ÖSK-MFF 1-1: Puh, vi var riktigt illa ute
Det blev en ny poäng mot de regerande mästarna men spelet lämnade mycket i övrigt att önska.
"Vi var utskåpade och om Ayanda gjort mål där i 88:e hade nog polisen kommit och hämtat mig", sa Alexander Axén på presskonferensen efter matchen och det är bara att hålla med. Detta var en match som MFF borde, kunde och skulle ha vunnit. Det går inte ens att ta till klyschan att "mål förtjänar man inte, man gör dom" då MFF faktiskt hade ett vinst... nåja, ledningsmål, inne som,felaktigt, blev avvinkat för offside. Men det är lika bra att ta det från början.
En titt på laguppställningarna visade att Åge Hareide bland andra hade Markus Ekenberg, Magnus Eikrem, Anton Tinnerholm och Guilermo Molins på bänken. En kvartett som hade varit startspelare i de flesta andra lagen i Allsvenskan. Åge hade ju dessutom tydligt gjort klart att vi i ÖSK inte skulle utgöra en tuva som skulle fälla MFF-lasset då han inför matchen sagt att "Vi kan vila spelare, Örebro skall vi slå ändå". Axén valde att ställa upp med nästintill samma lag som senast spelade 2-2 i Malmö men han gjorde en, framtvingad, förändring då Patrik Haginge blev vänsterback i stället för skadade Logi Valgardsson.
Första halvlek var rätt intetsägande och kanske var det så att motvinden spelade ÖSK ett spratt då man inte fick loss DG i djupledsdueller med MFF:s innerbacksduo. En anfallsvariant som man säkerligen snackat mycket om på förhand. I stället tycker jag att första halvlek kan summeras ganska väl, åtminstone sett ur vårt favoritperspektiv, det svartvita, med ett enda ord som jag kritat ned med stora bokstäver i mitt antecklingsblock; "UDDLÖST". Enligt statistiken hade vi två avslut under första halvlek, varav ett på mål, men jag kan inte minnas något av dem. MFF å sin sida hade mycket boll och sågade sig fram på kanterna med Tobias Sana och nye allsvenske bekantingen Vladimir Rodic (han kommer göra succé här). Men det kändes ibland som att det var väl mycket finess och "harlem globetrottande" av de himmelsblå där det fokuserades på snygga anfall snarare än effektiva sådana. Det osade katt emellanåt när inlägg ven genom straffområdet och bollen hoppade runt framför Jansson men studsarna var för det mesta till vår fördel.
Andra halvlek började på samma sätt och då nu Rosenberg tagit Bergets plats på topp kändes det genast mycket farligare och när vi satt och konstaterade att det bara var en tidsfråga till matchens första mål var ett faktum efter MFF:s sjuttiotolfte avslut så bröts dödläget av... ÖSK. Ett fantastiskt fint anfall där Robert Åhman Persson tog en smart löpning, spelade bakåt till Daniel Nordmark som smekte in bollen med fel fot i vänstra krysset. Matchens bästa anfall och ett magiskt avslut av Nordmark.Välförtjänt - icke, skönt - självklart. Strax därefter hade Kalle Holmberg ett jätteläge att göra ledningen dubbelt så stor och ännu mer välförtjänt men hans avslut, efter att ha rundat Azinovic, tog på fel sida burgaveln.
MFF:s kvittering lät dessvärre inte dröja på sig och det var Markus Rosenberg som slog till efter ett inlägg från höger. Hans lite halvkassa avslut studsade lite oturligt in bakom Oscar Jansson. Bägge lagen gjorde därefter ett par byten och vi hemmasupportrar fick för första gången stifta bekantskap med Martin Broberg. Jag gillade det jag såg av nyförvärvet, rivig, slitig och smart passningsspelare. Är säker på att han kommer att bli en tillgång när han får mer upp matchtempot och fler ÖSK-minuter i kroppen. Med tio minuter kvar gjorde så Rosenberg det mål som inte godkändes då Haginge upphävde den offside som linjedomaren tyckte att MFF-anfallaren befann sig i. Ulf Nilsson på Himmelriket summerar det rätt bra när skriver att "det är på håret" och "jag hänger inte domarna för misstaget". Samtidigt kan man tycka att "fria hellre än fälla" borde kunna gälla även om det missgynnat oss just i detta fall.
Ayanda Nkili fick sedan ett jätteläge att avgöra, fri från halva plan, men Azinovic kunde rädda sydafrikanens avslut. På den efterföljande hörnan blev Patrik Haginge, tydligen, armbågad av Markus Rosenberg och gick ned för räkning. Jag har själv inte sett situationen men noterar att många av mina svartvita vänner inte är helt glada över hur MFF:s lagkapten hanterade sina armbågar i den situationen. Hagge själv har dock, enligt Axén, sagt att det inte var någonting så tycker vi kan lämna eventuell diskussion om detta därhän. Efter sex övetidsminuter blåste Martin Strömbergsson av och ytterligare en poäng bärgad. Därmed har vi mött MFF tre gånger denna säsong med ett facit på en seger och två oavgjorda. Inte fy skam även om rättsskiparna måhända stått på våran sida.
Poängen var givetvis skön och kämpainsatsen magisk. Men anfallsspelet lämnar en del i övrigt att önska och vi fick inte alls mycket uträttat i dag även om vi alltså hade tre kanonchanser varav en omsattes till mål.Tyckte det i dag syntes tydligt att vi saknade en naturlig "nia" och spetsegenskaperna hos DG såsom löpningar och snabbhet utnyttjades inte. Passningsspelet var heller inte bra och det var många onödiga bolltapp på grund av slarv och dålig prescision. Nu är det nio dagar kvar till nästa match och Axén & Co får drygt en vecka på sig att jobba vidare med anfallskombinationer och löpvägar för att komma redo till matchen mot ett annat topplag, Djurgården, hemma på Behrn.
Har svårt att ta ut tre spelare i dag som riktigt utmärkte sig då detta på något sätt var en kollektiv poäng. Men plussar gärna Nordmark för målet, Moberg för alla bortrensade inlägg och RÅP för den gedigna arbetsinsatsen, assisten och tyngden på mitten. Men som sagt, detta var svårt och jag är säker på att forumsågen kommer att attackera mig obönhörligt.
Spelarpoäng:
3p Robert Åhman Persson
2p Daniel Nordmark
1p Erik Moberg
Matchfakta ÖSK-MFF 1-1
1-0 (54) Daniel Nordmark (ass. Robert Åhman Persson)
1-1 (67) Markus Rosenberg
Domare: Martin Strömbergsson
Publik: 6753
ÖSK: Oscar Jansson - Daniel Björnquist, Eidur Sigurbjörnsson, Erik Moberg, Patrik Haginge (Christoffer Wiktorsson, 93) - Nordin Gerzic, Daniel Nordmark (Ayanda Nkili, 71), Robert Åhman Persson - Marcus Pode (Martin Broberg, 71), Daniel Gustavsson, Kalle Holmberg
