Svartvitt blickar tillbaka 2017
Säsongen 2017 är över och tog väl tyvärr aldrig riktigt den fart som många svartvita supportrar inför året hade hoppats på. Svartvitt blickar i samband med detta bokslut nu bakåt och delar här ut ett antal välförtjänta utmärkelser från detta trots allt ganska så händelserika år.
Årets spelare: Nahir Besara
En egentligen usel vår, en fenomenal sommar och en svag höstavslutning. Ingen personifierar ÖSK årgång 2017 bättre än Nahir Besara. Med sina 17 poäng (10 mål, 7 assist) landar han dock till slut på en imponerande andraplats i seriens totala poängliga. Någon som minns när vi senast hade en svartvit spelare så högt upp i motsvarande tabell? Besara själv förklarade ju sin sommarform med att han då bestämt sig för att det var dags att steppa upp. Måtte han ta det beslutet redan i mars nästa år om han blir kvar i klubben.
Årets match: ÖSK-IFK Göteborg 4-2
Solen sken och Kubanerna gjorde sig hörda, till Behrn Arena kom ett lag från Götet och blev fullständigt överkörda.
Anförda av dirigent Nahir Besara bjöds vi på en första halvlek som redan går att betrakta som en modern klassiker. Vi fick här se ett svartvitt lag som under 45 minuter synkade på alla håll och kanter samtidigt och som bara sköljde över våra paralyserade gäster. Bortasupportrarna plockade ned sina banderoller redan innan halvtidsvisslan samtidigt som blåvita krismöten hölls såväl på plan som på tränarbänk. Känslan var ju nästan rent av att 4-0 i paus snarare var mer smickrande siffror för de vingklippta änglarna än för oss svartvita…
https://www.fotbollskanalen.se/video/3924737/hojdpunkter-malkalas-nar-orebro-besegrade-ifk-goteborg/
Årets bottennapp: ÖSK-GIF Sundsvall 0-2 + GIF Sundsvall-ÖSK 2-1
Även om det tyvärr i år finns lite för många mindre smickrande kandidater att välja mellan så är det fortfarande dubbeln mot Sundsvall som ligger kvar och skaver mest likt en bit sandpapper innanför underbyxan. Den horribla hemmamatchen i våras är den enda matchen under året som fått mig att tänka tankarna om att vi åker ur i år. Den horribla bortamatchen i augusti gav såväl ett otroligt ovärdigt avslut till Alexander Axén som att den satt definitiv punkt för vår fina sommarform.
Måtte Giffarna åka ur nästa år!
Årets mål:
1. Nahir Besara GIF Sundsvall-Örebro SK
2. Nahir Besara Djurgårdens IF-Örebro SK
3. Nahir Besara Örebro SK-IFK Göteborg
4. Kennedy Igboananike BK Häcken-Örebro SK
5. Sebastian Ring Örebro SK-Östersunds FK
Årets genombrott: Arvid Brorsson
Blev utkastad på det djupa i somras och svarade självsäkert med att kasta sin flytväst och simma direkt. Arvid har överlag visat upp ett imponerande moget mittbacksspel för sin ålder även om han såklart fortfarande har mycket kvar att lära. En stor nyckel i det hela verkar samtidigt vara just hans mentala förmåga att hela tiden vilja fortsätta lära och förbättra sig. Utöver Pontus Dahlberg i Göteborg och Gabriel Gudmundsson i Halmstad är han i år den spelare född -99 som har startat flest matcher i serien. Det ska bli otroligt spännande att följa Arvids fortsatta utveckling under 2018!
Årets genombrott som aldrig kom: Ferhad Ayaz
Dansade fram längst kanten under försäsongen och gav oss alla svartvita hopp om ett ordentligt genombrott. Inledde även premiären mot J-södra med att näta men tvingades sedan kort därefter av planen skadad. Efter det hände det tyvärr liksom inte så mycket mer för Ferhad under året… Han har ett otroligt viktigt 2018 som nu väntar där han måste få ordning på framförallt sin kropp. Frågan är dock var Axel ser honom i laget nästa år om tanken är att fortsätta med utpräglade wingbacks på kanterna.
Årets nyförvärv: Filip Rogic
Såväl Kennedy som Mårtensson är i grunden bra nyförvärv som under perioder visat prov på en väldigt hög allsvensk nivå. Tyvärr lyfte ändå inte dessa meriterade herrar laget på det sätt man hade förväntningar på när de anslöt. Jag väljer därför att här istället prisa den på förhand mindre meriterade Filip Rogic. En spelare som med sin härliga inställning alltid kommer göra sitt jobb oavsett var på planen han placeras. Nästa år hoppas vi helt slippa diverse skadekänningar och svinkoppor så Rogge får helt fritt spelrum att kunna skava och gnugga som han gör bäst.
Årets floppvärvning: Damien Plessis
Varken Yannis Mbmbo, Divine Naah eller ens stackars Petteri Forsell har väl kanske egentligen satt så mycket större avtryck. Känslan är dock att dessa herrar inte var speciellt dyra i drift. Klubbens besatthet i att hitta en mittback över 1.90 slutade med att vi gav ett alldeles för bra kontrakt till en mittfältare på 1.92, som en gång i tiden tillhört Liverpool, i hopp om att det skulle lösa våra problem. Istället för att bli vår nya mittbacksgeneral kommer Plessis framöver snarare vara där uppe och nosa Tobias Grahn i hälarna när man pratar om klubbens större felsatsningar under detta decennium.
Årets mest känslosamma: ÖSK-IFK Norrköping 4-2
Matchen som inte fick förloras. Matchen som bara skulle vinnas. Bara dagar efter att Ivan Stenberg lämnat oss var det dags för den match som Ivan under sin sista tid pratat om att han skulle hinna se. Tårarna rann ostoppbart på såväl ledare, spelare som supportrar före matchen och alla var inställda på att den här matchen var för Ivan. På planen fick vi sedan se en jämn och svängig första halvlek där känslan landade i att det inför andra var fördel Peking efter deras sena kvittering. Något hände dock där i pausvilan för i andra halvlek var det inget snack om saken, ÖSK hade punkterat matchen redan efter några minuter. "Mycket bra!" sa Ivan på sitt karismatiska sätt och log någonstans där uppe...
https://www.fotbollskanalen.se/video/3923122/hojdpunkter-malkalas-nar-orebro-besegrade-norrkoping/
Årets nästmest känslosamma: Wärlegård-Axén
Alexander Axén gick kanske inte alltid hem i alla lägen i samtliga stugor där ute men ingen kan säga att man lämnades oberörd av den mannen. När en sådan känslomänniska så ska säga sitt slutliga hej då vore det bara märkligt om ögonen förblev torra.
https://www.youtube.com/watch?v=SpiVxKhg8h0
Årets landslagsman: Nils Patrik Haginge #2
För alltid och för evigt. Vem fan är Mikael Lustig?
Årets Stockholmssyndrom: 0-0-6, 3-17
Inga kommentarer på den.
Årets en på miljonen: IFK Göteborg-ÖSK 2-2
Inte att ÖSK under de avslutande minuterna hämtar in ett tvåmålsunderläge. Snarare det faktum att ÖSK i samband med detta tilldelas inte bara en utan TVÅ straffar. Mot Blåvitt. På Ullevi. Varav den sista kommer så sent som i 96:e minuten och är åtminstone diskutabel (i min värld är det dock straff). Det sägs för övrigt att Pontus Dahlbergs underläpp än idag fortfarande inte har slutat darra…
https://www.fotbollskanalen.se/video/3925506/osk-kvitterar-mot-blavitt-i-slutsekunderna/
Årets Jonas Henriksson: Pa Dibba
Alltid den där jävla Pa Dibba.
Årets märkligaste provspel: Isaac Vorsah
Anslöt plötsligt från ingenstans i januari till laget nere i Portugal med ett väldigt meriterande cv men med en oroväckande knähistorik. En förkylning senare så var han borta lika snabbt och överaskande som han kom.
Årets konsert: Coldplay på Ullevi
Fem plus (källa Victor Sköld).
Årets karma: ÖSK-Malmö FF 2-1
Efter alla jävla sena baklängesmål nere i Malmö de senaste åren så kändes det faktiskt extra skönt att låta skåningarna stå där på andra sidan för en gångs skull.
https://www.fotbollskanalen.se/video/3933478/besara-malskytt-pa-tillaggstid-mot-mff/
Årets soppa: Kennedys avstängning
Disciplinnämndens nya oprövade riktlinjer. Vem var det som anmälde? Avstängning en månad efter incident. Djurgårdaren Ola Danhard med och fattar beslut. Axén rasar. Äh, nu glömmer vi det här en gång för alla och går vidare istället!
Årets mest tvivelaktiga handstil: Axel Kjäll
https://www.facebook.com/fotbollskanalen/videos/10155142184962169/