och vi höjde oss en nivå i jämförelse med matchen mot Tvååkers IF. Nu är förutsättningarna inför avgörandet på följande vis, vid vinst är vi vidare med sju poäng. Vid kryss kan vi gå vidare förutsatt att HIF inte spöar Tvååkers IF med mer än 2 mål. Vad som händer om HIF spöar dem med tre mål, precis som oss, är oklart, kanske går vi vidare för att vi vann över Tvååkers IF på bortaplan samtidigt som HIF i detta scenario vinner på hemmaplan. Så för att vara på den säkra sidan så bör vi spöa Peking och det var trots allt bara sju år sedan vi spöa dem på Östgötaporten och då var det Valdet Rama och Patrik Anttonen som gjorde mål.
Men vad ska vi ta med oss ifrån denna match? Vi tar med oss det täta försvaret, HIF skapade inte många chanser med det egna spelet och deras mål kom till som en följd av slarv på en frispark. Samtidigt tycker jag att Dajje och Omoh har ett bra samarbete på sin kant, Omoh måste "bara" lära sig bedöma bättre när han ska dribbla och när han ska låta bli. Vi tar också med oss det något rakare spelet vi fick se, vi slapp se det överdrivna passandet i sidled som vi fått stå ut med tidigare. Det rakare spelet passar främst spelare som Dajje och Igboananike bättre men jag tror nog de andra kan dra nytta av det också.
Så nu väntar Peking härnäst och avgörandet av grupp F. Vi vet vad vi ska ta med oss från matchen mot HIF men vad mer behöver vi för att spöa Peking? Ett effektivare anfallsspel till att börja med, det blir lite väl centraliserat ibland trots att vi har en spelform som passar kantspel mycket bra. Samtidigt vill vi se att laget vågar fylla på i den offensiva boxen när inläggen väl kommer för oftast blir det bara två spelare i boxen. Det är visserligen en bedömingsfråga och om motståndarna vänder spelet snabbt så kan vi få ångra att Johan Mårtensson och Nordin Gerzic befann sig i det offensiva straffområdet när motståndarna vänder spelet. Oavsett hur vi ställer upp eller vad spelarna tar med sig från denna match så måste vi plocka fram försäsongens bästa prestation mot Peking nästa helg. Låt oss hoppas att Axel och Co har ett ess eller två i rockärmen tills dess för då ska spelet upp ytterligare en nivå.
Matchfakta
0-1 Mikael Dahlberg (ass. Andri Bjarnason)
1-1 Kennedy Igboananike (ass. Filip Rogic)
Varningar ÖSK: Johan Mårtensson
Varningar HIF: Ingen
Nahir Besara - Kennedy Igboananike - Michael Omoh
Filip Rogic - Nordin Gerzic - Johan Mårtensson - Daniel Björnquist
Brendan Hines-Ike - Michael Almebäck - Martin Lorentzson
Oscar Jansson
Avbytare: Mathias Karlsson (mv), Arvid Brorsson, Oliver Kåhed, Sebastian Ring, Simon Amin, Alfred Ajdarevic, Adam Bark, Victor Sköld
