Supporterskap i spåren av pandemin
Den allsvenska fotbollen må vara igång med lika viktiga poäng som vanligt på spel. Men det är också det enda som är normalt i den värld som ingen närvarande inom trodde skulle förändras oavsett vad som sker i övrigt. De rådande förutsättningarna har ritat om den supportermässiga kartan och tvingat oss alla göra en omställning som svider hårt men även är ytterst lärorik.
Fotbollsarenor har gjort sig kända för att vara mötesplatser där folk träffas över gränserna, lägger sina vardagsgrubblerier åt sidan och bara ägnar sig åt en enda sak: Att gemensamt sluta upp och stötta laget som har en plats i samtliga närvarandes hjärtan.
Redan direkt efter premiären på Eyravallen som väldigt liten kille från Södermalm i Stockholm i början av 2000-talet hade jag hittat hem. Det tog ett antal år, och en cirka tio år lång tid som boendes i Örebro, innan jag verkligen förstod vilken fantastisk plats jag kommit i kontakt med.
Ett ställe fyllt av människor av alla dess slag, i alla dess åldrar och med helt olika bakgrunder. Ett ställe där det gick att vara sig själv och få flyta in i ett större, svårbeskrivet sammanhang fyllt av kärlek till Örebro SK och värme åtminstone 15 gånger per säsong.
Det kändes så rätt, att jag verkligen hade kommit hem, att jag lovade mig själv att behålla årskortet och göra allt för att inte missa någon ÖSK-match i onödan på den nästan 13 000 åskådare stora arenan i östra Örebro i samband med återkomsten till Stockholm 2016.
Den 21 juni 2020 kliver jag in på Vallen för första gången efter coronavirusets utbrott efter en promenad genom Örebro där den där ovissa men ack så spännande nerven som brukar finnas i luften på matchdagar inte alls existerar.
Omskakande överraskning
Jag känner mig lyckligt lottad som får chansen att bevaka ÖSK åt svenskafans.com och på så sätt se i alla fall någon eller några matcher på plats och kunna rapportera när läktarna är stängda för att minska smittspridningen.
Slår mig ned på pressläktaren – och känslan av tomhet sköljer genom min kropp och får mig att hoppa till och svälja vattenklunken med obehag i högsommarvädret. Det gör verkligen ont i hjärtat att se de svartvita spelarna värma upp på konstgräset utan sällskap av de tusentals anhängare som verkligen brinner för laget.
Att volymen på inspelade supportersånger skruvats upp i högtalarna förändrar ingenting. Platsen som varit en av de faktorer som format min uppväxt allra mest och bjudit på såväl glädje som sorg, skratt som tårar och framför allt känslan av tillhörighet och drömmar om en bättre framtid är sig inte lik någonstans.
Det blir lite av en chock. Just stämningen och samhörigheten runt ÖSK var det sista jag trodde skulle kunna försvinna, i en tillvaro där saker och ting har en tendens att förändras och kastas om på olika sätt. När inte ens det som varit en av de viktigaste nycklarna och former av trygghet i livet längre finns kvar är det svårt att inte börja fundera på vad det är som egentligen sker.
I den här stunden har Behrn Arena gått från att vara en punkt jag alltid siktat på till en sådan som jag bara vill lämna. Kramar, high-fives och breda leenden har förbytts till hälsoprotokoll, handsprit och social distansering.
Svår utmaning
Den hemska sjukdomen har tvingat oss att ställa om väldigt många saker i vår vardag ytterst snabbt. Men att digitalisera supporterskapet till klubben du älskar är en betydligt svårare uppgift än att ta jobbmöten över samtalstjänsterna Zoom eller Teams i stället för i ett rum på kontoret.
Det blir inte samma sak att inte få uppleva ÖSK på plats, land och rike runt, trots att det nu för tiden går att ha kontakt med andra likasinnade över nätet och appar. Inte heller går det att samlas före matcherna och skåla med diverse dryck i glasen och mat på borden och njuta av varandras sjungande sällskap.
ÖSK får det inte att lossna mot Östersund. En seg tillställning slutar mållös, vilket är väldigt talande för inramningen.
Både spelare- och ledare i ÖSK är noga att påtala saknaden av örebroarna på läktaren. Det går inte att göra något annat än att instämma.
Risken är stor att det kommer att dröja ytterligare ett tag innan fullsatta allsvenska läktare är ett möjligt fenomen. När det blir aktuellt handlar om när viruset är under kontroll, och att klara av att hantera dess utveckling måste så klart prioriteras framför åskådare på matcherna.
Uppmärksammar vikten
Det är dock viktigt att vi alla tar in och förstår vikten av en levande kultur på såväl stå- som sittplats och att alla hjälps åt på just sitt eget sätt för att skapa förutsättningar för en härlig stämning den dagen vi får ses och supporta ÖSK igen.
Det går inte att få ett tydligare exempel på hur mycket fansen betyder än under den period av matcher med tomma läktare som just nu äger rum. Tiderna är ögonöppnande och ger tid till eftertanke och reflektion.
När det väl blir möjligt att stötta ÖSK på Eyravallen igen vill jag se att fler örebroare verkligen förstår det fina i att ha en allsvensk klubb att känna stolthet över och beger sig till Behrn Arena för att sprida positiv energi och glädjas över möjligheten att ha ett relativt stabilt lag med stor potential att bli bättre på högsta nivå.
Men tills dess får managern Axel Kjäll sätta punkt.
”Jag hoppas att stödet fortsätter att finnas där för ÖSK i såväl med- och motgång. Det är jätteviktigt. Ni är saknade. Det är för er vi spelar”, sa han till mig efter segern mot Djurgården på bortaplan i den andra omgången.
