Jämtkraft Arena, 2021-04-18 15:00

Östersund - Örebro
5 - 0

Östersunds FK - Örebro SK 5-0: Käftsmällen

ÖSK kom till Östersund med förhoppningen om att hitta målet och det gjorde de sannerligen. Problemet var bara att de hittade bollen i det egna målet fem gånger om när de blev utskåpade av Östersund i vad som visade sig vara en lektion i passningsspel och effektivitet.

Tre i rad
Matchen började trevande, som så många matcher gör men det var ändå ÖSK som hade initiativet och bollen mot ett Östersund som backade bakåt. Matchens första målchans skulle också komma relativt tidigt när vi vann en boll på mittfältet och rusade i full fart framåt mot den rödsvarta målburen, bollen hamnade till slut hos Romain Gall vars avslut med högern från vänsterkanten av straffområdet räddades till hörna.

På den efterföljande hörnan gjorde vi inget mål men bara några minuter efter det fick Östersund en hörna och då small det. Från vänster kom bollen in och Agon Mehmeti sträckte varenda millimeter men fick ingen touch på den, istället fick två Östersundare spela sten, sax och påse om vem som skulle nicka in den och vann gjorde Noah Sonko Sundberg för han nickade ensam in 1-0.

1-0 till Östersund i den trettonde minuten, inte starten vi ville ha men vi har vänt underlägen förr.
Målet kommer!!!

Kom gjorde målet också, trodde vi...
Inte på Deniz Hümmets skott som susade tätt över ribban och tydligen inte på hörnan från vänster där Dennis Collander nickade in målet.
Tydligen såg domaren att Aly Keita sprang in i ryggen på Michael Almebäck och samma domare tänkte "Det där är en frispark till målvakten!" av någon anledning och så blev det.

Vi blev rånade på vår kvittering och Dennis Collander blev rånad på sitt första allsvenska mål.

Värre skulle det bli.

För mer än halva ÖSK-laget gick bort sig på offensiv planhalva och Östersund fick en kontring som en endast ser i hockeyn och fem-mot-tre gjorde de inget misstag och Blair Turgott gjorde enkelt 2-0.
2-0 i den tjugonionde minuten och nu började en bli irriterad.

Eller en, alla började bli irriterade om en utgår ifrån sociala medier.

Och värre skulle det bli.

Tio minuter senare tappar Johan Mårtensson bollen inne på offensiv planhalva och Östersund tar den och kommer i en kontring.
Fast nu är det två-mot-tre, det här borde vi reda ut!

Eller? Nej, det gjorde vi inte för Turgott avancerade in i straffområdet, Almebäck försökte täcka skott och den milli vanillisekund som hans ben inte var ihop sköt Turgott och mellan benen gick bollen och förbi Bobby Allain.
3-0 i fyrtionde minuten och borde Allain ha tagit den? Kanske men samtidigt trodde nog de flesta att det där skottet skulle gå mellan benen på Almebäck.

3-0 stod sig i pausen och ÖSK gick något chockade in i omklädningsrummet och halvtidspausen i ett tremålsunderläge.

Värre blev det
I andra halvlek kom Benjamin Hjertstrand och Nordin Gerzic in, den senare hade en stabiliserande effekt på laget vilket gör att hans inhopp blir godkänt samtidigt som jag aldrig la märke till Hjertstrand.
Enda anledningen till att jag vet att han böts in är för att det står så matchprotokollet denna rapport utgår ifrån.

De som gick ut var Daniel Björnqvist och Romain Gall, mer om dem senare.

Det var alltså dags för ÖSK att vända ett tremålsunderläge och komma undan med hedern i behåll men det dröjde länge innan vi fick en bra chans att göra mål.
På en hörnvariant fick Andreas Skovgaard läget att nicka in ÖSK i matchen men han nicka både bollen och ÖSKs upphämtningschans över ribban.

Istället blev det värre.

Östersund kontrade återigen och tog sig igenom vår lagdel med en bra passning ut på Henrik Bellmans vänsterkant, Bellman slog ett inlägg mot bortre delen av straffområdet där Turgott tog emot bollen och smällde in den på halvvolley.
4-0 till Östersund i den sjuttiofjärde minuten och en fick kraftiga flashbacks till när Marcus Pode gjorde 2-0 mot AIK 2014.

Det var nog det enda som gjorde mig glad under matchen, minnet av Marcus Pode.

För inte blev det bättre efter det, bara värre.

Fem minuter senare kommer Östersund i ännu en kontring mot ÖSK-försvaret som var i total oordning.
Från vänster till höger hade vi Michael Almebäck som försökte täcka Patrick Kpozo, Andreas Skovgaard som stod bakom Almebäck som emotionellt stöd för han täckte ingen och i mitten, längre bort från straffområdet var Hussein Ali och bortanför honom Benjamin Hjertstrand. Mellan Hussein och Benji var Jno-Baptiste och bollen kom mot honom men en utrusande Allain fick honom att låta bli bollen och Allain, fortfarande ståendes på benen, kan bara titta på hur bollen hittar till Ahmed Awad som rullar in 5-0.

Detta var i den åttionde minuten och visst, det kunde ha blivit värre men som tur var stannade det vid 5-0, vi tangerade inte förlusten mot borta mot Blåvitt 2015 då vi förlorade med 6-0.

Matchens enda, sanna glädjeämne:
1. Noel Milleskog fick göra sin allsvenska debut, alltid något.

Matchfakta
Östersunds FK - Örebro SK 5-0 (3-0)
1-0 Noah Sonko Sundberg (ass. Felix Hörberg)
2-0 Blair Turgott (ass. Nabiyou Perry)
3-0 Blair Turgott (ass. ingen)
4-0 Blair Turgott (ass. Henrik Bellman)
5-0 Ahmed Awad (ass. Patrick Kpozo)
Skott på mål: 5-2
Varningar ÖFK: Henrik Bellman, Patrick Kpozo
Varningar ÖSK: Deniz Hümmet

Var det här den värsta förlusten de senaste tio åren jag bevittnat? Jag tror det, sett till hur vi gick in i matchen och de förväntningar vi hade på laget och matchen.
Vi förväntade oss poäng, helst en vinst för ingen trodde ju att Östersund ens skulle vinna i år, knappt göra mål för delen heller men vips så har de en tremålsskytt i sig.

Borta mot Göteborg 2015 förväntade vi oss inget samtidigt som hemmalaget gick för guldet och i de sista hemmamatcherna 2016 och 2019 hade vi inget att spela för. Därför slutade matchen mot Östersund 2016 1-5 och den hemma mot ett guldjagande Malmö 2019 0-5.

Vi gick inte in med förväntningar på poäng i dem matcherna, förhoppningar kanske men inte krav eller order om poäng.
Likt den svartvita diktatorn gjorde i rapporten inför denna match, samma diktator har avgått i skam och den svartvita nationen är återigen en demokrati.

Sett till matchbilden dock så är resultatet i överkant vilket gör att denna förlust ändå inte svider lika hårt som den kan göra. Vi blev inte utspelade, Östersund var inga gudar på konstgräset, vi saboterade för oss själva vid varenda mål.

1-0 var dålig markering, att två spelare får stå fria i straffområdet på en hörna är den ultimata synden.

2-0 är dum bollförlust på offensiv planhalva vilket ger vårt försvar det mest otacksamma utgångsläget jag sett sedan Charlotte Kalla tog OS-guld i stafetten 2014.

3-0 är en 50/50 situation, denna dag gick bollen emellan Almebäcks ben och förbi en överraskad Allain, en annan dag hade den blockerats till en hörna. Även denna situation föranledd av att vi gick bort oss offensivt.

4-0 är återigen en enkel passning som går förbi alla, sedan går inlägget förbi tre spelare, däri Almebäck som hade kunnat pressat mer i situationen, sedan är det en klassaktion av Turgott som skickar in den på halvvolley.

5-0 är återigen ett bolltapp offensivt och Östersund spelar enkelt förbi oss och Patrick Kpozos inlägg leder till en röra utav guds nåde i straffområde när Allain rusar ut helt snett och missar samma boll som Jno-Baptiste missar. I denna situation förtjänar Allain kritik, han borde ha kastat sig efter bollen och Skovgaard var ju helt vilsen i den situationen då han stod bakom Almebäck och täckte luft.

Dåliga bolltapp, individuella misstag och smarta, enkla passningar av Östersund avgjorde matchen för dem. Vår offensiv var också likblek efter 2-0 vilket inte hjälper då det hjälper försvaret väl om offensiven gör mål.

Men framåt gick mycket fel, Hussein Ali hamnade ofta på efterkälken i defensiva situationer samtidigt som Björnquist gjorde vad han kunde till vänster. Han fick se sig utbytt med Gall vilket jag tycker var fel beslut, Björnquist hade gjort mer nytta till höger på Alis plats men det blev som det blev.

Ingenting alltså, för efter en kvart tog våra målchanser från öppet spel slut och visserligen dikterade vi tempot men vi skapade ingenting. Alla slarvade med bollen och Agon Mehmetis roll i ÖSK är alltmer diffus, vad är karln bra på? Det är därför jag föredrar Erik Björndahl, vi vet vad han är bra på och vi vet vad han är mindre bra på och det gör det enkelt för oss att anpassa spelet efter honom. Men Agon är ett enigma.

Samtidigt hade David Seger ingen bra dag och Dennis Collander var överallt och ingenstans, mest på offensiv planhalva då jag sällan såg honom i de defensiva omställningarna.

Och Hümmet, när ska det lossna för honom? Han osar frustration och jag hoppas denna frustration släpper för vem ska annars göra målen? Agon? Björndahl som får värma bänk?
Där vi tidigare i år hade en intressant konkurrenssituation har vi nu en väldigt obekväm sådan, för i nuläget är det vi som känns som det målsnåla laget, inte Östersund.

Kan vi hitta tydligare roller för våra anfallare, samtidigt som vi balanserar mittfältet bättre så kan nästa match bli ett steg i rätt riktning. Nordin ska starta nästa match, det ska Collander också göra, på en kant. Till vänster kan Romain kanske spela men då får han se till att hjälpa hemåt, antingen det eller så får Jake göra sin återkomst i startelvan.

Nä, hörrni.
Det här var ingen rolig match överhuvudtaget.
En krävde minst fyra poäng framöver men nu hoppas jag att vi kan ta en borta mot Kalmar.
Henrik Rydströms luriga Kalmar.

Jag har pekat ut två glädjeämnen ur denna match, flashbacks till 2014 och Marcus Pode samt Noel Milleskogs debut.
Men jag har ett till glädjeämne kvar.

Käftsmällen.
Låt oss hoppas att detta är käftsmällen som väcker laget och spräcker den illusion alla av oss byggde upp efter premiären.
Vi gjorde noll mål framåt och släppte in noll bakåt, då fortsätter vi som tidigare bakåt och öser på framåt.
Denna naiva plan gjorde att vi lämnade Östersund med fem mål bakåt och noll gjorda framåt.

Det här må inte vara uppvaknandet vi ville ha.
Men det är uppvaknandet vi förtjänade och behövde.