Örebro - Sandvikens IF1 - 0
Örebro SK - Sandvikens IF 1-0: Kriget för kontraktet börjar
ÖSK kom till matchen pressade och med en ny formation mot ett högt flygande Sandviken och med nöd och näppe lyckades man ta hem alla tre poäng.
"En man greps igår kväll efter ett misstänkt inbrott i en bostad. Mannen släpptes senare när det visade sig att han bodde i bostaden."
Lite den känslan fick man igår när ÖSK, på något sätt, lyckades vinna mot Sandviken på hemmaplan.
Neutralisering av allt
Inför matchen var den stora frågan vad formationsförändringen ÖSK genomförde skulle ge för resultat. Skulle en trebackslinje ger mer stabilitet i försvaret? Skulle vi få ut något offensivt? Svaren på dessa frågor var ja och nej. Sandviken visade direkt att det fanns en anledning till att de låg där de låg inför, de hade ett snabbt passningsspel på offensiv tredjedel, där de var mest hela tiden, och spelade med stort självförtroende. Dock hade ÖSK tillräckligt med man i och framför boxen för att störa Sandviken i sitt spel men när man väl återerövrade bollen hände inte mycket. Yasin fick förvisso ett tidigt läge tack vare sin fart, som tjänade honom väl matchen igenom, men fick inte till avslutet och tyvärr hände inte mycket mer efter det. Sandviken å andra sidan fortsatte trumma på och i takt med att ÖSKs offensiva misslyckanden blev fler och fler väntade man bara på att Sandviken skulle göra mål. Det var en frustrerande tillställning att kolla på om man hade svartvita sympatier, framförallt i första halvlek. Nära kom Sandviken ett par gånger också, inom loppet av en kvart prickade Sandviken ribban två gånger efter skott utifrån, läskigt men också ett tecken på att ÖSK tvingade Sandviken till dessa avslut då de inte kom in. ÖSK neutraliserade Sandviken (typ) på bekostnad av sitt egna spel. Här skulle det grisas till sig poäng.
Hamse och Malte
Inför andra halvlek utgick Elias Barsoum och in kom Lucas Shlimon som återigen fick speltid efter sin något mixade insats mot Trelleborg senast. Någon större skillnad i spelet syntes dock inte då Barsoum ändå hotade med sina räder framåt men Shlimon var mest, där. Istället fortsatte Sandviken ha press framåt och ett halvfarligt volleyavslut gick tätt utanför men Sandviken var alltjämt neutraliserade.
"Knock it long, lads" hördes i luften. Vem som sa det? Det var gud, fotbollsgud. Den som hörde och lydde denna gudomliga visdom var just Shlimon som slog den långt på Kalle som lyckades ta ner bollen och lägga ut den på Hamse. Och i brist på vettiga alternativ gjorde Hamse inte det som alla andra hade gjort, slå den i sidled alternativt tappa ut den över kort linjen. Nej, det han gjorde var att klappa till bollen med vänstern och hans belöning blev en raket som flög in i målet helt utan chans för att Sandvikens Iniesta med målvaktshandskar skulle ta den. 1-0 till ÖSK i den sjuttionde minuten och glädjen visste knappt några gränser.
Sedan var det dags för ÖSK att backa hem och gå på kontringar mot ett Sandviken som satsade offensivt men då gjorde ÖSK, tyvärr, något av ett misstag. Ut gick den för dagen vänsterbacksspelande Kroon, som gjorde en bra insats, och in kom Björnstad. Kanske hade petningen gett honom en väckarklocka och förhoppningsvis skulle vi få se en mer disciplinerad insats men direkt såg man att han var tillbaka i gamla ovanor. Kort efter hans inhopp var det upp till han och Hamse att försvara straffområdet men båda stod i en på planen sett vertikal linje och med en enkel passning hittade Sandviken in i straffområdet med en kombination och hade det inte varit för en offsideflagga hade Sandviken satt 1-1 där och då. Sandviken fick lite blodad tand och fortsatte trycka på och nu var det Maltes tur att ta huvudrollen. Först när Sandvikens långa mittback Zinedin Smajlovic skickade iväg en cykelspark i 93e som Malte räddade och till sist när Sandviken nickade från nära håll och Malte kunde boxa undan bollen reflexmässigt. Tre avgörande insatser av Hamse och Malte gav ÖSK tre ytterst välbehövliga poäng.
Matchens bästa spelare:
1. Hamse Shagaxle
Gör man mål ska man vara med, speciellt om det är snyggt och ens första.
2. Erik McCue
Matchens lirare och välförtjänt så.
3. Malte Påhlsson
Två avgörande räddningar på slutet. Förläng!
Sandvikens bästa spelare: Mohammed Sadat Abubakari.
Var överallt för Sandviken och väldigt skicklig.
Matchfakta
Örebro SK - Sandvikens IF 1-0 (0-0)
1-0 Hamse Shagaxle (ass. Kalle Holmberg)
Skott (på mål): 10 (2) - 16 (5)
Varningar ÖSK: Kalle Holmberg, Tobias Björnstad, Victor Backman (avstängd)
Varningar SIF: Emil Engqvist, Calvin Kabuye, Lague Byiringiro
Ack seger, du sköna. Även om det inte var så många omgångar sen vi vann hemma så känns det som en evighet sen. Kanske är det alla känslorna gentemot Järdler, klubben och truppen som gjort att tiden har sträckts ut och att distansen till den senaste sköna känslan kring ÖSK, nämligen segerkänslan, blivit så lång. Sommaren är över och nu är hösten här, tillsammans med de sista skälvande omgångarna av superettan 2024 och nu är det dags att kriga och ÖSK har börjat göra just det, vilket man inte riktigt har gjort tidigare år. Då har man oftast fallit ihop på hösten och spelat rackig fotboll som ändå gett en tre eller två vilket har räckt till nytt kontrakt men noll framtidsförhoppning. Nu krigar man och vi vet alla att Järdler inte kommer vara kvar efter året men han gör sitt jobb, med Axén som rådgivare, och med denna något mer skickliga trupp ger det resultat, till skillnad från hösten 2022 då det inte såg bra ut överhuvudtaget.
Men med ett nytt spelarmaterial kanske det ändå flyger denna gång även om jag personligen avskyr trebackslinjer så kändes denna något mer stabil iallafall, mycket tack vare en Modig som var tillbaka och McCue som hade en bra match. För även om Sandviken belägrade vårt straffområde gång på gång på gång så var deras farligaste chanser resultatet av vådaskott utifrån och forceringen på slutet. Då säger mitt huvud att andra lag kommer hitta vägar in men då ska vi också komma ihåg att Sandviken är (!) ett av seriens bästa lag framåt och vi höll nollan mot dem. Det vi däremot måste förbättra till nästa match är vår offensiva organisation och hur mittfältet jobbar för att inte bara återerövra bollen långt ned men även hur de rör sig för att vi ska få effektiva kontringar. Yasin sprang kopiöst igår och ofta tröstlöst då ingen mittfältare orkade hänga med för att hjälpa honom hitta alternativ eller vägar framåt när han hamnade på en kant.
Små förändringar framåt och fortsatt gnuggande på defensiven så kanske vi klarar oss ur denna soppa till säsong ändå.
Men det är inte över än, inte på långa vägar.
Härnäst väntar Oddevold borta, Landskrona hemma, Varberg borta.
Bara svåra matcher och då är det lika bra att skita i finliret.
Vi har fått ut en seger av att kriga och förhoppningsvis kan vi få ut ett superettankontrakt av det också.
