Örebro SK - Östersunds FK 2-0: Symbolik
Ångesten var påtaglig på Behrn arena när ÖSK tog emot Östersund för ett jumbomöte i allsvenskan. Inte hjälpte ångesten matchen heller då lagen spelade krampaktigt fram tills det att den evigt unge kaptenen, Nordin Gerzic, klev fram och avgjorde mötet som såg ytterligare ett mål från Martin Broberg som grädde på moset.
Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!
Så skönt det är att vinna fotbollsmatcher.
Det var ett tag sen vi senast gjorde det men snyggt var det inte.
Långt ifrån.
Stuck in the middle with you
Nej, det var två lag som hade scoutat varandra väl inför matchen och båda hade svårt att skapa något.
ÖSK hade god koll på Blair Turgott och där försvann också 60% av Östersunds offensiv samtidigt som de rödsvarta gjorde det svårt för ÖSK att komma till anfall.
Stundtals stod motståndarna väldigt högt med sin offensiva press och en gång tvingades Mergim Krasniqi till att dribbla undan Turgott.
Något som rev ned applåder men också tvingade Behrn Arena till att investera i nya hjärtstartare.
Nerverna satt alltså utanpå huden hos de flesta och det kändes även på planen.
ÖSK ville inte gå bort sig och släppa till en farlig kontring som i våras och ÖFK ville inte gå fram med för mycket folk och lämna luckor mellan mittfältet och försvaret.
Därför var det inte så förvånande att just ett litet misstag gav ÖSK sitt första läge i matchen när en passning råkar petas vidare av en försvarare till Nahir Besara.
Besara fick då ytor att jobba med vid straffområdeskanten och hittade Jiloan Hamad centralt men dennes volleyavslut var av det mjukare och mer missriktade slaget och gick rakt i magen på Aly Keita.
Östersund var inte helt uddlösa de heller, ibland glimrade bortalaget till och de gjorde det i den sextonde minuten när Turgott fick skjuta på volley han också i en flygande kontring, men hans volleyavslut var sämre än Hamads och gick långt utanför.
Det var alltså uddlöst framåt för båda lagen men det jag upplevde av Östersund var att de kändes uddlösa centralt.
Det var väldigt sällan de hittade fram eller kändes hotfulla med boll, förutom en period på ungefär en minut i första halvlek.
Vi klagar på uddlöshet i straffområdena men det kan fixas enklare än uddlöshet centralt, om ni frågar mig.
Med andra ord så borde ni inte vara förvånade att första halvlek slutade 0-0 och ångesten bara förvärrades i paus.
Eufori
Andra halvlek fortsatte i första halvlekens knackiga anda.
Bollen böt ofta ägare utan att någon egentligen fick till något vettigt.
Det dröjde till den sjättesjunde minuten då Turgott sprang ifrån i djupet och förbi Krasniqi som kastade sig, dock hamnade han ur vinkel och inspelet rensades undan.
Var det såhär matchen skulle se ut?
Var det såhär det skulle se ut när båda lagen spelade ner sig till superettan?
En jävla 0-0 match?!?!
Men sedan kom det bytet och energiinjektionen matchen behövde.
In kom Jake Larsson i sin första match sedan Varberg borta i mitten av augusti och han bidrog med energi.
Från sin kantposition utmanade han konstant och drev inåt i banan och fick därmed hela Östersund efter sig, detta inkluderar hockeylaget i division ett norra.
Vid ett av dessa tillfällen fick han även iväg ett skott men det gick en bra bit utanför Keitas högra stolpe.
Keita och Östersund som hade börjat maska vid det här laget, till ingens förtjusning.
Förmodligen inte ens de tillresta supportrarna som ska ha all credd för att ha åkt hela vägen till Örebro.
Två byten till gjordes.
In kom Martin Broberg och Nordin Gerzic.
Jag ska vara ärligt att jag inte såg någon större effekt ske som en följd av dessa byten men jag hade fel.
Väldigt fel.
För i den åttiofjärde minuten skickade Nahir bollen till Kevin Wright som satte den på Jake, han kom sedan runt och skickade in den i mitten och Broberg fick skottläge!
Men den satt inte!
Returen däremot, den lilla returen Keita lämnade på bollen.
Ja, den petade Gerzic in från nära håll!
1-0 till ÖSK i den åttiofjärde jävla minuten och arenan sprängdes.
Okej, inte som en följd av en gasläcka eller nåt men som en följd av euforin!
Supportrar klättrade i nätet, folk kramades och det vrålades som aldrig förr.
Glädjen var sann.
Nu var det dags för Östersund att trycka på för kvittering och för ÖSK att börja maska.
Östersund forcering kom dock av sig då Simon Kroon två gånger om tvingades få behandling och inget tryck kunde bildas på ÖSK-målet.
Vi gick dock för ett avgörande och på slutet av stopptiden kom den.
Jake, den evigt löpande, evigt utmanande Jake kom med bollen i en kontring, skickade den till Broberg som petade den till Hamad.
Fri med målvakten sköt Hamad än en gång rakt på men när han fiskade upp bollen på högerkanten fälldes han och fick frispark.
Frisparken slogs snabbt till Broberg som fri med Keita bombade upp den i nättaket.
2-0 med matchens sista spark och segern var vår.
Fin var den inte men ack så viktig.
Matchens bästa spelare:
1. Martin Broberg
Med ett mål och en framspelning så var han direkt avgörande.
2. Jake Larsson
Kom in och bidrog med energi och offensiv lusta vi saknat
3. Kevin Walker
Kämpade och slet matchen igenom och förtjänar en shoutout.
Bäst i Östersund: Blair Turgott, han skapade deras enda lägen.
Matchfakta
Örebro SK - Östersunds FK 2-0 (0-0)
1-0 Nordin Gerzic (ass. Martin Broberg)
2-0 Martin Broberg (ass. Nahir Besara)
Skott på mål: 3-0
Varningar ÖSK: Kevin Walker
Varningar ÖFK: Ludvig Fritzson, Charlie Colkett
"Nu vänder det" stod det på en banderoll på södra läktaren.
Kanske har banderollen rätt, vi hoppas det iallafall.
För nu har vi "bara" en poäng upp till kvalplats och två poäng upp till säker mark.
Det gäller dock att resultat går våran väg för att vi ska kunna klättra upp och förbi Degerfors på trettondeplats.
Mjällby måste förlora sin match hemma mot Halmstad ikväll och därefter måste de förlora hemma mot Elfsborg och Degerfors måste förlora hemma mot AIK.
Samtidigt måste vi vinna mot Malmö FF på lördag.
Det är med andra ord en hel del saker som ska gå vår väg.
Men vi kan iallafall säga att en del saker har börjat gå vår väg nu.
Vi vann en match för en gångs skull och även om den inte var snygg så gjorde den att vi får lite mer självförtroende och cirka tjugo kilo släpper från axlarna.
Men vi ska inte spela mot Malmö än, det är på...
Lördag?!
Gode gud, får spelarna inte vila något eller?
Aja, tills dess måste vi bara njuta och gotta oss i allt det goda denna vinst gav oss.
Den visade oss hur viktigt det är att kaptenen får spela, för givetvis avgjorde vår fina kapten Nordin.
Sen, bara för att göra en mer tårögd så gjorde Martin Broberg mål.
Mannen som varit mer skadad de senaste åren än någon annan allsvensk fotbollsspelare, det tar jag gift på.
Som han har kämpat för att komma tillbaka och få göra det han älskar, spela fotboll och äntligen fick han göra just det och sätta punkt på matchen.
Och inget av detta hade varit möjligt om inte Jake, som gått igenom så mycket hemskt det senaste året, hade varit på planen.
Vi har andra spelare som gillar att utmana men ingen gör det med samma självförtroende och självklarhet som Jake gör det.
Andra spelare tror att de kan göra sin gubbe, Jake vet att han kan göra sin gubbe.
Sen var det inte bara de offensiva spelarna som levererade, inte bara inhopparna.
Försvaret höll faktiskt nollan och det är ingen dåligt bedrift det heller med tanke på vad Östersund just gjorde med Elfsborg i omgången innan.
Det var så mycket som talade emot oss innan matchen.
Tidigare matchen mot Östersund, skador på Mårtensson och Friday, Östersunds senaste match mot Elfsborg.
Ändå lyckades vi vinna, med allt detta emot oss.
Om jag hade varit vid Behrn idag så skulle jag tro att gårdagens eufori fortfarande ekar mellan läktarna.
För sången tystnade aldrig, även när matchen stank som mest av 0-0.
Den tystnade definitivt inte efter matchen heller.
När jag var påväg ifrån arenan ekade fortfarande sången och må sången och segern eka hela vägen ner till Malmö på lördag.
Vem vet vad en vinst kan göra med detta lag egentligen? Vi såg vad en seger mot Peking gjorde med oss förra hösten och vi vet vad segrar har gjort med oss förut.
2020 transformerades Deniz Hümmet från en bänkvärmare till en elitanfallare.
2014 blev Marcus Pode och Alhassan Crespo Kamara (som precis lagt av) allsvenskans mest fruktade anfallspar.
2015 blev Martin Broberg, Astrit Ajdarevic och Jacob Rinne stjärnor.
Låt oss stanna vid 2015, när vi ändå pratar om viktiga segrar.
Då spelade vi hemma mot Häcken i den tjugoandra omgången.
Vem gjorde 1-0 direkt? Martin Broberg.
Vem assisterade till 2-0? Martin Broberg.
Där snackar vi om en spelare som stiger fram när det behövs som mest.
Vem vet vad som väntar i höst, vem vet vad som väntar på lördag?
Vi får ta och klura på den frågan med ett leende på läpparna och samtidigt fortsätta njuta av segern.
Jag får ursäkta om det saknas nyans och kanske en röd tråd i denna rapport.
Men jag hoppas ni förstår mig när jag säger att denna seger gjorde mig färgblind.
Vilka färger är det jag ser, undrar ni?
Svart och vitt, bara svart och vitt.
