Petter resonerar: "En match gör inte en hel säsong"
Vad tar man egentligen med sig efter en säsongens första förlust mot en väntad rival i toppen av serien? Egentligen inte speciellt mycket. En match gör inte en hel säsong och den tama insatsen på Söderstadion kan mycket väl vara ett olycksfall i arbetet. Det viktigaste är inte att vinna de få stora matcherna under säsongen. Det viktiga är att vinna matcherna däremellan.
Spelmässigt finns det detaljer att korrigera. Innermittfältet blir för offensivt balanserat mot bättre lag än Värnamo och yttrarna Yasin och Holmberg lämnade sina ytterbackar ensamma för ofta. Som en konsekvens av det här hade Samuel Wowoah det väldigt jobbigt och blev för ovanlighetens skull utbytt och det redan innan (!) halvtidspausen. Att ställas mot en av seriens bästa spelare i Kennedy Bakircioglü är naturligtvis inte lätt, särskilt inte när Kennedy har en bra dag på jobbet men det tidiga bytet av Wowoah tydliggör en av ÖSK:s största svagheter, ytterbackarna.
I takt med att PeO Ljung styrt upp den tidigare havererade defensiven har nya problem dykt upp. Ljung vill spela med ett högt försvarsspel för att kunna vinna bollen högt upp i banan och styra matcherna. När backlinjen står högt upp ställer det krav på försvarsspelarna. Framförallt krav på rörlighet och placeringssäkerhet, två egenskaper som varken Patrik Haginge och Samuel Wowoah är kända för. När hjälpen från yttrarna uteblev fick ytterbackarna en lång löpväg hem mot snabbare mittfältare.
Att se Wowoah gång på gång hamna efter Kennedy Bakircioglü var direkt smärtsamt. I år fyller ”Vovven” 37 och han blir knappast snabbare med åren. Defensiven har aldrig varit den tidigare ytterns starka sida och när han inte längre hänger med i tempot får spelare som Wowoah stora problem när dem möter skickliga motståndare. ÖSK har ytterbackar för att klara ett avancemang till Allsvenska men knappast om man satsar mot att återigen etablera sig i den högsta serien. Mycket tyder på att klubben tänker i samma banor då de båda veteranerna Magnus Wikström och just Wowoahs kontrakt bara förlängdes till att sträcka sig över den pågående säsongen.
Det var inte bara ytterbackarna som hade det jobbigt på Söderstadion. Det innermittfält som under säsongsinledningen styrt och ställt matcherna blev totalt överkört av ett fysiskt Hammarby som inte gav ÖSK någon chans att bygga upp ett eget spel. När det blev en närkamp vann alltid en grönvit spelare kontrollen över bollen, när det blev en andraboll vann Hammarby alla. När matchbilden ser ut som igår är det svårt att vinna matcher.
Ljung var inte nöjd efter matchen. ”Vi saknar kampmoment helt och hållet i första halvlek” hette det och det är en korrekt analys. Vidare plockade skåningen fram motorsågen och gick hårt åt det egna spelet men också åt motståndarna, något som fick Hammarbykaptenen Kennedy att påstå att ”matchen borde slutat 5-0”. Sanningen ligger någonstans mitt emellan. Visst var PeO Ljung irriterad efter förlusten, men Hammarby borde inte vunnit med 5-0. Hammarby var bra och fick till sist utdelning efter att ha radat upp målchanser mot Värnamo i den andra omgången.
Ärligt talat var matchen inte något vidare. Den tekniska kvaliteten, särskilt från ÖSK:s sida, var låg och gjorde inte inramningen på Söderstadion rättvisa. ÖSK bjöd på två mål efter individuella misstag men var i ärlighetens namn inte speciellt nära att etablera något tryck mot Hammarbymålet i slutet av matchen. Både Hammarby och ÖSK är tippade att ta klivet upp till Allsvenskan, om det ska bli verklighet måste båda lagen höja sig ett par nivåer.
Vad tar man egentligen med sig efter en säsongens första förlust mot en väntad rival i toppen av serien? Egentligen inte speciellt mycket. Sett från ett svartvitt perspektiv fanns inte speciellt många glädjeämnen. Det jag väljer att ta med mig är att Per-Ola Ljung vågar att satsa för att ådstakomma förändring. När andra halvlek blåstes igång hade Ljung redan gjort två byten för att förändra matchbilden. Varken Tobias Nilsson eller Samuel Wowoah hade en speciellt lyckad första halvlek och Ayanda Nkili bidrog med styrka i närkampsspelet efter han flyttats upp till det centrala mittfältet i samband med att Nilsson byttes ut. Även om ÖSK inte vände matchen och heller aldrig var nära att göra det känns det som supporter befriande att ha en tränare som vågar satsa för att förändra matchbilden. Det är minst sagt inget man är van vid från Sixten Boströms tid i klubben.
En förlust gör inte en säsong och jag är övertygad om att ÖSK kommer att slåss i toppen av Superettan 2013 långt in på hösten. Dessutom blir det inte speciellt många fler stormatcher under säsongen än mot just Hammarby och, i alla fall med svartvita ögon sett, länsderbyt mot Degerfors IF. Superettan avgörs inte en solig eftermiddag på Söderstadion.
Det viktigaste är inte att vinna de få stora matcherna under säsongen. Det viktiga är att vinna matcherna däremellan.