ÖSK måste våga, riskera och utmana mer
Med sex matcher kvar att spela har ÖSK fortfarande allt i egna händer men min känsla är att det svartvita laget inte har samma spets i anfallsspelet som i våras. I den här krönikan ska jag försöka ge er min bild av vad som inte fungerar och självklart försöka förklara varför det ser ut som det gör.
Att analysera ett lags anfallsspel är en komplex uppgift och de problem man identifierar är ofta en kombination av olika faktorer. Min ambition är att försöka sätta fingret på den detalj som saknas mest i ÖSK:s spel.
Jag tänkte också skriva några rader om hur jag tror att det nya konstgräset har påverkat ÖSK:s prestationer de senaste hemmamatcherna.
En del saker har andra redan skrivit men jag ska försöka att belysa de här frågorna ur ett nytt perspektiv.
Jag tänkte börja med ÖSK:s anfallsspel och sedan försöka hitta lämpliga kopplingar till underlagets påverkan. Förhoppningsvis blir den röda tråden inte helt osynlig.
Skapa övertag på kanterna
ÖSK spelar ett passningsorienterat anfallsspel där ytterbackarna har höga utgångspositioner och innermittfältarna kommer ner och hämtar bollen. Genom att hålla bollen inom laget med både korta och långa passningar vill man sedan få övertag på en kant och på så sätt komma runt och skapa målchanser.
När ÖSK har bra rörelse i laget och klarar av att hålla ett högt bolltempo så är laget svårt att försvara sig mot. Det snabba passningsspelet gör att motståndarna får stora problem att hinna med i sina överflyttningar.
När laget blir stillastående och alla vill ha bollen på fötterna så blir anfallsspelet istället lättläst och uddlöst. Det är då som ÖSK:s brister blir synliga. Vad är det då för brister jag syftar på?
Motståndarna har lärt sig att ÖSK vill rulla runt bollen och följer ofta inte ens med i ryggen när exempelvis Kalle Holmberg möter. Trots att Kalle ofta kan vända upp med bollen så väljer han ett enkelt tillbakaspel.
Forwards måste ställa fler frågor
Förutom att ta lite fler djupledslöpningar så måste Holmberg och Hasani sträva efter att komma rättvända med bollen betydligt oftare. De måste våga vända upp och utmana backlinjen på ett tydligare sätt. Ett bra uttryck inom fotbollen är att man måste ”ställa frågor” för att kunna överlista sin motståndare.
Problematiken gäller självklart inte bara forwards.
När ÖSK har spelat sin bästa fotboll under 2013 så är det framför allt Ahmed Yasin som har visat vägen med sitt irrationella kantspel. När Daniel Gustavsson gjorde sitt drömmål senast så skapade han målchansen på egen hand genom att vända bort sin försvarare och gå rakt på mål.
Yasin vill ta sig förbi sin motståndare varje gång han får bollen och det är otroligt värdefullt på flera olika sätt. Även om Yasin inte tar sig förbi varje gång så skapar han oreda centralt eftersom han tvingar motståndarnas mittbackar att ha beredskap att flytta ut och ge understöd.
Gerzic och Saeid måste ta egna initiativ
Även det centrala mittfältet borde kunna hota mer. Nordin Gerzic och Mohammed Saeid är kvicka i både huvud och fötter och måste våga ta egna initiativ och driva bollen i djupled när de får en yta. I dagsläget söker de bara passningsalternativ vilket innebär att motståndarna kan pressa bollhållaren utan att behöva tänka på understöd.
Det har skrivits en hel del om att ÖSK saknar Crespos attityd och rörelsemönster. Jag kan till viss del hålla med om den analysen, men jag tycker ändå att det handlar mer om att de som faktiskt är med och spelar tar rätt beslut på plan.
Även om man inte har samma dribblingskompetens som Yasin så måste man i offensiva lägen våga ta risker, utmana sin motståndare och gå rakt på mål när tillfälle ges. Fler ÖSK-spelare måste helt enkelt ut ur sin trygghetszon och visa killerinstinkt.
Det nya konstgräset påverkar
En annan förklaring till ÖSK:s lite svagare insatser tror jag är det nya konstgräset på Behrn Arena. Bortaspelet har spökat i många år men nu ser även hemmaspelet lite trögt och uddlöst ut. Orsaken till detta är att det nya gräset har egenskaper som påminner om naturgräs.
Det gamla konstgräset fick mycket kritik men jag är övertygad om att det hårda och blixtsnabba underlaget passade som handen i handsken för ÖSK:s passningsorienterade anfallsspel. Det är betydligt svårare att få igång samma snabba passningsspel på det nya gräset.
När motståndarna hinner med i sina överflyttningar så blir man ännu mer beroende av att ha spelare som bryter mönster och skapar oreda. De brister som jag tidigare har varit inne på blir alltså ännu mer påtagliga på en långsam plan.
Motståndarna trivs på Behrn Arena
Om man istället använder ett motståndarperspektiv så är min känsla att de lag som är vana vid naturgräs har lättare att spela sitt eget spel på det nya konstgräset. Både Hammarby (visserligen med en man mer) och Falkenberg såg ut att trivas bra på Behrn Arena.
Innan omläggningen hade de gästande lagen svårt att kontrollera det snabba och studsiga underlaget. Detta skapade i sin tur en osäkerhet och passivitet som gjorde att ÖSK ganska enkelt kunde ta initiativet i matcherna.
Även om det nya gräset inte ger samma fördelar som tidigare så har ÖSK tillräckligt många skickliga spelare för att ta initiativet och vinna hemmamatcherna.
Jag är övertygad om att Peo Ljung försöker få sina adepter att ta fler initiativ och gå rakt på mål.
Förhoppningsvis får vi se det redan ikväll mot Brage.
