Örebro SK - Varbergs BOIS 0-3: Vad gör vi nu?
Den kanske viktigaste matchen på länge för Örebro sportklubb blev ett rejält antiklimax när Nasiru Moro spoilerade en fin inledning med att dra på sig ett idiotiskt rött kort. Varberg gjorde sedan processen kort i andra halvlek och efteråt tog känslorna över för många när superettans bittra verklighet närmar sig.
Vad fan hände egentligen?
Det började ju lovande, typ.
För att vara Örebro sportklubb anno 2021 iallafall men sen spårade det ur helt och hållet.
Och för det kan jag inte låta bli att ta på mig en del av skulden.
Jag eftersökte i rapporten inför en brutal match och inför matchen sa jag lite skämtsamt till mina vänner att jag ville att det skulle balla ur.
Men inte på det här sättet.
Absolut inte på det här sättet.
Där vi vill ha dem
Inför matchen rådde det ju ingen tvekan om att detta var en otroligt viktig match.
Supportrar var på plats träningen innan och stöttade laget med sång och pyro och alla pratade om att detta var matchen med stort m.
Kanske var Örebro tagna av stundens allvar då Varberg gjorde mål direkt.
Givetvis var det en fast situation där Robin Karlsson Adjei nickade in 1-0.
Tur för oss att Glenn Nyberg gav oss en frispark istället för att ge Varberg målet.
Mer tur än så med Nybergs domslut skulle vi inte ha i matchen.
Efter att ha skakat av sig den inledande chocken började ÖSK rulla ut Varberg.
Benjamin Hjertstrand var på spelhumör, trots att han var på fel kant och Jiloan Hamad var även han på spelhumör och mycket rörlig.
Kevin Wright härjade på sin kant och Richard Friday visade att han ville mycket, nästan för mycket.
Men ändå var det Friday som skulle vara ÖSKs huvudfigur i offensiven.
En för dagen nästan övertänd Friday fick i den trettonde minuten bollen serverad i straffområdet av Wright som gjorde en fin räd innan men bollen satt i stolpen.
Hela arenan drog ett djupt andetag därefter men alla kände samma sak.
Vi hade Varberg mot repen och nu var det bara att gå för knockout!
Och för en knockout gick vi.
David Seger ett bra skottläge som han tjabblade bort, följt av ett skott tätt utanför av Friday och ett rop på straff av Dennis Collander.
"Kom igen nu ÖSK! Gå för knockout! Full kraft!" Uppmanade publiken de svartvita.
Och det var som att någon hörde, en högre makt.
Men inte av den goda sorten.
Nej, nej, nej, det var fotbollsdjävulen, med sitt flammande säte någonstans på västkusten, förmodligen Göteborg, som hörde vår önskan och lät den slå in på helt fel sätt.
För knockout och full kraft fick vi se och den "urballning" jag skämtsamt önskat mig innan matchen fick jag.
I den tjugotredje minuten får Varberg en kontring och Johan Mårtensson orsakar en frispark när han river ner Robin Tranberg.
Tranberg gör som han ska och faller och i samma ögonblick rensar Nasiru Moro bollen på honom.
Tranberg gör som de flesta och blir ilsken och knuffar till Moro som i sin tur svarar med att försöka ge honom en dansk skalle.
Tranberg gör då det som en fotbollsspelare ska göra i den situationen och dör.
Eller ja, dog gjorde han väl inte men han föll och Nyberg gav Moro rött kort.
Oavsett om han träffar eller ej så var det rätt beslut av Nyberg och helt, helt fel beslut av Moro.
Och hur mycket den där tjommen som gick ner till Stojan Lukic sa "Stojan, Stojan! Kolla! Det var inte rött kort!" så ändrades inte beslutet.
Nu var Varberg alltså en man mer och för andra hemmamatchen i rad fick vi en mittback utvisad.
Men ändå fortsatte ÖSK att styra spelet, även om farligheterna inte visade sig och det är väl inte förvånande med tanke på att en viss mittback var utvisad.
Varberg skulle dock få ett superläge att ta ledningen framför sina bortasupportrar som rest lång väg för att se dem spela på Behrnabeu.
Synd bara att detta superläge blev en supermiss när Tranberg rundade försvaret och serverade Karlsson Adjei öppet mål som han brände.
Karlsson Adjei som spelade i division ett visade just division ett klass där.
Men han spelar allsvenskt av en anledning, det skulle han visa i andra halvlek men första slutade efter den där missen 0-0.
Misär
Matchbilden från den första kvarstod i början på andra halvlek även om det kändes som att Varberg hade justerat...något...
Oklart vad men detta något verkade ge resultat iallafall för Varberg då Bobby Allain slog en utspark på fel spelare, David Seger, som tyvärr inte är någon som vinner nickdueller.
Dessutom hjälpte det inte att han blev helt mosad bakifrån men Glenn brydde sig inte och lät spelet gå vidare och Matthews hittade Karlsson Adjei som skickade in en missil i närmsta hörnet.
1-0 till Varberg och där visade Adjei varför han gick från division ett till allsvenskan.
Och i och med det målet var det roliga slut.
ÖSK försökte pressa på för en kvittering men hittade helt plötsligt inte fram och när de väl kom centralt så försökte de kombinera sig fram som om de vore Barcelona anno 2011.
Sen när de väl kom fram på kanterna så slogs inläggen och inspelen snett, för högt och för snabbt, ibland på samma gång.
Istället kunde Varberg utöka till 2-0 på en hörna i den sjuttiotredje när Oliver Stanisic nickade över en utrusande Bobby Allain och någon var det som inte hängde med i markeringen.
Tur för denne att jag inte kan se vem han är på reprisbilderna, otroligt slarvigt!
ÖSK fortsatte ändå att ha boll och försöka hitta en reducering men luften hade gått ur laget och efter cirka sjuttio defensiva omställningar orkade inte ÖSK längre.
De kastade sig och var desperata när de försökte få stopp på Varbergs sista omställning i matchen men missade och efter att bollen gått i båda stolparna så satte Alexander Johansson 3-0.
Och han firade som om han gjort mål på Real Madrid på stopptid i en champions league final.
Framför de uppretade (med all rätt) fansen dessutom och därpå följde matchens andra urballning när dessa arga supportrar försökte rusa in på planen.
Matchen var därmed död på riktigt och stämningen var nästan obehaglig på västra stå.
Efter att matchen blåstes av tog sig spelarna och dessa supportrar ett kort snack och de flesta verkade nöjda efteråt.
Hade dock varit bäst om Nasiru Moro kommit ut och sett supportrarna i ögat och bett om ursäkt men förhoppningsvis satt han i omklädningsrummet och skämdes, det borde han göra.
Matchens bästa spelare:
1. Kevin Wright
Var en offensiv kraft på sin kant och såg bra ut matchen genom.
2. Jiloan Hamad
Visade att han ville något och visade prov på en hög teknisk nivå och spelförståelse, nästan för hög.
3. Benjamin Hjertstrand
Var återigen bra på sin kant och fick återigen var ytterback på fel kant när vi var en man mindre.
Matchfakta
Örebro SK - Varbergs BoIS 0-3 (0-0)
0-1 Robin Karlsson Adjei (ass. Tashreeq Matthews)
0-2 Oliver Stanisic (ass. Alexander Johansson)
0-3 Alexander Johansson (ass. ingen)
Skott på mål: 0-4
Varningar ÖSK: Nasiru Moro (rött), Nahir Besara, Richard Friday
Varningar BoIS: Robin Tranberg, Jean Carlos de Brito, Gideon Mensah
Många säger att Joakim Persson och Varberg får kvalité ur ingenting.
Om en gillar galghumor så kan jag kontra med att vi i ÖSK får ingenting ur kvalité.
Sen skrattar vi alla varpå vi gråter lite grann.
För nu är det kris.
Nu skriker hesa Fredrik för full hals och alla som kan bör uppsöka närmsta bombskydd och bunkra upp på förnödenheter som mat, toapapper och padelracket, för att fördriva tiden.
För hur länge vi kommer vara i bunkern, även kallad superettan, vet vi inte.
Eller vänta lite nu.
Det är ju fortfarande tolv omgångar kvar!
Det finns med andra ord en chans och visst nu kommer folk kommentera med statistik och historik att det förmodligen går åt skogen.
Men än finns det en chans, än finns det hopp.
Dessutom är det "bara" tre poäng upp till Mjällby som har kvalplatsen.
Det kan gå, det gäller bara att vi ignorerar den inre närkingen som säger de förbjudna orden:
"Det går aldrig!"
Den inre närkingen får helt enkelt stoppa en strumpa i munnen tills det är matematiskt klart att vi åker ur.
För jag tänker inte ge upp, det vet jag att 99% av er som läser inte heller har gjort.
Tänk tillbaka på hur spelet såg ut innan Moro plockade fram sin inre Zinedine Zidane anno 2006.
Det såg ju faktiskt bra ut, vi spelade med hjärta och hjärna vilket jag efterlyste innan.
Det syntes inte på spelarna att de var nervösa, att de var fast i sina egna huvuden.
Tyvärr spelade Moro med för mycket hjärta och det kosta oss matchen.
Det ska han ha skit för. Inte i brevlådan och helst ingen arg mobb med högafflar utanför hans dörr men han måste veta att han svek laget.
Han måste visa sin kyla framöver för han har visat i tidigare matcher att han har kvalité, att han har något.
Men detta något döljer sig bakom en spelare som trots sin ålder inte har mycket a-lagserfarenhet och som dessutom besitter ett temperament som kan få Tobias Grahn att se ut som Kristina Lugn.
Om vi kan spela som vi gjorde innan utvisningen i nästa match så kommer det se bättre ut.
Men några justeringar måste göras.
David Seger får nog sitta bänk nästa match till förmån för Kevin Walker som bör ta hans plats centralt.
Collander bör nog flyttas ut på en kant och vi bör släppa fram en renodlad anfallare som Luan eller Mehmeti.
Collander ska inte sätta bänk, det är klart iallafall.
Rent instinktivt vill jag se Hjertstrand ta klivet in i banan nästa match och vara mittback men hans defensiva styrka kommer behövas mot Norrköping.
Därför tycker jag att det är dags att Iron-Mike får visa vad han går för, jag är helt säker på att han är revanschsugen och vill visa alla att han ska spela bredvid Skovgaard.
Målvaktssituationen då? Ska inte Allain petas?
Nej, för första målet var ett perfekt skott och det borde nog ha varit frispark innan.
Andra målet tappar någon i försvaret sin markering och tvingar ut Allain i sista sekunden och på det tredje målet är han och hela laget slutkört och överspelat.
Allain ska stå.
Friday ska starta igen för han visade sån otrolig vilja att en inte kan låta bli att säga "Friday, I'm in love" när han såg honom.
Visst, han ville så mycket att han ramlade på ändan, slarvade med förstatouchen och överarbetade ett par situationer men emellan det visade han på bra teknik, god spelförståelse och passion.
Det sistnämnda är vi inte bortskämda med just nu men det började lovande senast.
Kan vi få fram denna passion igen mot Norrköping och dessutom pricka rätt höjd i spelet och inte försöka vara som Arsenal 2004 framför straffområdet, då kan det bli riktigt bra.
Då kan vi skaka Peking som inte verkar ha något att spela för.
Det vore dessutom kul att vinna mot Peking av den enkla anledningen att vi vill ha lite revansch på Oscar Jansson, allsvenskan 2020s bästa målvakt med Sveriges sämsta agent.
Så vi måste gå vidare från denna förlust, hur tung den än var.
Vi har match redan om ett par dagar och vi får helt enkelt glömma denna match men minnas läxorna den gav oss.
Och vi har lärt oss så många läxor denna säsong.
Nu återstår det bara att visa Norrköping att vi har lärt oss något.
Vi måste visa dem att vi har lärt oss att vi kan inte ge upp.
Att vi får inte ge upp.
Att vi ska inte ge upp.
När vi åker till Norrköping på söndag så ska vi stå upp och visa dem att vi hör hemma här, här i allsvenskan.
Vi måste visa dem att vi lärt oss spela med lika mycket hjärta som hjärna.
För det finns så otroligt mycket hjärta på planen och så mycket mer utanför.
Kan vi visa laget på planen våra hjärtan på plats så är mycket vunnet redan där.
Alla till Norrköping.
Än är det inte över, än har vi inte gett upp.
