Behrn Arena, 2019-05-27 19:00

Örebro - Sirius
0 - 2

Örebro SK - IK Sirius 0-2: Hemmaplansnackdel

ÖSK 2019 är ett förvirrande lag och detta förvirrade lag verkar inte kunna vinna på hemmaplan då det blev ännu en förlust när vi mötte Sirius. Denna förvirring har således lett till denna smått förvirrade och löst sammanhängande "matchrapport" om just hemmamatchen mot IK Sirius.

Ritualen misslyckades, inte bara för att Sirius vann utan även för att jag inte kunde få tag på Marcus Rosenbergs egoessens på burk, de säljer endast såna i tunnor och det hade tagit för lång tid att frakta hit. Skämt åsido, ÖSK var (som vanligt) usla på hemmaplan och även om de inte släppte till cirka tjugo chanser i denna match så var de istället fruktantsvärt dåliga framåt.

Därför har vi nu cementerat vår plats som uselt hemmalag och det är faktiskt smått otroligt att vi har en seger på hemmaplan (2-1 mot AIK) överhuvudtaget, ja, det är otroligt att vi har tagit poäng på hemmaplan för den delen. Fyra poäng på sex matcher hemma är så uselt och inte har spelet varit bra heller, det är en sak om vi faktiskt spelar bra och förlorar snöpligt men det har vi inte gjort. Folk gillar att använda uttrycket "hemmaborg" och "ointagligt fort" men vad ska vi kalla Behrn? Luftslott, tycker jag passar.

Så vad ska vi säga om matchen mot Sirius? Är det någon idé att gå igenom matchen i kronologisk ordning som jag brukar? Nej, jag bryter upp med den traditionen för denna gång och säger kort och gott följande om matchen.
1. ÖSK hade initiativet under matchen till skillnad från alla andra hemmamatcher men vi skapade inga heta chanser förutom i första halvlek när Viktor Prodell var framme och peta bollen utanför.
2. Sirius tog vara på sina chanser, som ett bortalag bör, och även om det var ett par skitmål så gör det ingen skillnad. Synd bara att Mohammed Saied firade sitt mål...
3. Kevin Wright, Oscar Jansson och Albin Granlund får godkänt efter denna match, ingen mer än så.

Så, det var den matchen det för det finns inte mycket mer att rapportera om i denna match som är värt att ta med sig i den efterföljande analysen. Snarare är det bristen på vissa saker som bör vara med, till exempel bristen på ett vettigt anfallsspel. Som när inlägg kommer när det bör passas och vice versa.

Johan Bertilsson värvades in som en ersättare till Nahir Besara (mer eller mindre), men hans sejour har varit mixad då han inte alls har samma spetsegenskaper som Besara hade. Bertilsson är en avslutare och inte en framspelare, han är en spelare som gör sig bäst längst fram eller på kanten och inte i mitten som spelmotor. Han visade glimtar mot GIF Sundsvall när han var lite överallt men uppenbarligen var det en engångsförteelse som så mycket annat med detta lag i år.

Just det här med att vara spelmotor också, det är ingen lätt roll att ta på sig för det kräver mycket av en. Nordin Gerzic kan hantera att vara spelmotor men hans utgångsposition blir ofta för låg vilket gör att dessa egenskaper sällan får visa sig där det behövs som mest, längst fram. Och det är här ett dilemma dyker upp, vi har ingen spelare utöver Nordin som kan vara spelmotor i nuläget och detta leder till ett större problem. Vi kan inte föra matcher på våra egna villkor.

Det jag menar med det är att vi helt enkelt inte är skickliga nog för att ha en egen grundidé i hur vi vill spela anfallsfotboll vilket leder till att vår taktik blir genomgående defensiv, istället för att spela på våra styrkor (som vi inte har många av) så försöker vi utnyttja motståndarnas svagheter och kontra vår väg till chanser. Det är något som har gått upp för mig de senaste dagarna när jag tänker efter hur vi spelade i matcherna innan, bland annat mot Norrköping.

I de matcher där vi mötte "toppmotstånd" på hemmaplan så antog vi ett defensivt spelsätt för att på så vis försöka utnyttja deras svagheter men när vi inte kunde pressa, kontra med fart och folk eller spela vår väg igenom motståndet så blev det oftast katastrof. När vi väl lyckades pressa motståndarna så pressade motståndarna hårdare, när vi väl lyckades kontra så hade vi ingen fart då Viktor Prodell är segare än knäck som lämnats i frysen sedan julen -96 och när vi väl försökte spela vår väg igenom motståndet så fanns inte passningskvalitén.

Så vad har vi ett lag för egentligen? Vilken typ av spel kan vi spela? Det är svårt att säga, det är svårt att få grepp kring ÖSK 2019 och då är jag ändå ett inbitet fan som kollar på varenda match och läser varje nyhet kring laget. Är vi ett lag som kan brunka till oss segrar? Nja, det vet jag inte om vi är. Är vi ett lag som kan lira till oss segern? Absolut inte. Är vi ett lag överhuvudtaget? Det är vi.

Men ändå, trots detta gnäll, så har vi ändå lyckats vinna ett gäng matcher på något sätt. Men det känns inte som att vi har vunnit de matcherna, det känns snarare som att motståndarna har förlorat matcherna. Det må låta dumt men jag hoppas att ni förstår vad jag menar, att vi inte har varit extremt bra utan snarare att motståndarna har spelat dåligt i avgörande ögonblick. Dock bör det sägas att vinsten i Sundsvall var mycket välförtjänt.

Så nu har vi en match kvar innan uppehållet och efter det kommer det behövas lite justeringar i truppen. För det första så hoppas jag att vi kan behålla Carlos Strandberg, jag tror inte Malmö kommer släppa honom till oss permanent men jag tror vi kan behålla honom resten av året på lån. Sedan bör vi plocka in en bollskicklig offensiv mittfältare, som Nahir Besara för vi behöver ytterligare en spelmotor på planen. Vi bör även ge Simon Amin chansen igen, han var mer än godkänd mot Östersund och att ta honom ur elvan var i mitt tycke ett dåligt beslut. Sist men inte minst så måste vi ha in en högljudd och resolut mittback längst back, någon som verkligen kan ta kommandot och ställa krav.

Krav, vi har dem på ÖSK men de lyckas aldrig leva upp till dem när vi vill det som mest, när de spelar på hemmaplan. Det skulle vara intressant att veta vad vårt facit på hemmaplan har varit sedan sommeruppehållet tog slut efter VM förra året, jag tror det är mindre smickrande. På bortaplan, när vi inte är tvungna att ta kommando, när vi inte behöver känna oss tvungna till att "lira" så spelar vi mycket bättre och jag vet inte hur vi ska göra för att få laget att prestera lika bra hemma. Hypnos? Ska vi lura spelarna innan matchen att vi egentligen befinner oss i Norrland? För där har vi ändå gjort bra ifrån oss.

Nej, det går inte att få grepp om detta lag. Ju mer jag tänker på det desto mer förvirrad och tom känner jag mig, kanske kan det styras upp efter fönstret öppnar och när fler spelare återvänder från sina skador för det känns som att alla har varit skadade eller är småskadade just nu. Inte nog med att matchen mot Sirius lämnade oss med flera frågetecken, nu ska vi även möta IFK Göteborg på bortaplan i nästa omgång.

Ett IFK Göteborg som flyter fram i allsvenskan och som ser ut att lösa sin ekonomiska kris genom att sälja en talang dit allsvenska talanger går för att värma bänk, Belgien. Men vad gör det? Cash is king, som de säger. Jag hoppas bara att vi inte blir förnedrade, så att vi kan gå på sommaruppehåll utan att behöva skämmas. Skam däremot, är lika stor del av en supporters känslospektrum som glädje och våra känslor är en väldigt precis reflektion utav vad laget presterar. Spelar laget bra, då är vi glada och då kan jag skriva (i mitt tycke) dugliga matchrapporter. Spelar laget däremot uselt och förlorar hemma mot Sirius så blir vi arga och då blir mina matchrapporter lika löst sammanhängande som filmen "Yrrol"

Sedan är frågan, vilken känsla det är som laget behöver efter en förlust. För det går, enligt mig, en tunn linje emellan när laget behöver kritik eller uppmuntring. Laget förtjänar kritik, så är det men just nu känner jag att vårt lag behöver vårt stöd och vår uppmuntring mer än någonsin.

Vi har ju sett att detta lag kan spela fotboll i sina bästa stunder men att de är få och långt emellan men om vi kan ge vårt ovillkorliga stöd till alla från bänk till plan så kan vi kanske få mer. Så med allt detta i minnet så är det kanske oss supportrar som ska hjälpa laget att stabilisera sig och kanske kan den resan börja på lördag borta mot Blåvitt. Så går ner till arenan när laget tränar och säg ett par uppmuntrande ord och ta dig ner till Göteborg på lördag och heja fram laget på plats. För just nu kan vi inte värva oss ur denna kris, vi kan inte läka spelarna genom ritualer och magi och vi kan inte lura spelarna att de är Christiano Ronaldo. Men vi kan iallafall ge dem vårt ovillkorliga stöd och det, om något, vet vi att vi kan göra.